En fot framför den andra

Löpningen är mitt livselixir och det som håller mig stadigt kvar på jorden när stormarna viner. Det är inte alltid motivationen finns där  - snarare är det vanans makt som får mig att knyta på mig skorna och ge mig ut på en tur. Men löpningen är mitt andningshål och ger mig så oerhört mycket tillbaka och just därför är jag glad för att vanans makt är stor och stark när motivationen inte riktigt mäktar med.

Det här året har varit ett tråkigt löparår då alla löparlopp varit inställda. Jag hade ju som vanligt siktet inställt på GöteborgsVarvet och därefter var planen att springa ett marathon (mitt livs andra) men tjii fick jag för det. Alla dessa inställda lopp har gjort att fokus och motivation inte riktigt varit på topp utan jag har harvat på i mitt egna lugna tempo. Det är ju inte så att jag står och faller med lopp och medaljer men de är definitivt en stark motivator för mig. 

Nåja, vi får se vad nästa löpar år har att bjuda på. Prio nr ett är självklart att Corona ger med sig så att livet så sakteligen kan återgå till att återigen vara öppet. 

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar.se, bloggosfären, svenska bloggportaler

Skolan i fokus

Tänk att det finns politiker som vågar ifrågasätta dagens terminssystem och långa sommarlov! Vilken halleluja-känsla jag får över det här. Jag skrev ju själv vad jag tycker om långa sommarlov i det här inlägget och det är verkligen hög tid att man börjar se över saker och ting. Skolan är sannerligen den sista konservativa bastionen i det här landet! Man håller fast i förlegade strukturer med näbbar och klor och förmår inte inse att tiderna har förändrats och att det är dags att hoppa på tåget istället för att stå kvar på perrongen och se det åka iväg.

Intressant är också att läsa att Sverige har färre undervisningstimmar än genomsnittet för OECD-länderna. Jag kan inte precis säga att jag är förvånad. Inte alls! Det här är också något som jag har noterat under dessa tre år jag haft barn i svenska skolan. Det är stängningsdagar hit och dit (fyra stycken sådan per år), Troll-dagar (ingen undervisning då), FN-dagen (ingen undervisning då heller) samt en drös med andra undervisningsfria dagar. Barnen behöver faktiskt mer undervisning och mindre av "ingenting"!




Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Utbildning, Politik

Skolavslutning

Tiden rusar iväg och vårterminen är slut. Hela skolåret är till ända och nu väntar ett långt sommarlov för ungarna.

Just ordet sommarlov smakar som bästa gräddglassen som man önskar aldrig ska ta slut. Så tycker i alla fall ungarna. Som förälder känner jag en aning oro, stress och press över att de ska vara halva lovet på fritids. För min semester räcker ju inte till ett helt sommarlov!

Jag funderar på om det inte är dags att skolan anpassar sina terminstider lite mer till hur övriga samhällslivet ser ut och fungerar. Den tiden är förbi då barnen hade en hemmaförälder och när långa lov inte var några som helst problem. Men idag ser det annorlunda ut då de flesta har två mer eller mindre heltidsarbetande föräldrar med ca 25-30 semesterdagar vardera per år. Som ska räcka till ALLA lovdagar och övriga stängningsdagar som skolan har.

Det är enkelt - ekvationen går inte ihop. Det behövs ingen PISA-undersökning för att räkna ut det!



Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Skolan, Familj

Den odemokratiska demokratin

Sverige är sannerligen landet lagom - där får och bör inga andra åsikter/tankar/funderingar uttryckas offentligt om det inte är i samstämmighet med de övriga i rummet.

"För att komma till rätta med problemet måste vi erkänna att det existerar. De som förnekar åsiktskorridoren är i själva verket dess väktare och murarmästare."

Jag som är offentliganställd med liberala och borgerliga värderingar känner igen det här fenomenet allt för väl. På min arbetsplats är socialdemokrater, vänsterpartister och en och annan miljöpartist de som dominerar. I alla fall är det de som på ett självklart och stöddigt sätt hörs och syns allra mest när vi diskuterar och resonerar kring till exempelvis välfärdsfrågor. När jag inte delar deras åsikter när det till exempelvis handlar om att fritt få välja skola till mina barn eller sjukvård blir jag genast ifrågasatt varför jag ens arbetar inom offentlig sektor och även min människosyn ifrågasätts på grumliga grunder.

"Jag talar inte om några extremister eller galningar, utan om vanliga allmänborgerliga personer som frysts ut och motarbetats för att de varit öppna med sina åsikter."

Och även mitt fackliga engagemang ifrågasätts eftersom jag är liberal. Så illa är det faktiskt! Som om jag nästan vore värsta odjuret bara för att jag inte röstar socialistiskt.Och min arbetsplats är inte direkt liten heller...

Så hur kommer vi väck från dessa odemokratiska förhållningssätt? Hur kan vi istället börja uppskatta politisk mångfald även inom den offentliga sektorn? Eller är det så illa att man fortfarande måste ha rätt partifärg och partibok för att slippa bli utfrusen på en arbetsplats eller för att kunna göra karriär?

Jag säger självklart nej tack till den här åsiktskorridoren. Sverige slår sig för bröstet och talar varmt om demokrati och åsiktsfrihet men hur är det egentligen i praktiken. Står vi inte närmare Nord Korea på den punkten? Enfald framför mångfald?

Andra ledare/krönikor om yttrandefrihet och demokrati.






Läs även andra bloggares åsikter om Poltik, Yttrandefrihet, Demokrati, Mångfald

Trolldag i skolan

Förra veckan kom det en lapp från skolan...som skrev att det just idag är Trolldag för Lillans klass. Hela dagen. De MÅSTE  komma till skolan utklädda till Troll. Japp, så stod det faktiskt på lappen. ALLA BARN ska vara Troll. Punkt slut. Inga undantag.

Jaha, och vad gör man egentligen på en Trolldag då? Jo, barnen leker med sina fadderbarn. Alltså ingen skolundervisning för Trollbarnen utan enbart lek och korvgrillning i skogen. HELA DAGEN.

Hur tänker skolan egentligen? Skolresultaten i Sverige är inte de bästa men vi anser oss ändå kunna lägga en hel jäkla dag på att leka Troll i skogen! Sorry, men jag håller inte med om det!

Om det vore så väl att det bara handlar om en dag per år för sådana här tokerier. Men det är inte bara en dag per år. Det är många dagar per år som går åt till att vara Troll i skogen, FN-dagen firas under en heldag (ingen undervisning då heller), Lucia-dagen är inte bara en dag utan klasserna lusar för allt och alla. Tror Lillens klass missade ett par dagars undervisning för att de tränade på Lucia-förställning och sedan var det ju så klart själva Lussandet också.

För att inte tala om påskpysseldagar, julpysseldagar, skolans stängningsdagar (fyra stycken per år) och så vidare!

Det är inte kul längre! Hör ni det! Jag vill att mina barn ska gå i skolan - inte på någon pysselverkstad! Jag vill att mina barn ska göra skolarbetet i skolan - inte att ni ger mer läxor och stjälper över jobbet på föräldrarna för att ni inte hinner med under skoltid på grund av alla "sidoaktiviteter". Nej, det är faktiskt inte ok!



Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Undervisning, Utbildning, Barn

Agera nu!

Jag kan egentligen inte uttrycka i ord hur jag känner när jag läser en sådan här artikel om att unga flickor, fortfarande barn, tvingas gifta sig med äldre och för dem ibland helt okända män. För mig är det egentligen en förtäckt form av slaveri eller till och med prostitution. De har ju blivit sålda. Deras blivande "make" har betalt för att ha sex med dem, för att få utnyttja deras kroppar.

Och så står större delen av världen och tittar på och i värsta fall bara rycker på axlarna och i bästa fall så skrivs det en artikel. Och så finns det de som ifrågasätter 8 mars - internationella kvinnodagen. Är inte det här svar nog på varför en sådan dag behövs?!

Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, jämställdhet, barn, familj, mänskliga rättigheter, samhälle, religion, hälsa, utbildning, politik, FN, UNFPA,

Är skolan gratis, eller hur är det nu igen?

Jag är lite fundersam. Undrar och ifrågasätter om det verkligen är ok att göra så här. För skolan ska ju faktiskt vara gratis.

Lillen går i förstaklass och trivs verkligen som fisken i vattnet. Vi föräldrar trivs också med skolan. Det har varit lite småsaker som vi har haft åsikter om och som vi också har tagit upp med skolan vilket har funkat bra. Men nu dyker det här upp.....

Strax innan jul (tre dagar innan julafton) får vi ett mail från gympalärarna om att barnen ska åka skridskor  och längdskidor på gympalektionerna under några veckor med början efter jullovet. De "tipsade" då lite hjälpsamt om att dessa grejor kunde ju vara bra att ge som julklappar! Tack för det tipset så där tre dagar innan jul liksom....

Jag tänkte inte så mycket mer på det utan behandlade det mer som en dum grej från skolans sida. Hur tykna kan de egentligen vara? Kräva både skridskor och längdskidor!

Men för ca två veckor sedan kom så ett andra mail från gympalärarna där de berättade att från och med nu skulle barnen varje vecka åka skridskor på den ena gympalektionen och på den andra skulle de åka längdskidor. Och om barnen inte hade utrustning så skulle de få göra något annat.
Hm, som vad då? Något likvärdigt?

I vår familj utövar vi ingen direkt vintersport mer än att vi möjligtvis åker lite skridskor och utförsåkning. Längdskidor finns inte på vår karta. Faktiskt inte! Och därför ser vi heller ingen som helst anledning till att lägga ner en hel del pengar på att köpa (eller hyra) utrustning till en sjuåring. Bara för att skolan "kräver" det.

När det här andra mailet skickades ut så mailade vi tillbaka till skolan och ifrågasatte starkt att de ens kan komma på tanken att kräva att barnen ska ha all den här utrustningen för några få gympalektioner. Om skolan vill att barnen ska lära sig att till exempelvis åka längdskidor så får de faktiskt bekosta det här själva. Mig veterligen står det i läroplanen att undervisningen ska vara kostnadsfri. Att köpa längdskidorsutrustning kostar faktiskt en hel del! Vi har fortfarande inte fått något svar på vårt mail från skolan.

I tisdags var det så dags för gympalektion och skridskoåkning. Det var flera klasser som samtidigt åkte på den lilla lokala isbanan och enligt Lillen var det EN i hans klass som inte hade skridskor. Och vad fick han göra? Vilket alternativ erbjöd skolan honom? Jo, just det ingenting. Han fick helt enkelt sitta vid sidan om isplanen och titta på när kompisarna åkte skridskor. Enligt Lillen såg han lite ledsen ut men ingen av lärarna gjorde något åt saken.

När jag hörde det här så blir jag fly förbannad! Så här får det bara inte gå till! Det här har ju gett mig ångest inför de dagarna Lillens klass ska åka längdskidor. Tänk om det bara är han som inte har några skidor och vad får han göra när de andra åker?  Jag har faktiskt tankar om att hålla honom hemma vid de tillfällen när klassen ska åka skidor för jag vill verkligen inte att han ska känna utanförskapet som hans kompis upplevde häromdagen. Det ska inget barn nånsin behöva göra!

Jag har en stark känsla av att sådana här krav från skolans sida inte är en engångsföreteelse utan snarare något väldigt vanligt. Många föräldrar verkar dock tycka att det är ok (eller biter ihop och vill inte "bråka" med skolan) och ser mailen från gympalärarna som något nödvändigt ont  och som någon slags inköpslista på sportaffären.  Men vi gör det inte! Vi tar fighten med skolan och ifrågasätter och får någon slags stämpel på oss "som de där besvärliga föräldrarna". Skittrist! Men vad har vi för val egentligen? Jag hävdar å det bestämdaste att skolan ska vara gratis utan dolda avgifter!

Hedgehog Sara berättar lite i ett blogginlägg om en skolresa till Sälen.


Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, barn

Antagen

Jippie, vad kul det är med positiva besked mitt i allt det jobbiga och svåra just nu. Jag sökte inför höstterminen en del distanskurser på högskolan och fick igår besked om att jag har kommit in på allihopa - på alla fyra kurserna. Nu gäller det bara att sätta sig ner och fundera på vilken kurs som passar bäst ihop med familj, jobb och pendling.


Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, jobb, höst

Vi har köpt en surfplatta

Efter en hel del tänkande och funderingar kring vad vi vill ha så har vi nu bestämt oss. It´s a done deal!

Istället för Nintendo DS till ungarna har vi idag köpt en vit iPad 2 till familjen. Den är tänkt att bli vår spelkonsol för både stora och små. Nu har vi bara testat den i knappt en dag men än så länge uppfyller den våra förväntningar med råge. Lillen spelar actionspel och Angry Birds. Lillan kör också fågelspelet och olika ritprogram. Jag spelar Wordfeud och läser e-böcker medans maken surfar och kollar på film.

Vi köpte en iPad med wifi/3 g eftersom vi vill ha friheten att kunna köpa till simkort för surfmöjligheter när vi är utomlands. Det är trist nog inte alla campingar som erbjuder wlan. Men vi tycker också att det är praktiskt att ha 3 g när jag pendlar eller när maken åker på sina tjänsteresor.

Det är en fräck användarupplevelse att använda iPad. Det flyter på otroligt bra och scrollningen är superb. Ingen av oss i familjen har iPhone utan vi är istället något av Androidfans. Men när vi kikade runt på surfplattor var det ingen utav Androidplattorna som föll oss i smaken, inte ens de med Honeycombe-versionen. Jämfört med iPad är känns de faktiskt nästan ofärdiga.

Ikväll ska vi sitta och utforska vår nya leksak lite mera. Leta efter appar för böcker och film. Och självklart ska det in lite nyttoappar också. Vi ska också försöka hitta de appar som vi har i våra Androidtelefoner som vi även vill ha till iPad:en. Kruxet med detta är bara att de inte alltid heter likadant i AndroidMarket som i Appstore. Men det är väl halva nöjet - att leta appar och försöka hitta guldkornen bland allt som finns i Appstore :).

Läs även andra bloggares åsikter om
iPad 2, Apple, Surfplatta Android Spelkonsol Barn Teknik Ekonomi Utbildning

Ack, så svart om natten

Talibanerna har tagit på sig ytterligare ett barbariskt mord. Denna gång hävdar man att man har mördat en grupp utländska läkare, kvinnor såväl som män.

Hur tänker dessa män när de kallblodigt mördar andra människor - och särskilt i det här fallet läkare?!

Behöver inte människorna i Afghanistan läkare? Tydligen inte, enligt talibanerna. Koran, bön och Sharia är istället deras melodi. Och Afghanistan ser inte ut att ta ett steg närmare ljuset. Snarare tvärtom - mörkret blir ännu mörkare.

Läs även andra bloggares åsikter om Kvinna, Mänskliga rättigheter, Politik, Demokrati, Religion, Jämställdhet

Vad gör bäst nytta?

Jag tror inte det har undgått någon att kvinnorna har en svår situation i Afghanistan. Visserligen lite mindre nu när talibanerna inte längre styr men ändå inte på något sätt en ok situation .

Och visst önskar jag att världen försökte göra lite mer för kvinnor och barn än vad man gör idag. Och visst önskar jag att det fanns ett mer mänsligt perspektiv på interventionen i landet än vad det gör idag.

Därför blir jag bara beklämd när Carl Bildt i sin blogg skriver att Väst bör stanna kvar i Afghanistan för kvinnornas skull - för att rädda dem från talibanernas hemska styre. Det hela klingar riktigt illa i mina öron - falskt och som något man kommer på i elfte timmen som för att rättfärdiga något.

Kvinnorna i Afghanistan förtjänar så mycket bättre än det här. De förtjänas att tas på fullaste allvar och bör ges det stöd som gagnar dem och deras barn och övriga familjer bäst. Tillgång till bra sjukvård och möjlighet till bra utbildning är ett utmärkt sätt för kvinnorna att kunna ta del av samhället och möta männen på deras politiska spelplan. Kunskap är makt och den devisen gäller även i Afghanistan.

Läs även andra bloggares åsikter om Kvinna, Mänskliga rättigheter, Politik, Demokrati, Barn, Jämställdhet

Världens knäppaste Kim

Nu drar det ihop sig till en politisk rafflande valslutspurt. Skulle man ju kunna tro. Om det inte vore för att landet är Nordkorea. Det knasigaste landet i världen. Med världens knäppaste Kim som boss.

Spekulationerna om vem utav Kims barn som ska överta makten i världens knäppaste land har pågått under lång tid men nu verkar det alltså vara avgjort vem som har avgått med segern. Redan i november 2007 skrev jag ett inlägg angående landets politiska efterträdare och då verkade det som om mellansonen hade de bästa oddsen.

Det hela är ju lätt förvirrande egentligen. Landet har en död statschef, Kim Il-Sung, vars son, Kim Jong-Il, nu är landets officielle ledare och som nu kommer att lämna över till tredje generationens Kim, nämligen Kim Jong-Un, som är den yngste sonen.

Nordkoreas kommunistparti ska hålla ett viktigt och sällsynt möte för att fastslå vem som kommer att bli landets nästa Kim, f´låt Ledare. Tronarvingen, Kim Jong-Un, har i avvaktan på det här mötet tydligen jobbat som parlamentsledamot - invald från valkrets nr 216 som anses vara vikt åt mycket framstående personer!

"Andra tecken som sydkoreanska underrättelsekällor berättar om är att sånger och dikter till Kim Jong-Uns ära nu sprids iNordkorea, signaler om en begynnande personkult lik den som sedan länge finns kring Kim Jong-Il och dennes avlidne far Kim Il-Sung. Exempelvis uppges skolor nu lära eleverna en sång vid namn "Fotsteg" som glorifierar Kim den yngre."

Helt klart makabert! Men vad kan man egentligen förvänta sig av ett land där galenskapen styr.

Det som är fascinerande är ändå att Kims barn har gått i västerländska skolor, pratar flera språk och kan därmed sägas vara välutbildade. Har de tagit några som helst intryck av sin tid utomlands? Kan det här vara till fördel för de stackars nordkoreanerna - att deras kommande högsta ledare har sett och upplevt en annan värld än de själva? Eller är det rent krasst så att Makt är så oerhört mycket viktigare för Kims familj än något annat?

Nåja, än är inte allt spikat och klart. I världens knäppaste land kan vad som helst hända - när som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, Kommunism, Mänskliga rättigheter, Politik, Demokrati, Ekonomi,

Vem trodde egentligen något annat?

Jag borde inte förvånas men jag gör det ändå - varje gång det sker. Varje gång en svensk företagsledare går ut och aviserar nedskärningar inom svensk industri till förmån - ja för vaddå egentligen? En illa underbyggd plan som visar på att det är billigare och bättre att flytta jobben till u-länder som Kina än att ha dem kvar i Sverige. Man pratar om hållbar utveckling och om hur mycket bättre det är för företagen på alla sätt o vis.

Det man glömmer är att man förlorar kompetens. Att det tar lång tid att bygga upp en R & D som är värd namnet. Att man förlorar trovärdighet och lojalitet. De här faktorerna är svåra att mäta i pengar men att de är värda mycket - det vet man med sig men så länge det inte sitter en prislapp på detta så låtsats man som om det regnar. Man hoppas på att paraplyet ska hålla istället för på bättre väder.

Men som alltid så är det de höga cheferna som pekar med hela handen och pratar om visioner och företagsstrategier. De låter som om de visste "Sanningen" och de får hållas så länge det går bra. Men så fort man börjar ana en lätt bris - en antydan till storm så försvinner de fortare än kvickt och låter någon annan städa upp deras röra. Företagen kommer fram med nya "winning strategies" och vill inte kännas vid det som varit. Det är väl egentligen rätt så smart - för vem vill egentligen associeras med (en) förlorare? Att hela den här utflyttningsstrategin var ett enda urbota dumt påhitt eller experiment!

Ett klockrent exempel är ju faktiskt de företag, te x ABB, som hysteriskt hakade på trenden att flytta ut svenska jobb till Kina! Sverige förlorade oerhört många industrijobb, både ingenjörsjobb och "blue-collar-jobb" som trist nog aldrig lär komma tillbaka. Jag kan inte förstå att dessa "Einsteins" inte fattar att det är bara just nu och väldigt tillfälligt som lönekostnaden är mer eller mindre gratis i Kina. Det kommer självklart inte att vara det särskilt länge till.

Man kan ju se det som ett introduktionserbjudande - alltid bästa priset till att börja med för att få en bra kundkrets. När sedan denna är stadig - och kanske till och med växande - så höjer man priset till ordinarie. Eller hur?! Det är ju då det går till! Och det är ju precis det som sker nu - mindre än två år efter att t ex ABB och ett flertal andra stora företag lade sina varsel och flyttade en hel del av sina jobb till Kina. Kortsiktigt tänk lönar sig aldrig - inte ens i företagsvärlden.

Nu har vi en del av facit i hand - lönerna är på väg upp, och det rejält, även i Kina. Det är klart att de kinesiska arbetarna vill ha en bra lön för sitt arbete, eller hur? Precis som alla andra! "Foxconn, världens största kontraktstillverkare av elektronik, har efter en rad uppmärksammade självmord bland arbetare gått ut med lönehöjningar på först 30 och senare 70 procent."

Så nu funderar man på vad man ska göra istället och här är lösningen:

" En annan variant är att ersätta arbetare med robotar. Grundaren Terry Gou antydde under Hon Hais bolagsstämma i Taipei på tisdagen att bolaget tittar på möjligheten att flytta en del produktion från Kina till automatiserade fabriker i Taiwan — alltså att ersätta de kineser som blir allt dyrare i drift med maskiner som blir allt billigare."

Guldyran med billig arbetskraft är mer eller mindre över. " Experter anar ett paradigmskifte för näringslivet som helhet, när nu de senaste årtiondenas låglönejakt ser ut att sluta i en kinesisk återvändsgränd; det finns inga ännu mer fjärran, ännu billigare länder att flytta till.

–- Lönehöjningarna sätter press på andra företag som fortfarande avnjuter Kinas billiga arbetskraft. Eran med billig kinesisk arbetskraft är över, säger Mars Hsu, analytiker vid Grand Cathay Securities i Taipei".

Jag undrar vad nästa drag blir i kampen om den billiga arbetskraften - inblandning i politik, kväsning av fackföreningar, hårdare diktatur etc. Insatserna är höga och utgången oviss men det är ett spel vi måste spela och som vi inte har råd att förlora.

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsmarknad, Löner, Demokrati, Mänskliga rättigheter, Kina, Företag,Politik,

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter

En glädjande nyhet! Mödradödligheten har för första gången på mycket länge minskat i världen. Tänk att det fortfarande är så att det allra farligaste en kvinna kan göra är att vara gravid och att föda. Det var det visserligen också på de gamla grekernas tid.....Men att det idag, år 2010, fortfarande är förenat med livsfara i vissa delar av världen att genomgå en graviditet och att föda barn är mycket nedslående.

" De positiva siffrorna beror, enligt studien, på att det i dag föds färre barn än tidigare, att människors inkomster är högre, att fler kvinnor är utbildade och att det finns en större tillgång till professionell hjälp vid förlossning.
– Resultaten visar att förståelsen av orsakerna till mödradödlighet har förändrat bilden av och angreppssättet mot den, säger Lotta Sylwander på Unicef."

Det är också så att många kvinnor dör pga att de inte har rätt till säkra och lagliga aborter utan tvingas till kvacksalvare på någon bakgata. Religion är en stark och bidragande faktor till att aborter är förbjudna i många länder, t ex är katolska kyrkan helt emot aborter.

"– En annan aspekt på det hela, som inte tas upp i studien, är abortfrågan. I vissa länder dör 30 procent av alla mödrar på grund av en osäker abort. Jag tycker att det är katastrofalt och en skandal, när man så länge har känt till detta, att det ändå inte finns tillräckligt med resurser.

– En säker och laglig abort skulle sänka de här siffrorna ytterligare. Det vet man, och det finns forskning som talar för detta, säger Anneka Knutsson."

Att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter - är en självklarhet för mig! Är det det för dig också?

Läs även andra bloggares åsikter om Kvinna, Mödradödlighet, Abort, Demokrati, Mänskliga rättigheter, Graviditet,

Britain goes east

Vallöften och valmanifest ger allt som oftast en intressant läsning. Det är ju faktiskt då som partiernas visioner kommer fram i ljuset och det är då väljarna får ta ställning till vad de gillar bäst, eller hur?

Storbritannien har en lång tradition av privata utförare inom många områden - men det betyder inte per automatik valfrihet för den större delen av massan. Visst finns det tjusiga privatskolor - som kostar skjortan och som egentligen bara är till för den lilla elit som har råd med hundratusentals kronor per skolår.

Nu blickar Tory-ledare, David Cameron, mot Sverige och den svenska modellen med skolpeng! Att ge föräldrarna valfrihet att låta sina barn få gå i skolor som de själva har valt. Han hoppas på det här viset få upp kvalitén på skolorna och utbildningssystemet.

Labour däremot vill inte att friskolorna ska få göra någon vinst och följer då samma linje som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Sverige. Vänsterns trångsynthet är detsamma - oavsett land!

De tre partiledarna, David Cameron, George Brown och Nick Clegg, ska senare i veckan ".../på torsdagskvällen är det dags för den första direktsända tv-duellen i brittisk valhistoria mellan huvudkandidaterna.." Det kommer att bli oerhört spännande att följa valupptakten i Storbritannien och se hur väljarna väljer den 6 maj.

Läs även andra bloggares åsikter om Storbritannien, Val, Politik, Utbildning, Skolpeng, Demokrati,

Swenglishman om British politics.

Ger det bättre resultat för lärarna?

Jag är fundersam och lite ambivalent till att införa lärarlegitimation. Till vilken nytta? Av vilken anledning vill man ge lärarna som yrkesgrupp en slags yrkeslegitimation. Nog för att utbildningsfrågorna är oerhört viktiga men det här förslaget känns lite grann som att man är ute och famlar i mörkret. Att man inte riktigt vet hur man ska göra för att

få utbildningssystemet upp till den nivå man önskar.

När det gäller legitimationsfrågan vill jag jämföra med yrkesgruppen socionomer. Där införde man socionomauktorisation med motiveringen att det skulle förbättra kvalitén och garantera att man hade socionomer i socialtjänsten. Det var ett stort pådrag kring det här och förslaget höjdes till skyarna. Idag däremot är det rätt så tyst på den fronten. Och det har inte blivit så mycket bättre för socionomerna som yrkesgrupp. De är fortsatt en utsatt grupp med en alldeles för hög arbetsbörda och med för dålig lön.

Visst är det viktigt att man synar utbildningssystemet och jag tycker absolut att man behöver satsa på kvalitativa insatser i skolorna och på den pedagogiska delen. Det handlar också om en attitydförändring bland både lärare och elever. Det är dags att man ser skolan som en viktig och betydelsefull faktor för samhället och för samhällsutvecklingen. Både lärare och elever måste få studiero i skolan och den pedagogiska utvecklingen måste gå framåt.

Vi måste sluta att se skolan som ett trendprojekt och istället ge den arbetsro. Detta innebär inte att utvecklingen stoppas och står stilla utan att man helt enkelt slutar experimentera med än det ena än det andra utan någon som helst utvärdering av det som varit. Man behöver liksom inte uppfinna hjulet mer än en gång!

Istället för någon slags halvflummit lärarlegitimation - ge lärarkåren bra löner och arbetsvillkor. Det tror jag skulle ge bättre och långvarit effekt på skolan i sin helhet.

Läs även andra bloggares åsikter om Utbildning, Skola, Politik

Yngre är redan för gamla

Jag kan ju inte låta bli att skratta åt tanken - att en 34-åring skulle vara för gammal! Det är ju egentligen helt absurt. Historien förtäljer att en 34-åring sökte jobb som montör - en 22-åring med sämre meriter fick jobbet då företaget ville ha en yngre förmåga. Öhhh, är någon i 30-års åldern ens att betrakta som gammal?? Möjligtvis av fjortisar men av företag som söker yrkeskunnigt folk....

Har en del insyn i företagsrekryteringar och det är en fascinerande värld som öppnar sig - i alla fall ibland. Ett företag sökte kort och gott efter en civilekonom. Trodde man ja. Sedan läste man annonsen som liksom gav en väldigt konstig bild av vad de faktiskt ville ha. Personen skulle ha en akademisk examen (såklart) gärna kryddad med en magister (spetskompetens), kunna tala minst 1 (gärna 2) språk till flytande (förutom svenska och engelska), ha minst 5 -7 års arbetslivserfarenhet av kvalificerat arbete (gärna med utlandserfarenhet), man såg gärna att personen hade någon form av erfarenhet av projektledning eller att ha varit arbetsledare (läs chef). Sist men inte minst så såg de att personen helst skulle vara i 25 årsåldern. Öhh, jag funderar och funderar men får helt enkelt inte ekvationen att gå ihop!

Där har ni alltså en kravprofil som heter duga. Innebär det att alla över 30 som söker jobb är helt körda på arbetsmarknaden? Nix, tror inte det. Eller är det istället så att en hel del företag är så kräsna och orealistiska i sin jakt på den perfekta medarbetaren att de istället går miste om den kompetens som faktiskt finns? Ja, så tror jag att det faktiskt kan vara ibland. It´s their loss!

Läs även andra bloggares åsikter om Rekrytering, Jobb, Arbete, Fackligt, Diskriminering, Politik, DO, Kompetens

Politik på ren svenska

Ännu ett grepp för att mobilisera väljarna - från alla håll och kanter bör tilläggas. Centrum för lättläst har startat en ny politisk site "som ska leverera lättlästa politiska nyheter till de i väljarkåren som av olika anledningar har problem med att läsa vanliga nyheter." Tanken är alltså att inget ska vara skrivet på krångligt politikerspråk. Idén är hur bra som helst - det ska vara lättläst om kärnkraftspolitiken, jobbpolitiken, EU-politiken, miljöpolitiken etc. Varför göra det krångligare än vad det är?

Nu är det i och för sig inte bara politiker som ibland skriver krångligt. Se bara vilket stelt språkbruk myndigheterna använder sig av. Om det är av gammal hävd eller av något annat skäl låter jag vara osagt. Där kunde det sannerligen också behövas lite språksanering.

Anyway, startskottet för den nya siten blir den 10 november. Önskar Lycka till!

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val 2010, Språkbruk, Centrum för Lättläst, Svenska, Nyheter, Samhälle

Religionsfrihet i den offentliga skolan

Som medborgare i ett sekulariserat land har jag ingen förståelse för religiösa tecken i den offentliga skolan. Väljer man däremot att sätta sina barn i en privatskola/friskola så är det helt och hållet upp till skolan och föräldrarna om de vill tillåta religiösa tecken eller ej. Men i den offentliga skolan kräver jag religionsfrihet! Camilla Grepe skriver mycket klokt om det detta.

Religion - Politik - Utbildning - ska aldrig blandas ihop. Demokrati med bl a yttrandefrihet är oerhört viktigt att slå vakt om. Likaså är rätten till religionsfrihet. Det är därför dags att dessa tankar och grundläggande värderingar också flyttar in i utbildningsväsendet.

Italien har nu fått ett domslut emot sig. Europadomstolen och uppmanas nu att ta ner krucifix från sina klassrum.

"Krucifixen kan upplevas som ett stöd av religiösa elever, men också stöta de elever som utövar andra religioner eller är ateister", finner
domstolen. Staten bör avstå från att påtvinga individer en tro i lokaler
där de är tvungna att vistas. Målet med utbildning är att fostra till kritiskt
tänkande."

Samma sak bör ju också gälla Sydtyskland och Bayern där katolicismen är hyfsat stark. Även där har man i de offentliga skolorna krucifix i klassrummen.

Självklart protesterar påven mot det här - men med bakgrund av hur krucifixen kom upp i klassrummen så bör han kanske vara betydligt mer medgörlig och respektfull gentemot andra trosuppfattningar än vad han själv står för:

"Två italienska lagar stiftade under 1920-talets fascism gjorde krucifixen obligatoriska i skolorna. Lagarna gäller fortfarande tekniskt, men har inte tillämpats strikt sedan 1984, när kyrkan skildes från staten."

Att katolska kyrkan och fascismen stod varandra mycket nära under en lång period
är inte något att vara stolt över. Jag tycker därför att påven och katolikerna borde kunna se längre än näsan räcker och acceptera att utbildningsväsendet i ett modernt Italien ska stå fritt från religiöst inflytande. Men som alltid är Katolska kyrkan ovillig till frivilliga förändringar. De håller sig fast med näbbar och klor och släpper inte taget förrän de tappar allmänhetens stöd. I det fallet är de lika påverkbara som vilket storföretag som helst. Eller är de som vilka mediatörstiga fnask som helst - "Dålig PR är bra PR!"

Läs även andra bloggares åsikter om Krucifix, Europadomstolen, Italien, Katolska kyrkan, Utbildning, Skola, Barn, Religion, Religionsfrihet

Tragikomiskt

Jag upphör aldrig att förvånas över att vissa människor inte fattar att tåget har åkt ifrån dem. Att de faktiskt inte längre är önskvärda. DDR´s gamla first lady, Margot Honecker, är just en sådan person. När Tyskland snart firar 20 års jubiléet av murens fall så firar hon DDR statens 60 års jubileum och beklagar sig över att återföreningen har ägt rum! Snackar en massa skit om att arbetarklassen är förlorare osv.

Vad sjutton vet hon om det? Hon levde, som alla kommunistpampar gjorde (och fortfarande gör), i allra högsta välmåga. Behövde aldrig stå och köa efter livets nödvändigheter. Kunde komma och gå som hon ville i landet. Bestämde över folks väl och ve.

Nu lever hon i allra högsta välmåga i exil i Chile - trist att så många diktatorer tar och har tagit sin tillflykt till Sydamerika istället för att ställas inför rätta i sina hemländer för de brott som de har begått. Det är klart att fru Honecker inte är vit som snö - har man haft en ledande ställning i ett kommunistland har man definitivt nåt eller några saker på sitt samvete.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Margot Honecker, Kommunism, Östtyskland, Chile, Politik, Utbildningsminister