Jaha, det var det jag visste. Och andra med mig hela tiden. Att jämlikhet är bra för både individen och företagen.
Det gör mig förbannad när jag tänker på hur många kvinnor (och män) som ratas i chefsrekryteringar för att de inte anses vara tillräckligt "makthungriga". Enligt artikelförfattaren kan det vara så att "En egenhet hos maktmänniskor är att de tycks anse att personer som inte strävar efter makt är oambitiösa nollor (lika barn leka bäst och en olik förstår man inte). Därför får inte prestigelösa män – och andra som uppfattas som ”avvikande”, som till exempel kvinnor – någon betydande plats i maktmänniskors värld. Det är också därför som maktmänniskor inte lyckas med mer än kortsiktiga klipp."
Jag var nyligen på ett "inspirationsseminarium" och fick då frågan hur jag bl a förställer mig hur en chef ser ut (mer typ din stereotypa chefsbild). Och vad kommer jag att tänka på: jo, en svensk, vit, kostymklädd man i 50-årsåldern. Är "tjena" med de andra grabbarna (manliga cheferna) och "lilla gumman/tjejen (med de kvinnliga anställda och cheferna).
Låter det fördomsfullt, stereotypiskt och otrevligt? Ja, det kan jag hålla med om. Men det som är riktigt trist i det hela är att detta är en bra beskrivning på de flesta (manliga) chefer som jag har haft de senaste åren!
Genom att så fördomsfullt utesluta så många människor från chefsskap och s.k "ledningsgrupper" skapar man en grogrund för likformighet där det är svårt för nytänkandet att få fotfäste.
Mångfald berikar på många sätt, inte bara individer utan även företag.
Andra bloggar om: arbete, kvinna, jämställdhet, mångfald, företagande,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar