Usch vad jag avskyr läkarbesök. Vet inte varför. Kan inte låta bli att känna att jag egentligen inte borde gå dit, att jag egentligen är för frisk. Men det är jag ju inte så jag SKA gå dit. Oavsett vad knoppen tycker och tänker.
fredag, juli 06, 2012
torsdag, juli 05, 2012
Bohus fästning
Vi besökte Bohus fästning i Kungälv under en heldag. Själva fästningen är ett imponerande bygge som har vaktat Göta Älv sedan år 1308. Bohus fästning byggdes av norrmännen, sedan tog danskarna över efter ett par hundra år och efter ytterligare några hundra år kom så turen till Sverige. Fästningen har faktiskt aldrig förlorats i strid - utan bara bytts bort genom olika fredsöverenskommelser.
Läs även andra bloggares åsikter om Geocaching, Instagram, Resmål, Upplevelser, Familj
Konsumtionshets
Känslan jag ibland får när det handlar om konsumtion och varför man köper saker man egentligen inte behöver eller kanske till och med inte ens tycker om:
Andra bloggar om Ekonomi, Energi, Miljö, Samhälle,
"We buy things we don´t need with money we don´t have to impress people we don´t like"Jag tycker att återvinning är fantastiskt på många sätt. Och jag menar inte bara återvinning av papper, glas, mjölkpaket osv utan även återanvändning av kläder och andra prylar. Det är ju faktiskt så att det som är gammalt för mig är ju nytt för någon annan. Jag har handlat på secondhand butiker i mååånga år och kommer alltid att göra det. Det är ju fantastiskt vilka fina kläder och andra ting som man kan hitta där och jag gillar som sagt tanken att återanvända saker och ting.
Andra bloggar om Ekonomi, Energi, Miljö, Samhälle,
Bilder
Här är den underbara trädgårdstunneln vid Engsö slott.
Trolsk skog i Slottsskogen, Göteborg.
Läs även andra bloggares åsikter om Geocaching, Trädgård, Instagram, Upplevelser
onsdag, juli 04, 2012
Morgonliv
Onsdagmorgon och det är dags att packa ihop för den här gången och bege sig hemåt. Det känns konstigt att veta att nästa gång jag kommer ner så är det för mammas begravning om två veckor.
Vad som händer därefter vet jag inte. Vill vi vara kvar här eller vill vi ut och se oss omkring? Frågan är öppen och vi får helt enkelt fundera på saken.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
tisdag, juli 03, 2012
Tung dag
Idag var dagen då vi var hos Fonus för att prata begravning av mamma. Jag hade hoppats på att det skulle vara en dag av lugn och stillhet och kloka tankar kring hur mamma ska få en så fin begravning som möjligt. Tyvärr blev det inte det då fokuseringen i stort sett helt och hållet låg på att det skulle vara så billigt som möjligt. Det kändes rent ut sagt fruktansvärt att sitta där och höra att "det där är onödigt", "jag vill inte betala för någon annans fika" eller helt enkelt "jag skiter väl i det" när olika förslag lades fram. Så nu blir det begravning utan annons, programkort, förtäring efter akten i kyrkan osv. Alla de andra förslag som förkastades orkar jag inte ens nämna här.
De som känner mig vet att jag inte är för att slå på stort utan att jag istället är ekonomiskt sinnad och att jag tänker rätt så rationellt. Det som jag däremot har oerhört svårt för är ren och skär snålhet. Särskilt när det gäller en sådan sak som begravning. Alla föds och alla kommer att dö. Det vet vi. Att leva kostar pengar. Att dö kostar också pengar. Hur man hanterar kostnaden i samband med dödsfall och begravning är individuellt. Har man en mindre ekonomi och budget så sätter det givetvis sina ramar. Att ha en ok eller bra ekonomi och bete sig på ett oförskämt vis är rent ut sagt fruktansvärt.
Ja, idag var en tung dag och det gör inte sorgen lättare.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
De som känner mig vet att jag inte är för att slå på stort utan att jag istället är ekonomiskt sinnad och att jag tänker rätt så rationellt. Det som jag däremot har oerhört svårt för är ren och skär snålhet. Särskilt när det gäller en sådan sak som begravning. Alla föds och alla kommer att dö. Det vet vi. Att leva kostar pengar. Att dö kostar också pengar. Hur man hanterar kostnaden i samband med dödsfall och begravning är individuellt. Har man en mindre ekonomi och budget så sätter det givetvis sina ramar. Att ha en ok eller bra ekonomi och bete sig på ett oförskämt vis är rent ut sagt fruktansvärt.
Ja, idag var en tung dag och det gör inte sorgen lättare.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
måndag, juli 02, 2012
söndag, juli 01, 2012
Livets slut
"När livet tar slut" heter den svenska översättningen av "Gone From My Sight" och är gjord av Ulla Söderström
Tänk dig att du står på stranden en sommarkväll.
Du ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas.
När kvällsbrisen kommer fylls seglen, och båten glider ut på det öppna havet.
Du följer båten med blicken när den far ut mot solnedgången.
Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten.
Då hör du någon vid din sida som säger: Nu har hon lämnat oss.
Lämnat oss för vad?
Detta att båten blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det.
I själva verket är den lika stor och vacker som när den låg vid stranden.
Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss,
finns det kanske någon på en annan strand som ser fartyget dyka upp vid horisonten.
Någon som väntar på att få ta emot just henne,
när hon når sin nya hamn.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
Tänk dig att du står på stranden en sommarkväll.
Du ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas.
När kvällsbrisen kommer fylls seglen, och båten glider ut på det öppna havet.
Du följer båten med blicken när den far ut mot solnedgången.
Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten.
Då hör du någon vid din sida som säger: Nu har hon lämnat oss.
Lämnat oss för vad?
Detta att båten blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det.
I själva verket är den lika stor och vacker som när den låg vid stranden.
Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss,
finns det kanske någon på en annan strand som ser fartyget dyka upp vid horisonten.
Någon som väntar på att få ta emot just henne,
när hon når sin nya hamn.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
Gone From My Sight
Den här dikten tycker jag är så oerhört trösterik och den får mig att känna mig trygg i att mamma inte är ensam utan att hon istället möter de sina som har gått före henne.
"I am standing upon the seashore. A ship at my side spreads her white sails to the morning breeze and starts for the blue ocean. She is an object of beauty and strength. I stand and watch her until at length she hangs like a speck of white cloud just where the sea and sky come to mingle with each other.
Then someone at my side says: "There, she is gone!"
"Gone where?"
Gone from my sight. That is all. She is just as large in mast and hull and spar as she was when she left my side and she is just as able to bear the load of living freight to her destined port.
Her diminished size is in me, not in her. And just at the moment when someone at my side says: "There, she is gone!" There are other eyes watching her coming, and other voices ready to take up the glad shout: "Here she comes!"
And that is dying.
~Henry Van Dyke
En sista gång
Idag var vi och sa ett sista farväl till mamma. Hon såg så rofylld ut där hon låg i sin vita kista. De gula rosorna som hon hade med sig hemifrån höll hon så fint i och teckningarna som barnen hade gjort låg utlagda runt om henne i kistan. På hennes bröst låg Lillans pärlplattshjärta.
Det känns fortfarande overkligt att hon inte är med oss, att vi inte får dela med oss av vårt liv med henne. Jag antar att det kommer att tid innan sorgen och smärtan minskar. Saknaden kommer ändå alltid att vara där. Hon fattas mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
Det känns fortfarande overkligt att hon inte är med oss, att vi inte får dela med oss av vårt liv med henne. Jag antar att det kommer att tid innan sorgen och smärtan minskar. Saknaden kommer ändå alltid att vara där. Hon fattas mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
lördag, juni 30, 2012
Dagen efter
Idag är det två dagar sedan mamma gick bort och det känns fortfarande overkligt. Igår var vi hos pappa hela dagen så att han inte skulle behöva vara ensam. Det kändes konstigt att komma hem till honom (även om jag fortfarande säger dem) och se att mamma säng var tom. Att inte höra hennes röst. Oh, vad det kändes i hjärtat!
Pappa tyckte det var skönt med besöket - att barnbarnen hjälpte till att skingra tankarna den första riktiga dagen utan mamma var precis vad han behövde. Vi lagade också en god middag till oss allihopa som vi sedan åt tillsammans. Det blev en sådan där lugn dag där vi alla försökte komma till någon slags ro kring mammas bortgång.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
Pappa tyckte det var skönt med besöket - att barnbarnen hjälpte till att skingra tankarna den första riktiga dagen utan mamma var precis vad han behövde. Vi lagade också en god middag till oss allihopa som vi sedan åt tillsammans. Det blev en sådan där lugn dag där vi alla försökte komma till någon slags ro kring mammas bortgång.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
fredag, juni 29, 2012
Sorg
Min mamma somnade in för gott igår förmiddag. Det känns overkligt och ofattbart att hon inte är med oss längre och jag saknar redan henne så.
Mamma fick diagnosen lugn- och skelettcancer v 9 (jag kommer ihåg det så väl för hon ringde när vi var och åkte skidor under sportlovet). Vi trodde i början att hon skulle få vara med oss i ett par år till men prognosen ändrades allteftersom dagarna och veckorna gick. Strax efter påsk fick vi så beskedet att det var veckor kvar, inte mer.
Mamma har varit modig och kämpat sig kvar hos oss in i det sista. Hon fick fira sin 75-årsdag den 13 juni med hela familjen som hon så gärna ville.
Men nu är det över. Mamma har inte ont längre utan har kommit till ro nu.
Jag älskar dig mamma och saknar dig redan så. Vila i frid!
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
Mamma fick diagnosen lugn- och skelettcancer v 9 (jag kommer ihåg det så väl för hon ringde när vi var och åkte skidor under sportlovet). Vi trodde i början att hon skulle få vara med oss i ett par år till men prognosen ändrades allteftersom dagarna och veckorna gick. Strax efter påsk fick vi så beskedet att det var veckor kvar, inte mer.
Mamma har varit modig och kämpat sig kvar hos oss in i det sista. Hon fick fira sin 75-årsdag den 13 juni med hela familjen som hon så gärna ville.
Men nu är det över. Mamma har inte ont längre utan har kommit till ro nu.
Jag älskar dig mamma och saknar dig redan så. Vila i frid!
Läs även andra bloggares åsikter om Cancer, Sorg, familj, Mamma
onsdag, juni 27, 2012
Pimp my MacBook
Vad sägs om Snövit som håller i Äpplet? Charmigt? Sött? För mycket Disney?
Eller den här "Whack a mole" blir till "Whack an Apple"?
Jag kikar runt på olika skins till datorn och känner mig helt ställd inför alla dessa valmöjligheter. Jag vill ju att det ska vara snyggt, coolt, diskret osv vilket gör det hela än mer förvirrande.
För att inte nämna att jag vill ha nåt med John Lennon som "skin"och handledsskydd.....
Läs även andra bloggares åsikter om MacBook Air, Teknik, Apple, Mac
Big Ben byter namn
Brittiska parlamentet har bestämt att Big Ben ska byta namn till Elisabeth Tower för att hedra drottning Elisabeths 60 år som monark. Det är egentligen helt otroligt att någon kan vara regerande monark i 60 år och "still going strong". Tänk dig själv att ha en livstidstjänst utan möjlighet till pension utan du arbetar helt enkelt tills du dör och då ersätts du av nästa monark som samma framtidsutsikter. Egentligen är det ett liv utan större valmöjligheter. Tidigare generationer och nuvarande konstitution/grundlag bestämmer hur du lever ditt liv. Vad du själv faktiskt tycker i frågan och vad du själv vill göra är av underordnad betydelse.
Hur som helst så gör drottning Elisabeth ett fantastiskt jobb och jag önskar henne lycka till. Rule on Britannia!
tisdag, juni 26, 2012
Tisdagsmorgon
Tisdag känns som en sån där mellandag. Lite för nära helgen som varit och definitivt lite för långt till helgen som kommer. Alltså inte riktigt min favoritdag precis.
Jag sitter och funderar redan nu på hur hösten ska bli. Kommer jag att jobba heltid eller vill jag gå ner på deltid, t ex 80% och vara ledig en dag i veckan? Tänk att få ha lediga onsdagar! Det är helt klart värt att fundera lite mera på det här.
Läs även andra bloggares åsikter om Hälsa, Jobb, Arbetsmarknad, Familj
Jag sitter och funderar redan nu på hur hösten ska bli. Kommer jag att jobba heltid eller vill jag gå ner på deltid, t ex 80% och vara ledig en dag i veckan? Tänk att få ha lediga onsdagar! Det är helt klart värt att fundera lite mera på det här.
Läs även andra bloggares åsikter om Hälsa, Jobb, Arbetsmarknad, Familj
måndag, juni 25, 2012
Livstecken
Som alltid när det blir ett längre avbrott i bloggen så har det skett något eller sker något stort i livet. Tiden räcker liksom inte till. Inte heller kraften till något annat än att få livet att flyta på med familj, jobb, relationer och så vidare.
Men nu börjar det eventuellt att finnas lite energi över till att lyfta blicken och ta till sig nya intryck och också börja skriva lite. Vi får se vad det blir härnäst.
Men nu börjar det eventuellt att finnas lite energi över till att lyfta blicken och ta till sig nya intryck och också börja skriva lite. Vi får se vad det blir härnäst.
torsdag, oktober 06, 2011
Planering på G
Det är dags för myndighetens årliga planeringsdagar och det är med blandade känslor jag åker dit imorgon. Som alltid känns programmet alldeles för späckat med krystat innehåll. Men förhoppningsvis finns det lite tid över till att umgås med kollegor - det är ju minst lika viktigt som att få lyssna på ledningens programförklaring för nästa år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)