Segt

Även om solen skiner och det är vår luften så ville det sig inte riktigt idag. Motivationen var nästan helt borta och dagens runda kändes bara så där riktigt tung. Trots tunga ben blev det 12,1 km vilket jag är oerhört nöjd med.

Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, hälsa, träning

Handbollscup

Igår bar det iväg på Lillens handbollscup i grannstaden. Han och lagkompisarna var så förväntansfulla och laddade inför dagens matcher. Hur det gick? De gjorde ett!! mål (som Lillen) gjorde och vann en match då motståndarlaget inte dök upp :). Summa summarum så var det en rolig och spännande dag. Och framförallt är de handbollsmässigt några erfarenheter rikare.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, sport, föräldraskap, Handboll

Fullt ös

Äntligen fredag! Dagen har varit som vanligt med jobb, dagis och skola men istället för att ha en mysig soft fredagskväll framför tv:n så växlar vi upp. Drar iväg på aktiviteter som tar hela kvällen, nästan.

Lillen är precis lämnad på kalas på ett lekland och jag sitter nu på Fredagskul med Lillan. Hon springer och hoppar för fullt och fullkomligt älskar sitt Fredagskul. Själv längtar jag hem till lugn och ro,  till en god middag, fötterna i högläge och ett gott glas vin....Vi är inte helt synkade, ungarna och jag....

Läs även andra bloggares åsikter om barn, föräldraskap, hus och hem

Snöflingor

Efter helgens bravader på äventyrsbad samt i skidbacken och veckans jobbresor så fick jag äntligen till ett löppass nu ikväll. Det snöade lätt och luften var riktigt kall och kylig. Ingen vår i sikte på långa vägar! Och jag som är så innerligt trött på allt vad vinter, snö och kyla heter. Är beredd på att flytta till varmare breddgrader på kuppen! Vill ha vår nu, tack!

Det blev ett halvsegt pass på 6,4 km men det positiva är ju ändå att jag snörde på mig skorna och gav mig iväg ut.


Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, hälsa, träning,

Aj Aj

Jag dragits med ont i ryggen i mååånga och lååånga år. Har träffat en del olika så kallade experter men ingen har liksom kunnat hjälpa mig. Så jag har gått omkring och levt med i stort sett kronisk värk i snart 12 år och tänkt att det inte är något som går att göra något åt. Men så började jag ju springa förra året och fastnade helt och hållet för löpningen. Och ryggen började göra sig allt mer påmind, typ hallå där, här är jag, glöm inte bort mig....Så vad sjutton gör jag åt saken då?

Jag älskar löpningen! Den ger mig så oerhört mycket; fungerar underbart bra som stresshantering och toppen som mindfulnessövning. Ja, ni hör att jag öser på med superlativen. Och löpningen förtjänar verkligen det här. Men när orosmolnen började visa sig och ryggen började krångla lite mer än vanligt så bestämde jag mig för att söka hjälp på nytt. Jag kontaktade därför en idrottsnaprapat som ska kika på den.

Idag var jag där på första besöket och det var verkligen inte tal om några silkesvantar. Han hittade snabbt rätt muskelsfäste, i området där ischiasnerven sitter och när han började knåda så trodde jag för ett ögonblick att jag skulle svimma! Det gjorde något så fruktansvärt ont! Och vad gör jag? Jo, jag bokar in några behandlingar till. Jag känner ju att jag lever om jag säger så :).



Läs även andra bloggares åsikter om träning, hälsa, kvinna, löpning,

Snabb som vinden

Idag stod det 7 km med för mig lite tuffare tempo på schemat och då var det bara att snöra på sig skorna och ge sig ut. No pardon! Get out and get going!

Jag tog verkligen i och kände mig ibland nästan lite svimfärdig och hjärtat slog för fullt. Kände allt att jag levde....Det tog ett tag innan benmusklerna accepterade tempot men sen så var det egentligen bara en fråga om att hålla ut. Vilket jag gjorde.  Och som ledde till att jag fick till ett personbästa på 5 km (31,57 min) och ny bästa tid på 7 km på 45,25 min.

När jag kom hem stod tacos på middagsbordet och väntade. Perfekt start på helgen!

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, hälsa, träning

Lägg av

Deg är fredagsmorgonen och svinkallt! Kul? Nä, absolut inte. Nu får det vara nog. Ge mig vår! Nu!

Premiär

Japp, gjorde idag något jag faktiskt aldrig har gjort tidigare. Jag sprang hem från jobbet, det vill säga transportlöpte! :) Vädret var ju finfint och soligt, bara några få minusgrader och lite vind. Jag visste att jag inte behövde skynda mig hem eftersom maken skulle hämta ungarna och fixa middagen. Alltså var eftermiddagen bara min! 

Jag bestämde mig för lite extra sightseeing av Västerås och sprang en bra bit längs med vattnet och bara njöt av det vackra vinterlandskapet. Vardagslyx och livskvalité på en och samma gång! Underbart! 

När jag närmade mig byn så kände jag mig lite frusen och låren kändes aningen stela men jag hade ingen som helst trötthetskänsla i kroppen vilket kändes fantastiskt.

Och klockan stannade till slut på trevliga 15,3 km när jag klev innanför ytterdörren. 

Nu fötterna i högläge och en varm kopp te! :)


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, träning, hälsa

Dag i Tokholm

Idag blev det en dag i storstan, närmare bestämt i Tokholm. Jag har varit på en utbildningsdag om hotell- och restaurangnäringen - hur den ser ut i Sverige. Och fått veta att hotell- och restaurangnäringen till exempel är en del av den så kallade besöksnäringen som är på väg att bli en NY och STOR och VIKTIG basnäring i Sverige!  Att den här basnäringen drar in mer pengar till landet än t ex Volvo, Vattenfall, Saab, Astra, Sandvik, SCA m.m gör tillsammans! Det är rätt så häftiga siffror vi pratar om i kronor och ören. Dessutom har den här näringen fler anställda än industrinäringen. Tänk vad man lär sig när man går på kurs :).

Läs även andra bloggares åsikter om turist, hotell, upplevelser

Eftermiddagstur

Jag hade möjlighet att sticka iväg från jobbet lite tidigare idag. Solen lyste fortfarande gott när jag hämtade ungarna från fritids och dagis och jag bestämde mig på studs för att jag ville ut och på en tur. Jag hade ingen lust alls att vänta tills efter middagen med att springa utan kände ett plötsligt behov av lite solsken. Jag kan ju lugnt säga att jag är innerligt trött på kyla, snö och is. Så trött på att springa i mörker och kyla.

Idag blev det 8,3 km på 56,29 min.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, träning, hälsa

Tänkvärt på måndagen

Funkar alltid för mig :)

Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, citat, tänkvärt

Nike 10K

För några veckor sedan anmälde jag mig till Nikes virtuella 10  km lopp till stöd för cancer (leukemi) forskning. Det här loppet kan springas var som helst, det vill säga där du själv bor, men det ska ske under helgen 9-10 mars.

Så igår eftermiddag laddade jag för "loppet" och det blev en härlig på-landet runda som landade på 14,2 km varav 10 km går till Nike loppet. Det känns oerhört inspirerande att kunna springa ett sådant här lopp till förmån för cancerforskning på sin egen bakgård och samtidigt vara en del av ett större sammanhang - och veta att det finns löpare över hela världen som gör precis samma sak. Ett otroligt bra initiativ av Nike och jag hoppas på att fler företag och organisationer nappar på den här trenden med virtuella lopp.

Läs även andra bloggares åsikter om cancer, kvinna, löpning
hälsa, träning, nike, NWM, forskning,

Grattis!

Ett stort grattis till alla kvinnor idag på Internationella kvinnodagen! Idag är det våran dag och den ska vi ta tillvara på och fira! 

Vi har kommit ganska långt i Sverige när det gäller kvinnors rättigheter ( det vill säga MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER) men även kan och får vi inte ta jämställdhet och jämlikhet för givet. Dessa så egentligen självklara ting måste ständigt jobbas vidare för.

Kvinnor behövs! I alla delar av samhället. I det offentliga rummet. Här är en oerhört intressant artikel från BBC News "What if women ruled the world"

Kvinnor kan! Såklart! 

Kvinnor tjänar idag fortfarande sämre än männen. Efter kl. 15.52 jobbar kvinnor gratis. Varje dag. När får vi lön för hela dagen?

Jag ser det som oerhört viktigt att vi inte stannar upp och slår oss för bröstet och tycker att vi har nått ända fram. För det har vi inte. Inte alls på långa vägar. Fortfarande är det osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Skillnader som inte kan förklaras med annat än att vi har olika kön!

Så länge till exempelvis kvinnor mördas av närstående, ofta män, för sin önskan om att leva ett friare eller mer självständigt liv kan vi inte säga att vi har nått målet. 

Nej, vi kan inte säga att vi är nöjda. För då ljuger vi. Och vi sviker våra döttrar och söner. Varje generation kvinnor och män måste föra kampen vidare mot ett mera jämställt och jämlikt samhälle där vi ges lika möjligheter och förutsättningar. Oavsett kön.

Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, jämställdhet, jämlikhet
samhälle
internationella kvinnodagen
politik
jämställdhet

Lätta fötter

var precis det jag hade idag och det kändes helt fantastiskt. Förutom en känsla av vår i luften bjöd den sena eftermiddagen också på en fin solnedgång. Det blev som sagt en härlig löptur på 10 km och tiden blev (för mig) personbästa på 1, 07 h.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, träning, hälsa

Kvällen i Instagram

Några instagrambilder från kvällens match.

Färgranna linjer

Försvarsspel

Laget i full action

Läs även andra bloggares åsikter om handboll, sport, barn

Första matchen

Vi är inte sådär jättesporttokiga i vår familj men tycker ändå att det är kul om ungarna håller på med någon sport. Lillen har av någon anledning fastnat för handboll!  Vilket i och för sig är lite kul då vare sig maken eller jag någonsin i hela vårt liv har hållt på med någon form av bollsport.....Nåja, jag tror jag väljer att se det som något positivt att i allafall någon i familjen vill testa något nytt och annorlunda :).

Och ikväll är det alltså dags för Lillens första handbollsmatch! Hela familjen är nu riktigt laddad och ser jättemycket fram emot kvällens spännande match mot vad-de-nu-hette-igen.



Läs även andra bloggares åsikter om familj, sport, handboll, barn

Premiär

Maken gjorde premiär idag - han transportlöpte hem från jobbet och fick ihop drygt 9 km på det här sättet. Det är helt klart väldigt tidseffektivt att transportlöpa till eller från jobbet och enligt honom själv lär det här bli en fortsatt god vana.

Jag funderar på att göra detsamma när det blir lite varmare ute men just nu känns det liite motigt att tänka tanken och än mer motigt att faktiskt göra det. Men jag gillar helt klart tanken på att vara färdigmotionerad till middagsdags.



Läs även andra bloggares åsikter om träning, löpning, hälsa

Härliga måndag

Jag kände faktiskt ett riktigt sug efter att få gå till jobbet imorse. Det är inte särskilt ofta jag står och stampar ivrigt i hallen och vill iväg sådär tidigt men idag kunde jag inte komma iväg fort nog. Jag är övertygad om att det berodde på förra veckans vabbande. Jag verkligen kände för att träffa mina arbetskamrater och för att komma tillbaka till mitt vuxenliv.

Missförstå mig rätt - det är mysigt att pyssla om sjuka barn. Till en viss gräns. Sen får jag faktiskt ibland nästan lite andnöd och känner mig sådär instängd som i en bur. Då vill jag bara komma ut. Nu. Så just därför var det en härlig måndag på jobbet!

Och så blev det en riktigt skön kvällslöpning också - 8,1 km på 57 min vilket kändes bra. Det är mycket barmark men trist nog så är det ändå en hel del issörja kvar på gatorna vilket gör att man halkar omkring. Men snart är våren här! Snart!

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, hälsa, träning

Tänkvärt på måndagen

"Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten."
 Källa: Okänd

Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, citat, tänkvärt

Snö, regn och solsken

bjöd dagens löprunda på vilket gjorde att jag frös så in i norden i början och svettades floder i slutet. Det kändes i alla fall gott att ha gjort det första vårlöpet (i mestadels solsken) och nu hoppas jag verkligen på varmare tider och mer barmark!  Idag blev det soliga 7,2 km.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar.se, bloggosfären, svenska bloggportaler

Födelsedag

Hipp, hipp hurra för Lillen som fyller 8 år idag!

Dagen började med lite sång och presenter och senare blir det kalas på ett Lekland.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj, födelsedag

Våren är här

Tänk att det redan är mars månad! Ett tag tyckte jag att tiden stod stilla, rörde sig inte ett dugg men nu händer det!

Är det verkligen vår nu? Jo, för enligt ungarnas månadsramsa så är det just det och jag kör på deras linje. Den känns lite mer hoppingivande. Att våren faktiskt är här, även om snön och isen fortfarande ligger kvar.



Läs även andra bloggares åsikter om våren, allmänt, mars

Sol och skridskor

Det får bli en dag med ungarna på isen. Tänkte knalla ner till den spolade tennisplanen en bit härifrån så att ungarna får åka lite skridskor. Just skridskoåkning är något jag inte ger mig på i första taget, inte efter vad som hände förra året. Då var vi på Rocklunda och åkte och jag skulle precis till att sätta mig på bänken för att vila när jag ramlade baklänges. Och typiskt nog hade jag just tagit av mig hjälmen.... Och där kom en oskön hjärnskakning som ett brev på posten.

Så idag får ungarna roa sig själva på isen medan jag står och hejar på och ordnar med lite fika, vilket känns helt ok för min del.



Läs även andra bloggares åsikter om barn, sportlov, familj

Kvällslöp

Efter ytterligare en vabdag med Lillan kände jag verkligen för att komma ut och rasta benen lite grann. Det dröjde tills efter middagen men bättre sent än aldrig liksom. Det är fortfarande snöigt och isigt på marken vilket gör att jag inte riktigt får till ett bra löpsteg. Det är dessutom barmark på vissa partier så att springa med dubbskor känns inte riktigt som ett vettigt alternativ.

Nåja, i-landsproblem som förhoppningsvis bara håller i sig några veckor till. Sen blir det löpning på barmark för hela slanten. Jisses, vad jag längtar dit!

Ikväll fick jag ihop 8,1 km på 59,10 min.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, träning

Bättring i sikte

Puhh ja, äntligen finns det hopp om livet. Lillan är på bättringsvägen och besöket hos läkaren gick bra. Hon får vara hemma ytterligare ett par dagar från dagis för att återhämta sig lite till. Imorse när hon satte  på sig sina jeansleggings så var de rejält för stora för henne! Hon har helt klart gått ner en hel del i vikt under den här sjukveckan. Stackars liten! Ett par dagar till hemma gör nog susen.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, vabruari, familj

Tänkvärt på måndagen

"Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre." 

Källa: Okänd

Läs även andra bloggares åsikter om Citat, tänkvärt, allmänt

Måtte det snart vända

Jag gillar egentligen inte att använda slitna uttryck som till exempelvis "vabruari" men nu kommer jag bara inte undan det. Vi har haft sjuka barn och vabbat under en eller flera dagar varje vecka sedan början av månaden. Kort sagt så har det (och fortfarande är) en helt bedrövlig månad på hälsofronten. Om man kan säga något positivt om det hela så är det att maken och jag har klarat oss helt och hållet från influensorna, kräksjukan, förkylningar och allt det där andra som ungarna har haft. Och jag hoppas så klart att det håller i sig. Att vi fortsätter att hålla oss friska. Och så klart att ungarna också blir friska med det snaraste.

Lillan har nu i den här vändan varit riktigt sjuk i snart en hel vecka och imorgon har vi fått en läkartid för att ta lite prover och för att få ett läkarintyg som ska in till Försäkringskassan. Jag önskar och hoppas att det där elaka viruset som satt bo i hennes kropp bestämmer sig för att flytta. Nu genast!


Läs även andra bloggares åsikter om barn, vabruari, familj

Härliga lördag

Dagen har mest bestått utav att fixa och dona inför skidresan. Jisses, vad kläder man behöver ha med sig. För alla eventualiteter känns det som.

Nåja, jag tog mig lite egentid och bestämde mig för ett löppass i det soliga vädret. Jag velade mellan icebugsen och mina vanliga Nimbus och det blev till slut dubbfritt som vann. Det var otroligt skönt att springa i de vanliga skorna, fick liksom ett annat flyt i löpningen.
Idag blev det lite drygt 11 km på 1h 19 min.



Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, hälsa

Redan februari

Tiden går fort och januari är redan slut och vi hälsar förhoppningsvis februari och inte vabruari välkommen :)
Som vanligt är Wikipedia en källa till "varför-vill-jag-veta-det-här ?". Håll tillgodo!

Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, februari, wikipedia

Mellanmjölk

Ungefär så kul kändes kvällens löptur. Blev ett sånt där pass som man bara känner att man vill ha överstökat, "over and done with" så att säga. Jag kände ingen riktig motivation ikväll. Och dessutom var det ett skittråkigt isigt underlag som inte precis får mig att göra vågen. Nä, ett riktigt mellanmjölkspass på 6, 35 km på 45 min.



Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, hälsa

Är skolan gratis, eller hur är det nu igen?

Jag är lite fundersam. Undrar och ifrågasätter om det verkligen är ok att göra så här. För skolan ska ju faktiskt vara gratis.

Lillen går i förstaklass och trivs verkligen som fisken i vattnet. Vi föräldrar trivs också med skolan. Det har varit lite småsaker som vi har haft åsikter om och som vi också har tagit upp med skolan vilket har funkat bra. Men nu dyker det här upp.....

Strax innan jul (tre dagar innan julafton) får vi ett mail från gympalärarna om att barnen ska åka skridskor  och längdskidor på gympalektionerna under några veckor med början efter jullovet. De "tipsade" då lite hjälpsamt om att dessa grejor kunde ju vara bra att ge som julklappar! Tack för det tipset så där tre dagar innan jul liksom....

Jag tänkte inte så mycket mer på det utan behandlade det mer som en dum grej från skolans sida. Hur tykna kan de egentligen vara? Kräva både skridskor och längdskidor!

Men för ca två veckor sedan kom så ett andra mail från gympalärarna där de berättade att från och med nu skulle barnen varje vecka åka skridskor på den ena gympalektionen och på den andra skulle de åka längdskidor. Och om barnen inte hade utrustning så skulle de få göra något annat.
Hm, som vad då? Något likvärdigt?

I vår familj utövar vi ingen direkt vintersport mer än att vi möjligtvis åker lite skridskor och utförsåkning. Längdskidor finns inte på vår karta. Faktiskt inte! Och därför ser vi heller ingen som helst anledning till att lägga ner en hel del pengar på att köpa (eller hyra) utrustning till en sjuåring. Bara för att skolan "kräver" det.

När det här andra mailet skickades ut så mailade vi tillbaka till skolan och ifrågasatte starkt att de ens kan komma på tanken att kräva att barnen ska ha all den här utrustningen för några få gympalektioner. Om skolan vill att barnen ska lära sig att till exempelvis åka längdskidor så får de faktiskt bekosta det här själva. Mig veterligen står det i läroplanen att undervisningen ska vara kostnadsfri. Att köpa längdskidorsutrustning kostar faktiskt en hel del! Vi har fortfarande inte fått något svar på vårt mail från skolan.

I tisdags var det så dags för gympalektion och skridskoåkning. Det var flera klasser som samtidigt åkte på den lilla lokala isbanan och enligt Lillen var det EN i hans klass som inte hade skridskor. Och vad fick han göra? Vilket alternativ erbjöd skolan honom? Jo, just det ingenting. Han fick helt enkelt sitta vid sidan om isplanen och titta på när kompisarna åkte skridskor. Enligt Lillen såg han lite ledsen ut men ingen av lärarna gjorde något åt saken.

När jag hörde det här så blir jag fly förbannad! Så här får det bara inte gå till! Det här har ju gett mig ångest inför de dagarna Lillens klass ska åka längdskidor. Tänk om det bara är han som inte har några skidor och vad får han göra när de andra åker?  Jag har faktiskt tankar om att hålla honom hemma vid de tillfällen när klassen ska åka skidor för jag vill verkligen inte att han ska känna utanförskapet som hans kompis upplevde häromdagen. Det ska inget barn nånsin behöva göra!

Jag har en stark känsla av att sådana här krav från skolans sida inte är en engångsföreteelse utan snarare något väldigt vanligt. Många föräldrar verkar dock tycka att det är ok (eller biter ihop och vill inte "bråka" med skolan) och ser mailen från gympalärarna som något nödvändigt ont  och som någon slags inköpslista på sportaffären.  Men vi gör det inte! Vi tar fighten med skolan och ifrågasätter och får någon slags stämpel på oss "som de där besvärliga föräldrarna". Skittrist! Men vad har vi för val egentligen? Jag hävdar å det bestämdaste att skolan ska vara gratis utan dolda avgifter!

Hedgehog Sara berättar lite i ett blogginlägg om en skolresa till Sälen.


Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, barn

Äta kakan och samtidigt ha den kvar

kan man säga att bankerna de senaste decennierna har haft förmånen att göra. De har kunnat (och kan fortfarande) bete sig hur galet affärsmässigt som helst i jakten på vinster för det är ändå alltid skattebetalarna som kommer till undsättning när det går åt pipsvängen - och räddningen kommer mycket sällan med krav på återbetalning. Det är få eller inga konsekvenser för bankdirektörerna som ändå så vackert kan plocka ut sina bonusar och sedan börjar om på ny visa igen. Och igen.

Men vi kanske kan fundera på att göra på ett annat sätt. Vi kanske ska se bankerna som vilka företag som helst som faktiskt ska ta sitt ansvar när spekulationerna går fel - som får lov att gå i konkurs om de inte sköts på rätt sätt. Jag delar helt och hållet Islands presidents åsikt om att bankerna måste stå sitt kast och ta sitt ansvar. De ska inte ha en särställning och räddas med skattemedel närhelst de har gjort bort sig.



Läs även andra bloggares åsikter om banker, ekonomi, Island

Tänkvärt på måndagen

Läs även andra bloggares åsikter om citat, tänkvärt, måndag

Alltid lika aktuellt

Det är en "never ending story" de här eländiga härskarteknikerna, eller som man istället ska kalla dem för - ren och skär mobbning. Allt förändras och så gör även dessa j-vliga fasoner. De har gått och blivit än mer sofistikerade.

Jag har haft turen att aldrig ha varit mobbad i skolan. Jag har heller aldrig råkat ut för något på en arbetsplats förrän ett par år sedan. Där kan man verkligen tala om sofistikerade metoder att frysa ut, underminera och förminska en person. Det tog mig drygt ett halvår att förstå att det inte var mig det var fel på utan att det faktiskt var institutionaliserat och sanktionerat av arbetsgivaren. När jag väl hade förstått det började jag att söka nytt jobb på en gång! Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att jag kom därifrån relativt oskadd (eftersom jag bara jobbade där i drygt ett år).



Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, härskartekniker, jobb

Skön tia

Jag hade sett fram emot dagens löppass sedan igårkväll och var riktigt laddad. Hade tänkt att ge mig ut redan på morgonen. Men, men, det blir inte alltid som man vill. Maken och jag delade upp dagens sysslor mellan oss och då blev det att han istället fick möjliget att springa på förmiddagen och njuta av lite dagsljus. Jag fick däremot tyvärr åka iväg och storhandla på Maxi och eftersom jag redan var ute på vift så passade jag på att gå in i en sportaffär och kika efter en ny hjälm (för skidåkningen) till mig. Allt sånt här tar ju tid och tålamodet höll på att tryta rejält idag.

Puuh ja, och när jag väl hade kommit hem med all shopping så var det bara att ge sig iväg ut igen och hämta  Lillan som varit på kalas. Och efter allt det här så visste jag knappt om jag skulle orka ta mig ut på en löprunda. Men som tur är så älskar jag att vara ute och kuta och det spelar liksom ingen roll hur trött, irriterad, grinig jag är för allt liksom bara försvinner ut i intet när jag springer. Jag kommer alltid hem full av energi och på gott humör. Löpning är bara fantastiskt, rena hälsokuren.

Jag tassade ut efter middagen och fick ihop 10 km på 1h 12 min.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, hälsa

Premiär

Idag blev det en härlig familjedag och dessutom skidpremiär i Vedbobacken. Vi var lite ringrostiga men efter ett par åk så hittade vi formen. Ungarna åkte för fullt i både barn- och i den större backen. Det är alltid lite vanskligt att åka ankarliften och Lillan hade otur ett par gånger där hon tappade balansen och släpades med i liften. Som tur var så gick det bra och hon blev inte avskräckt för det utan åkte upp igen.

Det tar verkligen på krafterna med skidåkning i härlig vinterluft och vi var rätt så trötta när det var dags att åka hem. Vi svängde förbi en take away på vägen hem och det gjorde verkligen susen med lite god mat i magen.

Det får bli en lugn kväll så att benen förhoppningsvis orkar med lite löpning imorgon eftermiddag.



Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj, vinter

Alien i byn

Kylan håller fortfarande i sig och nu ikväll var det närmare - 16 grader när det var dags för mitt kvällspass runt byn. Det är i och för sig hiskeligt kallt men med rätt kläder o prylar är det lika skönt väder att springa i som när det är betydligt varmare. Helt sant!

Idag gjorde min Lungplus premiär och den funkar strålande. Det var fantastiskt skönt att kunna andas in  nästan ljummen/varm luft istället för luft som är -16. En otrolig skillnad i löpkomfort om jag säger så. Jag mötte i och för sig en del promenerande som tittade lite förskräckt på mig och som säkert undrade vad sjutton jag hade i mun. Ha ha, men det är sånt man får stå ut med för att få andas plusgrader på vintern.

Det blev lite backintervaller och lätt jogg och det hela slutade på 5,3 km på 39 min.


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, hälsa

Tänkvärt på måndagen

Läs även andra bloggares åsikter om måndag, citat, tänkvärt

Varmare väder

Jag hade tänkt att få in ett lite längre löppass under helgen men tajmade dagarna helt fel!
I lördags när det var som kallast, vi hade -22 på förmiddagen, så var det för kallt för att springa och då blev till att bara softa i soffan. Missförstå mig rätt - visst är det skönt att softa men bara när man själv väljer att göra det och inte när det känns så där halvt om halvt påtvingat liksom. Vilket det gjorde....
På söndagen när det faktiskt bara var en sisådär -5-6 grader så var vi uppbokade med heldag hos kompisar i Uppsala och det fanns inte en sportslig chans till att klämma in lite springtid den dagen.

Jag kan uppleva en irriterande frustration över att en helg nästan kan kännas lite förlorad. I lördags var det ju dessutom en fantastiskt vacker dag med klarblå himmel och gnistrande solsken. Synd bara att det var så förbaskat kallt!

Så hur kan jag lösa det här med löpning i kyla - jo, jag har kollat lite på både Lungplus och Airtrim för de dagar då temperaturen faller alltför mycket för att luftrör och lungor ska tycka att det känns bra. Eftersom Lungplus verkar lite mindre än Airtrim så tänker jag börja med att testa den. Jag ska köpa en Lungplus imorgon och kommer att testa den senare under veckan då SMHI har lovat kallare väder igen. Så jag återkommer med lite tycke och tänk kring manicken.

Ikväll var det bara - 8 grader och det blev såklart en kvällstur - landade på 6,2 km på 44 min.


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, hälsa, träning

Genomfört

Äntligen fick jag dra på mig löparkläderna och pannlampan och ge mig ut på en skön kvällstur i byn. Det är nåt speciellt med att springa i snö. Det är liksom så tyst och jag hör knappt vare sig trafik eller andra annars så tydliga ljud som bara finns i det moderna samhället. Snön liksom bäddar in ljudet och ger en härlig löpkänsla.

Fick ihop sköna 6 km på ca 44 min vilket är ok för min del. Jag erkänner villigt att jag är långsam som en snigel men who cares liksom. Tycker bara att det är så härligt att springa.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, hälsa, träning

Inställt

Idag var det egentligen dags för ett lugnt och skönt löppass på en sisådär 6-7 km. Det var alltså min planering tills jag tittade ut genom fönstret vid lunchtid. Tusan också vad det snöade och det har bara fortsatt att komma. Inget slut på eländet så här många timmar senare.

Ibland får man ändra sina planer och när snöandet inte slutade, vinden inte avtog och ingen plogbil i sikte så fick det istället bli ett pass på crosstrainern. Det blev till slut 45 svettiga minutrar och ett ok ersättningspass för löpningen. Men fy f-n vad tråkigt det är! Hur kan man frivilligt träna inomhus? Hur kan man frivilligt ställa sig på en crosstrainer eller andra maskiner som ersättning för utomhusträning?

Nåja, vi är alla olika men enbart inomhusträning är inte för mig. Jag älskar energin som löpning utomhus ger mig, den härliga känslan efter att jag varit ute i skitväder och kommer in i värmen igen. Den härliga friska luften och hur skönt det är att känna sig mer närvarande i nuet. Att verkligen känna in varje årstid. Och förresten, så här frisk som jag är nu (inte en sjukdag under förra året) har jag inte varit sedan jag började med löpning utomhus minst 3 gånger/vecka året runt. Det är LIVET!


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, hälsa, träning

Tänkvärt på måndagen

Läs även andra bloggares åsikter om citat, tänkvärt, måndag

Kalashelg

Puuh ja, här har vi varit på kalas i dagarna två. Först ut igår hade Lillan sitt på leklandet och idag var hon där igen som gäst på ett annat kalas. Hon är rätt så slut efter en hektisk helg och allt godis som hon har fått i sig. Även jag och maken är trötta för det är faktiskt rätt så ansträngande att försöka hålla koll på 12 vildbattingar på ett stort lekland.

Jag hade först tänkt att köra ett löppass igår men jag hade faktiskt ingen ork eller motivation. Ryggen hörde fortfarande av sig och jag ville inte förvärra något utan körde på en extra vilodag vilket visade sig vara ett lyckokast.

Idag lyste solen och snön gnistrande vackert ute på åkrarna och fälten. Jag kände för att köra ett riktigt lugnt långpass och det blev härliga 12,2 km på ca 1timma och 30 min. Jag hade gott om kraft och energi kvar vilket bådar gott inför kommande långpass.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, hälsa, kvinna, vinter,

Sjukstuga

Igår hade Lillen feber när han kom hem från fritids så idag fick han stanna hemma från skolan. Vi hade en mysig förmiddag och spelade lite Fia med knuff och pysslade. Vid lunch ringer de från dagis och säger att Lillan inte mår så bra så det vara bara att ge sig iväg och hämta hem henne.

På eftermiddagen lät jag ungarna välja favoritfilm och sedan gav jag mig ute på en löptur i blåsten och snövädret. Inte det roligaste passet när det ligger en tunn hinna av is på asfalten och dubbskorna knastrar på som bara den. Inte heller kul när snön yr i ansiktet och jag får försöka blinka bort snöflingorna som kommer in i ögonen. Och vinden höll på att sopa mig av cykelbanan....

Nää, det var inte det häftigaste passet jag gjort men det är häftigt att jag genomförde det! Jag sprang 6,1 km på 43 min. Det var häftigt!

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, hälsa, kvinna

Nygammalt

Efter att ha varit ifrån det fackliga engagemanget i drygt två år så har jag halkat dit igen. Jag blev tillfrågad om jag ville ta en plats i "stora" styrelsen vilket jag funderade lite grann på och tackade sedan ja. På nåt sätt lockas jag av att arbeta med såväl fackliga som verksamhetsfrågor - vilket man ju får göra som förtroendevald.

Idag bar det iväg till storstan för ett första konstituerande möte med "stora" styrelsen och det var lite pirrigt att komma in som ny ledamot till en redan befintlig grupp men det gick så bra så. Som alltid är det lägesavstämningarna som tar tid och som också är så viktiga. Det är intressant och nyttigt att höra hur det är på andra håll i landet och vilka frågor som är viktiga för de olika enheterna.

Jag kan dock efter den här dagen känna att det krävs att de fackliga (inklusive mig själv) blir bättre på att kommunicera vad vi/jag gör som förtroendevald. Att vi blir bättre på att faktiskt lyssna på vad medlemmarna vill och vilka frågor som är viktiga för dem. Som förtroendevald kan varken jag eller någon annan köra vårt eget race!

Jag har också en uppfattning om att det är viktigt att vi som förtroendevalda börjar jobba med och mot våra visioner. Vi ska inte bara respondera gentemot arbetsgivarens förslag utan måste också driva våra egna frågor. Det här är något som i dagsläget går på sparlåga. Om det beror på att vi inte har tid, möjlighet eller helt enkelt inte anser det vara nödvändigt så måste vi tänka om. Att börja driva våra egna , det vill säga medlemmarnas, frågor är helt avgörande för vårt existensberättigande. Vi ska vara en motpart med egen vilja och drivkraft och inte bara ett ja-sägande mähä som i varje fråga instämmer med arbetsgivaren.

Jag är redo att kavla upp armarna och börja jobba fackligt igen. Och det ska bli så förbannat kul!


Läs även andra bloggares åsikter om fackligt, samhälle, arbetsmarknad

Kort o gott

Eftersom vi hade födelsedagsfirande idag så blev det ett kortare löppass på 4 km plus lite backintervaller x 5. Hade mina älskade Icebugs på fötterna och löpningen gick som i en dröm. Vilket fantastiskt grepp man får med bugsen! Det är den totala motsatsen till att halka runt och att behöva spänna sig för det minsta lilla. Med bugsen på fötterna är det bara att springa på utan risk för halka.
Kan inte annat än att rekommendera dessa springskor till alla!

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, hälsa, träning

Hipp hipp hurra

Idag fyller våran älskade Lillan 6 år! Tänk vad tiden går fort och snart har vi inga mer dagisbarn i familjen utan bara skolbarn. Hon ser så fram emot att börja nollan till hösten och att få gå på samma coola fritids som Lillen.

Lillan önskade sig tacos till födelsedagsmiddag och kladdkaka med grädde till efterrätt  och jag tror att vi alla åt så att magen putar åt alla håll och kanter just nu. Tur att jag inte äter den här kombon alltför ofta....


Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj, födelsedag

Pirrigt

Nu närmar det sig med stormsteg. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och det känns hur bra som helst, men samtidigt lite pirrigt. Det ska bli så fantastiskt skönt att arbeta i hemstaden igen, att kunna hämta och lämna ungarna på dagis och skola utan att stressa med tågtider och sånt. Att ha tid och möjlighet att göra saker och ting efter jobbet och inte slösa bort tiden på SL och SJ. Hur häftigt som helst alltså!

Jippi, efter två år som pendlare (åt lite olika håll) firar jag med att lämna Lillan i morgonbitti på dagis medan maken åker in till jobbet lite tidigare :). Kan man tänka sig vilken vardagslyx?!

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, familj, barn

Kvällstur

Sent omsider kom jag äntligen ut på min planerande löptur. Må vara att det blev en sen kvällstur med pannlampa och allt men vad gör det? Fick ihop 5,5 km på 40 min och det är jag nöjd med.

Det känns bara så himla tråkigt att behöva gå tillbaka till dubbskor igen efter att ha sprungit på ren fin asfalt nere i Göteborg. Här är det fortfarande is, snö och halkigt. Jag får liksom inget grepp när jag springer utan dubbskor (som ikväll) vilket gör att jag spänner mig och får ont i ländryggen. Och stretching hjälper inte riktigt. Hm, kanske dags att ringa massören....

Vart sjutton tog våren vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, hälsa, träning

Neeej

Igår fick maken och jag till det. Inte ofta det händer men när det sker är det himla kul. Vi var ute på en härlig jättebackig löprunda tillsammans. Det var is- och snöfritt och vår i luften. Vi sprang med de vanliga dojjorna, de som stått på hyllan de senaste månaderna, och bara njöt. Himla gott att slippa dubbskorna.

Men som med allt annat så säg det roliga som varar. Idag när vi kom hem så var det lika isigt som när vi åkte. Ingen tö här inte. Så nu blir det till att plocka fram icebugsen igen och ställa tillbaka de andra dojjorna på hyllan för ett tag till. Jisses, vad jag längtar efter våren!

Och fru Garmin visade 9,02km på 1h 06 min 15 s.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, vår, träning, hälsa,

Hemfärd

Ibland är kort bra. Som den här resan. Kort visit blev en prövning som höll. Nästa besök blir nog längre. Man måste våga prova. 

Resa

Gillar spontangrejor skarpt! Att 

bara gör't så att säga. Vi kände för att hälsa på lite familj i Göteborg bara så där. Och så drog vi iväg. Gõtt mos som man säger här nere :). 

Årets första

Idag är jag ledig och har passat på att fixa och dona inför några dagar hos syrran. Det känns alltid skönt att inte behöva tvätta och röja undan det första man gör när man kommer hem utan att istället ha det gjort innan.

Jag hann också med årets riktiga första löptur. Det första passet utan icebugsen. Vete sjutton om det inte hade varit klokt att haft dem på idag. Det var isigt som bara den mellan asfaltsfläckarna och jag halkade till rejält flera gånger. Och som ett brev på posten fick jag skavsår från Salomonskorna (fast de är väl insprungna!) och känning i höger ljumske. Suck och pust, nu hoppas jag verkligen att plusgraderna är här för att stanna så att jag kan börja njuta av lite skön asfaltslöpning.

Fru Garmin visade 7,22 km på 52,36 min.


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, kvinna

Instämmer

helt i vad drottning Margerethe säger. Jag är innerligt trött på facebookuppdateringar om det perfekta livet. Hur mysigt och trevligt och bra allt är. Hela tiden! Falskheten är bedövande och bedrövlig. Nej, det är dags att krossa skyltfönstret och istället börja leva det riktiga livet!

Läs även andra bloggares åsikter om facebook, livet, tänkvärt

Nya möjligheter

Det känns lite märkligt att det idag är ett nytt år, 2013. Samtidigt känns det spännande att få se vad året har i beredskap för mig och familjen. Och spännande att se vad vi själva kan hitta på för något roligt och utvecklande under det kommande året.

Jag har en tanke om att springa lite fler lopp. Både korta och de som är lite längre. Jag fegade ju ur under hösten och anmälde mig inte till Göteborgsvarvet (som ju maken gjorde). Det här är något jag vill jobba på - att tro mer på mig själv. Att tro på att jag faktiskt fixar mer än vad jag tror att jag gör. Det får bli mitt nyårsmål! Tro på mig själv!

Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, hälsa 2013,

Året som gått

Jag tänkte avsluta det gamla året med att göra något nytt. En reflektion över året som gått.

Januari: Jag jobbade kvar på mitt förra arbete men letade febrilt efter nytt jobb. I slutet av januari såg jag  annonsen jag så länge hade gått och väntat på och sökte tjänsten.

Februari: Jag var på intervju för min drömtjänst och fick den!!! Lyckan var total! Veckan efter det positiva beskedet var vi i Romme och åkte skidor under en vecka. Och det var då mamma ringde och sa att hon var inlagd på sjukhus.
När det var dags för hemresa från Romme så styrde vi inte kosan hemåt utan istället mot Borås lasarett där mamma var inlagd. Jag visste det inte då men det här var bara den första av alla mina och våra resor dit.

Mars: Mamma var inlagd under hela mars och i början av månaden fick hon besked om att hon hade lugn- och skelettcancer. De trodde att hon hade en god prognos och påbörjade behandlingen, först med strålning och sedan med cellgiftet.
Jag pendlade varje vecka mellan mamma, jobbet och hemmet. Det var det som hände under hela mars. Allt var en kamp för att få det att gå ihop tidsmässigt. Min arbetsgivare (fortfarande gamla jobbet) var iskalla inför min situation och att jag behövde vara ledig. Vad jag längtade tills den dagen jag kunde säga "dra åt skogen med er"!

April: Mamma blev utskriven från sjukhuset strax innan påsk, i början av april, efter att ha varit inlagd sedan februari. Hon var långt ifrån bra och behandlingen verkade inte ha lyckats. Vi fick en bra påsk tillsammans och mamma satt uppe en del.  Under påsken fick vi besked om att jag, syrran och mina systerdöttrar skulle på ett möte med Palliativa avdelningen på Alingsås lasarett dagen efter annandag påsk. Jag var oerhört fundersam eftersom jag hade fått information om att mammas cancer höll sig i schack. Att hon hade ett eller två år kvar med oss. Men att bli kallad till palliativa avdelningen fick mig att nästan bryta ihop. Det är ju en avdelning för dem som inte har så långt kvar,  eller hur?

Vi fick träffa en läkare som skulle bli mammas kontaktläkare och som mamma hade träffat och tyckte om. Han berättade att mamma inte hade särskilt långt kvar, att det handlade om veckor och inte mer. Jag hade nästan anat detta med tanke på att mamma var i såpass dåligt skick och att behandlingen hon tidigare fått inte hjälpt. Nu bestämdes det att mamma skulle avbryta all behandling och heller inte påbörja någon ny utan enbart sikta in sig på att bli så smärtfri som möjligt. Och han sa att han skulle skriva intyg så att vi kunde börja ta ut närståendepenning/dagar för mamma. Allt kändes bara så svart.

Veckan efter det här hemska beskedet började jag mitt nya jobb. Mitt drömjobb! Och jag fick börja jobbet med att tala om för dem att jag kommer att vara borta en del på grund av mammas sjukdom. Min nya chef var oerhört förstående och stöttade mig helhjärtat och mina nya arbetskamrater likaså. Vilken värme jag möttes av. Jag känner mig fortfarande rörd när jag tänker på det!

Mitt pendlande mellan jobbet, mamma och hemmet fortsatte och jag försökte vara hos mamma fre till mån eller tor till sön.

Mamma försämrades gradvis och blev mer och mer ljudkänslig vilket gjorde att det var svårt för ungarna att följa med. De är ju fortfarande små och barn hörs. Mamma ville träffa barnen så ofta som möjligt men samtidigt kunde vi inte bo hos mamma och pappa. Vad gör vi då? Vi kunde tyvärr inte bo hon syrran då maken är svår pälsdjursallergiker och vi fick tydligt klart för oss att vi inte var välkomna att bo hos någon annan. Som tur är har vi ju husvagn och jag ringde runt som en galning och hittade till slut en camping som lovade att skaka fram en säsongsplats åt oss! Helt fantastiska människor! Så serviceminded som bara den! Vi körde ner husvagnen till Valborg och ställde upp den.

Maj: Mamma försämrades vecka för vecka och jag fortsatte att åka ner till henne varje vecka. Det var hemskt att se de tydliga försämringarna var gång jag kom ner. Jag var glad att hon höll sig kvar så länge som möjligt. Men samtidigt var det viktigt att hon inte hade ont och hon ändå hade lite livskvalitet kvar.

Jag fortsatte mitt pendlande och maken kom ner med barnen varannan vecka för mamma ville så gärna träffa dem.

Juni: Mamma kämpade på så gott hon kunde och den 13 juni firade hon sin 75-årsdag med stor uppvaktning. Jag tror nog att allt och alla var där. Just den dagen var hon riktigt pigg och var vaken större delen av dagen. Hon var så glad att träffa alla i familjen och vännerna. Jag stannade kvar några dagar extra och åkte hem på söndagen efter kalaset. Jag visste inte då att det var sista gången jag skulle prata med mamma.

Jag och familjen hade tänkt att åka ner över midsommar men jag åkte på värsta influensan och var riktigt dålig och kunde därför inte åka ner. Planeringen var därför att åka ner helgen därefter. Pappa ringde mitt i natten onsdagen den 27 juni och sa att mamma var dålig och att de hade ringt efter läkaren. De trodde inte att hon skulle klara sig. Jag blev så ledsen så. Ville kasta mig in i bilen på en gång och köra ner men kunde inte göra det på grund av migrän. Jag proppade i mig alla möjliga migräntabletter och försökte sova ett par timmar. Gick upp tidigt och kände mig fortfarande trött men ville absolut åka ner. Jag startade kl. 6 på morgonen den 28 juni och var framme hos mamma vid halv elva på förmiddagen och jag hann precis. Hon gick bort minutrarna efteråt.

Mamma hade en hel garderobsvägg full med ungarnas teckningar, pärlplattor och annat pyssel. Jag tog ner allt det och lade det till mamma. Hon hade redan tidigt sagt att hon ville ha med det i kistan.

Juli: Den här månaden känns nästan som om den var insvept i dimma. Mamma begravdes den 21 juli i Skallsjö kyrka och det var en jättefin begravning. Jag hade fortfarande svårt att ta in att hon inte var kvar hos oss. Kan man nånsin vänja sig?

Efter mammas begravning kände vi att vi behövde familjetid tillsammans. Det hade varit en oerhört jobbig tid för oss alla och vi kände att barnen hade påverkats väldigt mycket av hela situationen, resandet och min frånvaro.

Jag var helt slut. Mådde inte alls bra och hade svårt att sova. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Började promenera vilket jag alltid har tyckt om. Kände att jag ville mera. Började tänka på att börja springa. Något jag aldrig har gjort i hela mitt liv. Att jogga/springa/löpa har aldrig funnits på min världskarta men nu ville jag prova på det. Jag hittade ett program, Couch25k, som jag började följa. Och jag mådde bra!

Augusti: Vi åkte en kort tur till Danmark och hälsade på goda vänner, Marianne och Anders och deras lille Alexander. Vi tog också en tur till Legoland. Den här lillsemestern var så välbehövlig!
Efter hemkomsten så var det dags för mammas urnsättning. Det vara bara den närmaste familjen närvarande och det var en hemsk tillställning. Inget jag ens skulle önska min värsta fiende!

Det var dags att göra ett avslut och dags att åka hem. Vi kom hem i mitten av augusti och Lillen började på fritids innan skolstarten. Och han blev ettakluddare!

Jag fortsatte att följa mitt löpprogram och gjorde härliga framsteg. Sprang Blodomloppet 5 km.

September: Jag trivdes på jobb och det höll mig igång. Sorgen var fortfarande svår men det gick att hantera. Löpningen höll mig på banan och jag kände att det gick framåt.

Oktober: Livet går sin gilla gång med jobb och familj. Jag känner att jag vill försöka få ett jobb på hemorten för att slippa pendla 3 timmar/dag och en dag ser jag att det en tjänst ute. Samma jobb som jag har men på hemorten! Lyckan är total och jag ansöker om tjänsten. Är på intervju och väntar ivrigt på svar.

Löpningen håller mig igång och jag springer Åstadsloppet 5 km.

November: Vi åker iväg till England och besöker familjen under höstlovet. Härligt att träffa alla igen. Maken och jag får lite egentid och ser bland annat "Skyfall" på bio. Det känns så himla lyxigt att få tid tillsammans. Bara vi två.

Jag och maken deltar i Parkrun 5 km och det är ju kul att springa tillsammans!

Efter höstlovet får jag äntligen det efterlängtade beskedet - tjänsten är min! Och vi kommer överens om att jag börjar efter nyår.

December: Årets sista månad och det känns lite overkligt. Jag har fortfarande svårt att ta in att mamma inte längre finns med mig. Att mina barn inte har kvar sin mormor. Tror nog inte att saknaden minskar med tiden . Den kanske blir annorlunda men kommer nog alltid att finnas där.

Vi har en lugn jul maken, jag och ungarna. Äter god mat, myser och tar det lugnt. Lugn och ro för själen.

Jag springer för fullt och är stolt över att jag inte har skippat ett endaste pass sedan jag började springa i juli! Springer alltid tre gånger/vecka. I ur och skur. Oavsett väder. Har sprungit i - 17 grader. Det var kallt men det gick. Har sprungit i ishalka och issörja och i oplogat. Det gick också.

Nu firar vi snart in det nya året 2013 och jag ser verkligen fram emot det. Nytt år med nytt jobb och nya möjligheter. Jag väljer att vara en optimist. Det ger mig mer energi och kraft i livet.

Gott slut och ett Gott Nytt År!






Läs även andra bloggares åsikter om avslut, nyår, 2013 mamma, sorg, cancer, löpning, familj, camping, barn, hälsa, jobb,

Alla var där

eller i allafall nästan alla i stan var på IKEA i eftermiddags. Jisses, vad mycket folk. Och jisses vad utplockat det var på Husgeråd. Letade febrilt efter några snygga uppläggningsfat men fick tjii för det. De var slut. Ny leverans om två veckor.

Ja ja, får väl snällt fråga om någon utav våra middagsgäster imorrnkväll har något eller några snygga uppläggningsfat att ta med sig.

Vi får väl skylla oss själva när vi är ute i sista minuten och försöker panikshoppa. Sånt här kan man ju liksom tänka på lite innan. Särskilt med tanke på att vi har pratat om "husgeråd" sen typ i somras....



Läs även andra bloggares åsikter om nyår, ikea, hus och hem

Kalasinbjudningar

Det är dags att bjuda in till Lillans kalas om ca 1 1/2 vecka så vi promenerade till Macken och köpte frimärken till några av kalasinbjudningarna. Promenaden bjöd på ishalka och ungarna föll som käglor och det vara bara jag som lyckades hålla mig på benen :). Halkan avskräckte inte oss utan vi fortsatte vår promenad runt i byn och delade ut resten av kalaskorten. Som tur var så hade vi det kul på vägen och passade på att åka så mycket "skridskor" som möjligt. Och jag stod som ensam vinnare! Ramlade inte en endaste gång! Lillan fick brons med 7 ramlingar och Lillen silver med sina 4 ramlingar.



Läs även andra bloggares åsikter om vinter, barn, föräldraskap

Sen tur

blev det ikväll. Kände verkligen för en löptur efter att ha varit inne hela dagen. Det blev en bra avslutning på en riktigt mysig dag.

Enligt fru Garmin blev det 6, 41 km på 45,24 min. Inte heller det så illa med tanke på att underlaget var slirigt och halt på en och samma gång. Benen fick jobba rejält och höger ljumske protesterar nu lite grann. Hm, funderar på att vila ett par dar nu och istället köra lite på crosstrainern.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, hälsa

Innedag

Ibland är det skönt att bara ha en sån där riktig slappardag - att inte göra ett endaste dugg. Vi har bara hållit oss inne och myst framför brasan. Lillan hade en kompis här på förmiddagen och köket förvandlades till rena pysselstugan. Lillen har varit iväg på discokalas hos en klasskompis och är så nöjd så.

Och middagen blir en gastronomisk höjdare - pannkakor! :)

Såna här dagar är det inte ofta vi har och det är bara att tacka och ta emot. Lite vila skadar aldrig, eller hur?!


Läs även andra bloggares åsikter om vinter, familj, semester

Isigt värre

Kom äntligen ut på min älskade löprunda vilken jag hade sett fram emot hela dagen. Och vad jag behövde komma ut och springa lite! Har haft en enveten molande huvudvärk som kommit och gått under ett par dagars tid och den bästa boten är helt klart att vara ute och springa.
Men jisses, vad halt det var! Halkade runt en hel del trots bästa buggsen på fötterna. Buggsen är helt klart bäst och utan dem hade jag nog aldrig vågat ta ett enda löpsteg nu under vintern.

Idag blev det, enligt fru Garmin, 5, 37 km på 37, 52 min.


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, kvinna

Vägskäl

Hur vill vi egentligen ha det?

USA står inför ett vägval och de måste bestämma sig innan året är slut hur de vill ha det i sitt land. Mer till de redan rika eller mer till de som inte har. Valet är deras men hur de än väljer så påverkas och influeras resten av världen av just deras vägval.

Go Obama!



Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, USA samhälle

Lycka

Vad är egentligen lycka? Och när är man lycklig? Och får man vara lycklig? Är livet en enda lång strävan mot lycka?

Idag-sidan på svd.se ger en del oerhört bra svar på frågorna.

Läs även andra bloggares åsikter om lycklig, livet, tänkvärt

Lugn och ro

Det är så tyst och stilla i huset när ungarna är hos kompisar och maken shoppar. Äntligen lite tid till mig själv och vad gör jag då? Jo, jag fyller på med ved, kör en maskin tvätt, viker och lägger undan ren tvätt och lite annat småplock. Låter måhända knasigt men sånt här är faktiskt rofyllt att göra. Det blir resultat med minimal insats så att säga.

Men nu ska jag sätta mig ner med en kaffe latte och läsa senaste numret av Runner's world. Min alldeles egna egentid.

Läs även andra bloggares åsikter om hus och hem, familj, kvinna

Prylar på Rean

Jag är ingen stor fan av mellandagsrean på långa vägar. Tvärtom, jag har liksom inte fattat galoppen med att trängas med en massa människor i jakten på något så kallat fynd man oftast inte behöver.

Men idag gällde det inte mig för jag var på jakt efter en löparväst/windstopperväst att ha under lite kyliga vår/höstturer. Jag har kikat på några olika märken men alltid tyckt att de varit för dyra men idag hittade jag en bra och snygg väst till ett schysst pris på Stadium. Tyvärr fanns den inte i min storlek utan det blev istället maken som blev den lyckliga ägaren. Jag får leta vidare och hoppas på att vårens damkollektioner inte är rosa eller lila utan lite mer häftiga färger.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, allmänt

Överraskade

ungarna med bio gjorde vi idag när vi stack iväg och kollade på "Sune i Grekland". Filmen bjöd på en hel del skratt även för vuxna och min fobi för charterresor (inklusive all inklusive) förstärktes än mer. För på semestern vill jag inte se hotellkomplex, pooler och trängas med andra turister. Nej, jag vill se natur, kultur och träffa lokalbefolkningen. Helt enkelt se och göra annat än vad jag är van vid. Utmana mina vyer och tankesätt.

Efter maten fick jag äntligen till en löptur. Det regnade småspik och snöade omvartannat men det gjorde absolut inget för jag gillar verkligen att springa i busväder. Känner mig så levande då - och den varma duschen efteråt är bästa belöningen nånsin. Fick ihop 5,2 km på ca 37 min vilket får anses ok med tanke på väder och snömodd/isslaskiga underlaget.


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, vinter, kvinna

Kvällspromenad

Om jag nu inte kan komma ut på en löptur ikväll så är det i allfall skönt med en kvällspromenad med familjen. Vi pulsade fram i joggingspåret, bredvid skidspåren, och hittade en lite upptrampad stig som ledde ut till en av villagatorna. Hela familjen tycker om lite äventyr och när snön gnistrar i månskenet så kan det inte bli så mycket bättre. Myspys på bästa sätt.


Läs även andra bloggares åsikter om vinter, familj, barn

Julefrid i huset

Det vilar en slags julefrid över huset idag. Vi känner oss alla avslappnade och till och med ungarna har gått ner i varv (vilket brukar ta lite längre än bara ett par dagars ledighet....). Och så skönt det är att bara vara tillsammans.

Idag får vi se om det blir lite pulkaåkning. Det snöar för fullt och sikten är inte sådär jättebra så om det inte blir snölek så får det bli lite filmtajm. Ungarna fick "Brave"/"Modig" i julklapp och den är riktigt bra. Jag och ungarna såg den i höstas och den blev en favorit för oss alla.

Pulkaåkning och filmtajm i all ära men det jag helst av allt vill göra är ju att sticka ut o springa! Jag har ju sprungit mina tre pass i veckan sen jag började med löpning i somras. Har inte fuskat en endaste vecka!!!  Känner mig så himla stolt och glad över att ha fått in löpningen i vardagen och att den är en del av mina rutiner. Får se om vädret ger med sig så att jag kan ge mig ut på en kvällstur.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, motion, hus och hem

God Jul

Önskar er alla en riktigt God Jul! 

Läs även andra bloggares åsikter om Högtid, Jul, Tradition

Hemma

Det är alltid kul att åka bort på semestern men det är faktiskt lika roligt att komma hem igen. Vi har haft en annorlunda semester i år, mammas bortgång och sedan begravning, lite hotellsemester, lite camping plus lite annat. Det kommer ett blogginlägg lite senare om vad vi vari med om.
Resan hem tog lite längre tid än vanligt tack vare några trafikpuckon men nu känns de bara så skönt att vara hemma.

Hemskt mycket hej

säger vi till augusti. Tiden har verkligen rusat på och jag kämpar för att fortfarande känns att sommaren inte är över än på ett tag. Idag bär det av på nya äventyr, vi har inte riktigt bestämt oss för vad men nåt kul blir det alltid.

Läs även andra bloggares åsikter om semester, sommar, resor