These shoes are made for running

Mina terrängskor, Salomon Speedcross, som numera är befordrade till (dubbade) vinterlöpningsskor 

Ibland vill man så gärna ut och springa men kropp och knopp är inte helt samarbetsvilliga. Ibland vill man inte ut och springa men kropp och knopp känns helt ok. De dagar då man längtar till att få komma ut på en löprunda tillsammans med en kropp och knopp som drar åt samma håll är helt fantastiskt. Ungefär så kändes dagens runda.

Jag ville få till ett sådär halvlångt långpass med lite blandat under fötterna; lite asfalt, lite grusväg och lite terräng.

Jag hade tänkt till kring kläder och var helt rätt klädd, det vill säga jag hade alltså inte klätt mig för varmt vilket brukar vara mitt allra största misstag. Och jag hade med mig en handburen vattenflaska vilket var en räddare i dagens soliga och varma väder.

När jag kom till terrängdelen så sprang jag igenom alla pölar och all gegga. Undvek inget utan sprang igenom allt. Fötter, vrister och hela kroppen fick jobba ordentligt för att parera hala rötter och stenar. För att inte tala om när jag halkade runt i leran. Helt enkelt underbart!

Skorna såg ut som kom och hjälp mig. De blev inte så där värst mycket renare när jag sprang genom vattenpölarna, kanske blev jag av med den värsta leran men så värst säker är jag nog inte. Det blev helt enkelt att blötlägga skorna i en hink med vatten när jag kom hem. De kommer att få torka och så får jag försöka borsta bort resten av leran.

Det är i och för sig ingen fara - skorna kommer snart att bli lika skitiga igen.  Devisen "These shoes are made for running" är helt rätt.

Dagens söndagsrunda laddade hem 13 km till kilometerkontot.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, motion