Morgonpigg

är jag inte men ibland har nöden ingen lag. Det står 6 km på schemat och det är bara att göra. Punkt. Slut. Lyckades faktiskt locka med mig ungarna ut. De cyklar och jag springer. Tur att de är två så att de kan ju prata med varandra för jag har liksom inte ork att snacka när jag kutar. Jag vill gärna ha sällskap men kan inte med att snacka under löpningen vilket är helt ok för dem. De pladdrar för fulla muggar ändå och jag behöver bara säga något hm lite då och då.

Schemat följdes som sagt och 6 km skrapade jag ihop på 39,11 min. Inte illa. Vem vet, jag kanske gör morgonlöpning till en vana...

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, motion