Idag stod det 7 km med för mig lite tuffare tempo på schemat och då var det bara att snöra på sig skorna och ge sig ut. No pardon! Get out and get going!
Jag tog verkligen i och kände mig ibland nästan lite svimfärdig och hjärtat slog för fullt. Kände allt att jag levde....Det tog ett tag innan benmusklerna accepterade tempot men sen så var det egentligen bara en fråga om att hålla ut. Vilket jag gjorde. Och som ledde till att jag fick till ett personbästa på 5 km (31,57 min) och ny bästa tid på 7 km på 45,25 min.
När jag kom hem stod tacos på middagsbordet och väntade. Perfekt start på helgen!
Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, hälsa, träning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar