Ett år sedan

Tiden har gått omärkligt fort. Det är nu ett helt år sedan du lämnade oss. Det var alldeles för tidigt. Vi saknar dig och längtar efter dig. Vi hade så gärna velat ha dig kvar hos oss.

Livet är annorlunda idag än vad det var för ett år sedan. Det är lite tommare och barnen saknar sin mormor och jag min mamma väldigt mycket. Tiden stannar inte upp och vi tänker på dig varje dag och du är alltid med oss i vårt liv.

Många kramar från ungarna, mig och maken. Vi älskar dig!



Läs även andra bloggares åsikter om cancer, mamma, familj