Det som sker

i vår omvärld påverkar oss allihopa. På ett eller annat sätt. Jag tänker på kriget i mellanöstern och på alla de som väljer att fly till Sverige. Jag tänker på den "naiva" eller inkompetenta regeringen som stod handfallna över det kaos som drabbade Sverige under större delen av förra året.

Självklart ska vi hjälpa till när det händer krig eller katastrofer i vår omvärld. Men självklart måste vi se till att vi gör det i proportion till hur stora vi är och vad vi mäktar med. Vi är inte det land med störst och bäst kapacitet att lösa världens svårigheter. Vi ska inte vara en moralisk stormakt som övriga länder kan dumpa sin last till när de själva inte vill mer.

Sverige har valt en välfärdsmodell som bygger på att vi arbetar och betalar skatt och för detta får vi en hel del. Att vara medborgare måste också vara värt något. Det är inte rimligt att man från dag ett i Sverige har lika tillgång till välfärdssamhällets smörgåsbord som de som faktiskt är medborgare i landet. Samhällskontraktet måste möta upp gentemot sina medborgares förväntningar och rättigheter på det som de faktiskt betalar in till.

Det finns oerhört många kloka tankar i den här frågan från bland annat Alice Teodorescu och Adam Cwejman, Göteborgs-Posten, Anna Dahlberg, Expressen

Vi står inför oerhört stora utmaningar och den stora frågan är om vi har den politiska kompetensen eller ledarskapet för att lösa dem. Tyvärr kan jag inte helt säkert svara ja på den frågan.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, Demokrati