Dyr Konsekvens av sitt agerande

Det kommer att svida i grabbens plånbok den dagen han fyller 18 och fodringsägaren står och knackar på dörren. Den här killen tände eld på papper i en garderob - varpå hela huset blev brand- och rökskadat. Försäkringsbolaget stämde honom på kostnaden och vann i domstol!

Hemskt tycker kanske många. Men varför är det så hemskt att det blir en konsekvens av ett agerande? Visst, det är mycket pengar han kommer att få betala men vaddå? Det är den skyldige som får betala - inte försäkringsbolaget. Tänk om fler struliga ungdomar (och vuxna för den delen) redan i ett tidigt skede i livet hade fått lära sig att det alltid blir konsekvenser av ett agerande. Då kanske i alla fall några av dem hade fått sig en tankeställare.

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Brott, Domstol, Skadestånd, Föräldraskap,

Spruta oxå för Lillan

Nu har både Socialstyrelsen och Läkemedelsverket kommit med rekommendationer att barn under 3 år också kan vaccineras mot svininfluensan. Inte en dag försent om du frågar mig! Ju mindre barnen är ju större är riskerna med att få den här elakartade influensan. När till och med friska barn avlider i sjukdomen tycker jag att som förälder vill jag göra det jag kan för att mot olle i grind. Det blir alltså till att stå i telefonkö imorrn. Läkemedelsverket säger bl a

"Det är positivt att vi nu även kan rekommendera vaccinering för de här
barnen. Influensan sprids lätt i barngrupper och vi har dessutom sett att små
barn under fyra år tillhör dem som riskerar att bli svårast sjuka i
influensan."

Det finns säkert de som tycker att det har utbrutit någon slags vaccineringspanik i landet men det vete sjutton om jag håller med om det. Pratade med en äldre granne häromdagen som kom ihåg en gång i tiden när en annan asiatisk influensa härjade. Den gången var det också ett större antal dödsfall än vad det brukade vara jämfört med "en vanlig flunsa". Hon tyckte absolut att man skulle vaccinera sig om det fanns möjlighet. Ja, jag tror att hon tänker rätt.

En annan lite knasig grej är att rädslan för svininfluensan tycks ha skapat en marknad för nya innovationer. Katolska kyrkan i Italien har på sina håll bl a infört

"Den nya vigvattenbehållaren som ser ut som en traditionell vigvattenskål,
men med ett infrarött ljus som läser av närvaron av en hand och sprutar
vigvatten på personens fingrar."

Say no more, gott folk!

FAQ om svininfluensan finns här.

Läs även andra bloggares åsikter om Vaccinering, Svininfluensa, Barn, Föräldraskap, Sjukvård, BVC, Samhälle

Som resenär är du en del av världen

Genom att resa vidgar du dina vyer; du får se och träffa människor med annan kulturell bakgrund; prova annorlunda mat; se och uppleva en annan natur osv. Listan är nästintill oändlig. Att resa berikar livet - ger dig en öppnare syn på livet omkring dig. Ger dig en känsla och förståelse av att det inte är frågan om Vi och Dom utan att det faktiskt handlar om Oss. Att det är Vi som är världen - oavsett vilket ursprung vi har är Vi alla lika.

Jag älskar att resa. Jag reser inte för att shoppa/kolla in modet i stan eller landet jag reser till. Nej, för mig handlar det mycket mer om att insupa atmosfären, handla på lokala marknaden, promenera runt och verkligen uppleva resmålet. Jag tycker t ex det är oerhört fascinerande med arkitektur. Att se hur den avspeglas i städernas och ländernas historia.

En annan kanske lite morbid sightseeing som jag tycker är intressant är att besöka kyrkogårdar! Japp, särskilt kyrkogårdarna i Östeuropeiska storstäder är otroligt vackra med sina kapell, mausoleum, parkliknande landskap osv. Man får verkligen en bra historieuppfattning när man går omring och ser gravar från t ex Första och Andra världskrigen, pogromer, uppror m.m.
När jag bodde i Zagreb besökte jag ibland Mirogoj som är stadens vackra och fridfulla kyrkogård. Ett besök där rekommenderas varmt.

Min nästa resa blir alldeles snart. Då drar jag och en väninna iväg till Paris över en långhelg. Hon har ordnat med något litet centralt hotell med gångavstånd till bl a Eiffeltornet. Och som alltid kommer vi att ladda med bekväma kläder och skor för många och långa promenader dagarna i ända! Eftersom ingen av oss någonsin har varit i Paris förut så blir det sightseeing från morgon och kväll. No pardon där inte. Det kanske kommer att behövas ledigt efteråt för lite återhämtning?!

Läs även andra bloggares åsikter om Resa, Paris, Mångkultur, Kultur,

Dementi, Dementi, ooopsan det blev så i allafall

Nu stormar det rejält kring Vattenfall. Är det stormen Gudrun som spökar igen månntro? Nämen, men allvarligt talat är det någon i Vattenfalls ledning som har fått kortslutning? Hur kan man ens spekulera i huruvida man kan sälja elnätet och istället investera pengarna från försäljningen i brittisk kärnkraft?

Nu har i alla fall näringsministern, Maud Olofsson, tagit Vattenfall i örat och sagt stopp och belägg. Maud kritiserar bl a

"//...Vattenfall för att inte ha deltagit i omställningen till förnybar
energi på ett sätt som man borde ha gjort. Dessutom har de stopp som Vattenfall
har tvingats till i kärnkraftsproduktionen skadat lönsamheten. - Vi vill se
förbättringar när det gäller lönsamhet, grön omställning och
varumärket."

So far so good, men hur går man vidare nu då? Vem bevakar att Vattenfall inte genomför dumheterna. De är ju trots allt ett bolag med en egen (inkompetent) styrelse. Det är klart att hela den här historien har skapat frågetecken kring företaget och som näringsministern uttryckte sig:

"- Det har skadat bolaget och är inte bra för Vattenfall.
Varumärket skadas, vd är ytterst ansvarig, sa Maud Olofsson.
På frågan om hon har förtroende för Vattenfalls vd sa Olofsson:
- Jag är inte nöjd med det läge Vattenfall är i idag."

Kan Vattenfall återfå allmänhetens förtroende efter det här? I det här fallet kan jag nog inte hålla med om att all PR är bra PR. Här finns det mycket att jobba på - mycket förtroendekapital har förbrukats på ett bräde. Det kanske är dags för företaget att gå på charmkurs och vinna tillbaka både kunder och förtroende. Lycka till med det, säger jag bara.

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, Energi, Miljö, Ekonomi, Samhälle, Politik, Kärnkraft

Brr, det kan bli kallt

Oj, då! Nu ska SVENSKA Vattenfall sälja ut det svenska elnätet för att istället investera i BRITTISK kärnkraft. Öhh, är det någon mer än jag som funderar över vem som i den ledningsgruppen helt har tappat förståndet??!! Ska jag säga Congratulations till britterna, eller ska jag bara ta det lugnt och tända i braskaminen och njuta av värmen? Vem vet, jag kanske gör båda delarna.

Sitter och funderar på om det inte var just Vattenfall som hade fått ett uppdrag av sina ägare, bl a Staten, att jobba mot förnyelsebar energi. Då rimmar det ju inte riktigt bra att man vill sälja av hela kraftnätsdelen för en si så där mastodonta 50 miljarder och sedan investera dessa surt förvärvade kronor i kärnkraft i Storbritannien.

Ibland känner jag mig så liten och ynklig. Tänk att jag själv aldrig skulle ha kommit på en sån här idé! Gud, vad dum jag måste vara!

Läs även andra bloggares åsikter om Vattenfall, Kärnkraft, Miljö, Politik, Ekonomi, Energi, Samhälle, Storbritannien

Tandläkare är ett bra jobb

Men att vara generaldirektör är kanske ännu bättre? Vad vet jag? Det finns "gradskillnader" i yrkesbeskrivningarna och i ansvarsgraden. T ex när jag nån gång har klagat på min tandläkare så har kliniken liksom bara ryckt på axlarna och sagt nåt i stil med "so what - passar det inte får du gå någon annanstans". Där är liksom ribban redan lagd och du vet vad som gäller.

När det gäller att vara arbetslös så kan du ju inte vända dig till någon annan. Vill du ansöka om ersättning från din a-kassa - ja, då är det Arbetsförmedlingen du ska vända dig till . Oavsett hur du tycker att servicen är. Och frågan är om servicen har blivit än bättre med de nya jobbcoacherna??? Nix, det har det inte och då är nästa fråga - vad f-n gör jag nu då?

Generaldirektören fick ett uppdrag från arbetsmarknadsdepartementet att upphandla externa jobbcoacher. Ok, so far so good. Men då kan jag ändå inte undra varför man inte ifrågasatte att det skulle gå så fort och vara en sån dålig kvalitetskontroll från början. Jag köper inte alls Angeles förklaring att "det skulle vara integritetskränkande". Det jag nu istället börja undra över är varför hon och Arbetsförmedlingen alltid säger JA TACK och bugar och bockar till alla uppdrag från departemenet. Helt urskillningslöst och helt utan att erbjuda sina synpunkter/åsikter baserade på ett antal år av arbetsförmedlingserfarenhet. Eller som hon själv uttrycker det:

"Ett skäl till att det har varit problem är, enligt henne, att AF fick ett
uppdrag att på mycket kort tid handla upp coachtjänster som skulle ge prägla
mångfald och vara spridda över landet. Det var inget orimligt uppdrag, anser
Bermudez-Svankvist. - Men när man inte har riggat det själv får man kanske inte
det resultat man velat ha. "

Då är det väl dags att sätta ner foten, Angeles! Att säga stopp och belägg - att det här kan inte min myndighet, Arbetsförmedlingen, stå för kvalitetsmässigt. Lite ryggrad som generaldirektör måste man väl ändå ha.

Andra tankar som dyker upp - nu har inte ens det nya uppdraget med inriktning mot de utförsäkrade från Försäkringskassan sjösatts ännu. Men kan det bli lika illa med tanke på vilken hast det har slängts in på förmedlingens bord. Kanske ett nytt jobbcoach-fiasko på gång? Och hur blir det med det andra uppdraget som kommer först nästa år - det här med
Etableringslotsar? Låter också det som något riktigt långsökt.

Frågetecknen är många och jag börjar nog fundera i banor att Arbetsförmedlingen ska rikta in sig på vad de är bäst, eller i alla fall bra, på att göra och inte sväva ut och ta in så många olika uppdrag de bara kan. Faran är att det till slut blir så många olika inriktningar och att kvalitén blir undermålig och skapar frustration och besvikelse hos både kunder och medarbetare när de "hypade" förväntningarna går i kras.

Det kanske är läge för namnbyte från Arbetsförmedlingen till Allförmedlingen? Why not, säger jag - det kanske åtminstone kan ge kunderna en fingervisning om vad de kan förvänta sig av myndigheten.

Andra bloggare: claeskrantz.se


Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, Jobbcoacher, Jobb, Arbete, Politik, Arbetsmarknadspolitik, Samhälle, Kvalité,

Tyck vad du vill

Det står var och en fritt i Sverige att tycka vad man vill och att uttrycka en åsikt. Men det är faktiskt inte fritt och tillåtet att bete sig hur som helst och att välja att inte följa lagen. Sedan en längre tid tillbaka är det faktiskt förbjudet att köpa sex - enligt den s.k sexköpslagen. I den här frågan är det helt oväsentligt om personen som säljer sex är över eller under 18 år. Det är handlingen i sig som är kriminell.

Jag upphör inte att förvånas över att folk beter sig på ett så urbota dumt sätt - ibland finner jag inga ord. Och sen när de överraskas med byxorna nere så har de de mest puckade ursäkter och förklaringar till sina gärningar. Hur dumma tror de egentligen att allmänheten är?

Åka Blomqvist, kommunalråd i Huddinge med "samordningsansvar för barn- och utbildningsfrågor och ordförande i grundskolenämnden" - har alltså blivit fälld för försök till köp av sexuell tjänst. Och för detta dömdes han till dagsböter om sammanlagt 1500 kr.

"Till tidningen Metro uppger politikern att han tyckte att det kunde ”vara
intressant att prova på”, efter att ha nätsurfat och kommit in på en sajt som
erbjöd träffar och gruppsex. Träffen förmedlades av en person som nyligen
fälldes i en stor kopplerihärva. – Jag fick kontakt med en man som kom hem med
en tjej mitt på dagen. Jag betalade 1.500 kronor för henne men uppfattade aldrig
att hon var minderårig, säger Blomqvist till tidningen. "

Nejhe, karln uppfattade aldrig att hon var minderårig! Är det där som problemet ligger? Eller är det så att han aldrig ens har fattat att vi har en lag som förbjuder sexköp?! Som sagt så upphör jag aldrig att förvånas över folks dumheter men samtidigt så kan jag ändå tycka att det hela är tragiskt. Varför tycker jag det då? Kan inte riktigt sätta ord på det men det är bara en känsla som jag har. Kanske för att det är en personlig tragedi för honom och hans familj. Han är de facto en dömd sexbrottsling! Och sådana står sällan högt i kurs någonstans.

Man får tycka vad man vill om sexköpslagen. Men den finns här och nu. Och som andra lagar är den till för att följas. Att tycka att vuxna ska få göra som de vill - så länge båda samtycker - står var och en fritt att uttrycka. Det är en åsikt som jag respekterar - som vilken annan åsikt som helst.

Andra bloggare: Krassman IN YOUR FACE

Läs även andra bloggares åsikter om Sexköp, Brott, Samhälle, Politik, Koppleri, Kvinna,

Ja eller Nej

Det är inte självklart med vare sig Ja elle Nej till Annika Östbergs önskan om att få sitt livstidsstraff tidsbestämt. Hon önskar bli fri i maj nästa år. Annika är den svensk som suttit längst i fängelse - 28 år. Dock har hon suttit fängslad i USA fram tills relativt nyligen då hon överfördes till Sverige.

Hela hennes bakgrund är allt annat än fairytale - hon flyttade med sin mamma som barn till USA, började tidigt med droger och hamnade fel ganska snart osv. Men ska detta spela någon roll? Ska det räknas som en förmildrande omständighet? Nej, tyckte domstolen i Kalifornien och dömde henne till livstid. Hon dömdes mot sitt egentliga nekande för 2 mord. Annika har senare sagt att hon var tvungen att erkänna för att slippa riskera dödsstraff.

Annika har alltså suttit en oerhört lång tid i fängelse och har under sin tid i USA aldrig haft en permission! Det är egentligen där som skon klämmer - man är osäker på hur lång återanpassning Annika egentligen behöver för att kunna leva i samhället.  Hennes upplevelser av de första ledsagade permissionerna säger väldigt mycket om hur hon har levt i nästan 3 decennier.

"-De två första permissionerna var överväldigande. Jag var inne på Ica. Folk
gick jättefort och talade i de konstiga lilla telefonerna som jag inte förstod
mig på, berättar hon."

Det finns idag en planering för hur en sådan utslussning skulle kunna gå till med bland annat vistelse på behandlingshem. Å ena sidan säger åklagaren att det finns stor risk för återfall till brott. Den andra sidan med bl Kriminalvården kan inte se att risken till återfall är särskilt stor. Eller som hon själv när hon blir påmind om morden hon är dömd för:

"När domaren påminner om de mord hon är dömd för i USA brister det för henne.
"Vad som har förändrats i dag är mitt förstånd. Det är svårt ibland att se hur
små steg kan leda till stora disasters – katastrofer".

Eftertankens kranka blekhet har stått henne riktigt dyrt.

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Östberg, Brott, Samhälle, Kriminalvård, Domstol, Straff, USA, Fängelse

Tänkvärt på måndagen

"Jag ljög inte, jag sa bara sånt som senare visade
sig vara osant."

- Richard Nixon, om Watergate-skandalen

Läs även andra bloggares åsikter om Allmänt, Citat, Tänkvärt

Jag är helsåld

Det är jag faktiskt! Helsåld på min spikmatta. Köpte innan sommaren den svenska spikmattan med färre spikar/piggar än vad t ex Shakti-mattan har. Var inte helt på det klara med vad jag ville ha utan provade en hel massa olika mattor hos en sjukgymnast. Eftersom jag provade en si så där 6-7 olika typer av spikmattor kunde jag faktiskt känna att det är stor skillnad dem emellan. Rekommenderar absolut att man ska prova ut en matta som passar en själv och inte bara gå och köpa en rakt upp och ner.

Min äkta hälft var helt klart skeptisk till hela grejen med spikmattor och garvade gott åt mig när jag kom hem med en. Men skam den som ger sig. Lyckades få honom att testa den ett par gånger och nu är han fast. Han också.

Jag använder den regelbundet och tycker att den är en "allbotare". Om jag t ex känner mig frusen, har lite huvudvärk, känner av nacke- och axelspänning osv. så räcker det att jag lägger mig på spikmattan en stund så känns det mycket bättre efter ett tag. Men det är väl som med allt annat - tro kan bota (nästan) allt :-).

Läs även andra bloggares åsikter om Hälsa, Spikmatta, Medicin

Bakom lås och bom

Nu har även Sverige fått sina superfängelser. Riktigt knasig term egentligen - superfängelse. Man kan ju undra vem som ska låsas in där? Särskilt med tanke på att det ytterst sällan är någon som sitter inlåst längre än max 18-20 år.

Vi har idag en mycket oklar kriminalvårdspolitik - å ena sidan ska det byggas "superfängelser" med mera kontroll och å andra sidan så ska de dömda rehabiliteras och slussas ut i samhället efter att ha avtjänat tre fjärdedelar eller mindre av straffet. Jag har svårt att se hur dessa två synsätt kan kombinera och komplettera varandra.

I grund och botten handlar det om ett vägval. Hur ska vi se på t ex grov brottslighet? Hur ska vi se på de individer som ständigt återfaller i brott - oftast grova? När, var och hur ska vi sätta ner foten och säga att nu får det banne mig vara nog?

Vilka straffskalor med efterföljande praxis ska vi ha? Är det rimligt att en förälder som förgriper sig på sitt barn endast döms till 3 års fängelse? Är det inte så att straffen för ekonomiska brott ligger i den högre ändan av straffskalan? Vad säger det egentligen om oss som samhälle? Är det kanske så att vi värderar ekonomiska brott som värre än ett brott mot en människa?

Det som hörs alltför många gånger när en brottsling döms för t ex misshandel, våldtäkt, mord osv., är att vi andra (övriga i samhället) bör ha en förståelse för förövaren. Att vi måste ta hänsyn till att denne har haft en svår uppväxt, är ung, har ett s.k utanförskap, har en annan kultur/tradition m.m. Lite grann av en tycka-synd-om mentalitet. Men ska vi verkligen göra det? Vi har alla en fri vilja och när man gör ett val att skada en annan individ eller förstöra någons egendom så får man också stå för det! Staten ska väl inte ha som politik att hela tiden försöka se och hitta förmildrande omständigheter kring brottslingen?!

Brottsoffret glöms i många fall bort. Eller i alla fall så väljer man att inte ge den drabbade lika mycket stöd och hjälp som man kopplar på till gagn för förövaren. Det här är något som inte ökar trovärdigheten för vare sig polisen, domstolsväsendet och kriminalvården.

Läs även andra bloggares åsikter om Kriminalvården, Brottslighet, Politik, Samhälle, Förövare, Domstol, Polis, Demokrati

Ett steg framåt - two more to go

Det har varit ett tunnt år - politiskt sett för Barack Obama. Han har inte levererat och/eller levt upp till de högt ställda förväntningarna efter valet. Men nu ser det ut att ha ljusnat. Det blev inte en lösning på krigen i Irak och Afghanistan, inte heller en klimatuppgörelse. Men det blev en sjukvårdsreform! Den första på över 40 år. Bara det är ju en bedrift i sig.

Just sjukvårdsreformen (eller kanske frånvaron av en sådan) är en fråga som har gått i arv till varje ny president. Reagan var inte intresserad, Clinton gjorde ett försök (Hillary arbetade stenhårt för saken), Bush tyckte inte att det var så mycket att orda om - det var ju en fråga mellan företaget och den anställde. Att reformera Medicare och Medicaid var det inte tal om. Men nu har Barack Obama tagit tag i sjukvårdsförsäkringen och gjort den till vad den förtjänar att vara - en högt prioriterad fråga.

"Målet med reformen är att minska kostnaderna, ge försäkringsskydd åt runt
36 miljoner människor som saknar det i dag och hindra försäkringsbolagen från
att neka sjukförsäkring åt personer med olika diagnoser."

Förslaget är inte riktigt i hamn ännu - frågan är hur Obama ska lyckas övertala de demokrater som har valt samma linje som republikanerna - de är ändå hela 39 st. Politiskt sett vore det en fjäder i hatten för Obama om han kunde få demokraterna att enas i en sådan här viktigt fråga.

För mig som svensk och europé är frågan om en heltäckande sjukvårdsförsäkring så självklar. Jag tar för givet att alla i mitt land och i de flesta EU-länder har rätt till offentlig sjukvård vid behov. Ingen kan bli nekad sjukvård för att man inte är försäkrad. I USA är tänket annorlunda. Man utgår från att individen gör fria val - ett fritt val huruvida man önskar köpa sig möjligheten till att få sjukvård vid behov. Och detta är inget som staten ska lägga sig i. Men hur säkerställer man att alla, oavsett inkomst och anställning, får ta del av en sjukvårdsförsäkring?

"Medborgarna ska ha skyldighet att skaffa en sjukvårdsförsäkring och alla
företag utom de allra minsta ska tvingas erbjuda sjukvårdsförsäkring till sina
anställda. I förslaget finns också den hårt kritiserade regeringsstyrda
sjukvårdsförsäkringen, som ska konkurrera med privata bolag. Låginkomsttagare
ska få bidrag för att kunna köpa sjukvårdsförsäkring."

Det är här som "tvånget" kommer in. Nu pratar staten USA om att individen ska ha skyldighet att skaffa sjukvårdsförsäkring. Det måste för amerikanarna vara en politisk omvälvning att tänka i dessa banor i "land of the free".

Andra bloggar: Filosofigruppen Sherpa

Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, USA, Demokrater, Sjukvårdsreform, Sjukvårdsförsäkring, Medicare, Mediaid, Politik, Ekonomi, Samälle, Sjukvård

Ge mig mina skattepengar tillbaka!

Det är dags att ta ännu ett djupt andetag innan jag fullkomligt exploderar av ilska över jobbcoach-skiten. Det är fullständigt oacceptabelt att lägga ut så mycket av mina och dina skattepengar på dessa företag - som man inte ens har gjort en fullständig granskning av.

Nu fick inte Arbetsförmedlingen vid upphandlingen i uppdrag att granska var och ett utav coachföretagen men ändå! Man måste väl ändå känna ett visst ansvar när det ligger så ofantligt mycket offentliga skattemedel i vågskålen, eller? På frågan om vem som är ansvarig för kvalitén:

"Men vem är det som är ansvarig för att jobbcoacherna håller måttet? Vem
ansvarar för att de arbetssökande inte lämnas över till ovetenskapliga
behandlingar?
Jan Åbjörnsson, upphandlingschef på Arbetsförmedlingen, säger
att det är coachbolagens eget problem: – Den bollen vill jag gärna kasta
till branschen."

Nej, Jan Åbjörnsson, det håller jag faktiskt inte med om. Någon koll bör faktiskt AF ha - om ni inte kan leva upp till kvalitetskontroll så får ni väl vara vänliga och tala om det så att någon annan kan ta på sig den viktiga uppgiften. Att bara vara kassa apparat och betala ut pengar till dessa s. k coacher kan vem som helst göra. It´s just ain´t good enough!

Redigering: Redan i våras varnades det för systemet med Jobbcoacher.

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, Skattemedel, Politik, Arbetsmarknadspolitik, Arbetslöshet, Jobbcoacher, Ekonomi, Jobb, Arbete

Kusin Vitamin

Debatten känns igen sen tidigare - risken för autism bland somaliska barn är betydlig högre än för andra barn. Forskarna menar bl a att kosten kan spela in och betonar vikten av att äta rätt under graviditeten. "Rapporten påpekar vikten av sol och att äta en kost som innehåller D-vitamin, som fet fisk, ägg, mjölk och smör."

En annan teori är att "Kopplingen till den somaliska gruppen skulle då vara att människor med mörk hy har svårare att bilda D-vitamin från solljuset. De betydligt färre soltimmarna i Sverige skulle då kunna med- föra att somaliska kvinnor i Sverige är extra utsatta för risken att få låga D-vitaminnivåer."

"Solljus är den viktigaste källan till D-vitamin som bildas i huden. Också viss kost som fet fisk bidrar. D-vitamin har också lanserats som inblandad i flera sjukdomar, bland annat benskörhet, hjärtsjukdomar, diabetes och cancer. Budskapet om D-vitamin kolliderar delvis med hälso- råden att inte sola för mycket för att undvika hudcancer."

Med bakgrund av denna medicinska forskning kan jag då inte låta bli att stillsamt undra hur hälsosamt det då är för kvinnorna att bära heltäckande kläder där de endast tillåts visa ansiktet???

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Autism, D-vitamin, Somalier, Föräldraskap, Kvinna, Graviditet, Jämställdhet, Religion, Samhälle

Vem ska leda och fördela arbetet?

Att vara chef har sina för- och nackdelar. Fördelarna snackas det mest om men den andra sidan då? En utav nackdelarna med att vara chef är att man oftast är satt under lupp av sina medarbetare. Hur är det med chefens kompetens? Hur fungerar relationen till medarbetarna? Balansgång på knivsegg.

Jag tror att uppfattningen om hur en bra chef ska vara är mycket olika beroende på vem du frågar. Handelshögskolan i Stockholm har i en undersökning frågat en massa företag hur de ser på hur en chef bör vara.

"Så viktig är följande förmågor för att bli framgångsrik i näringslivet.
Skala 1 – 5 där 5 är mycket viktigt:
1. Skapa relationer 4,6
2. Förmåga att övertyga 4,6
3. Tänka strategiskt 4,2
4. Skaffa nya kunskaper 4,0
5. Intuitiv förmåga 3,9
6. Organisatorisk förmåga 3,9
7. Tänka analytiskt 3,9"

Däremot tycker företagen att det är mindre viktigt att chefen är en fritänkare - att tänka fritt är alltså inte uppskattat av aktieägare och styrelse. "//... inte särskilt viktigt ”att gå sin egen väg”, en av fyra tycker det är ”viktigt” men ingen att det är ”avgörande”. En chef får alltså inte bli alltför egotrippad och till varje pris genomdriva sina egna idéer." Kanske är det så att de bara vill ha en utförare....

Intressant är faktiskt att företagen inte tycker det är viktigt med områdes/ämneskunskap. Ett bra exempel på det är ju Arbetsförmedlingen vars generaldirektör faktiskt är tandläkare! Risken med att ha chefer som inte har specifik kunskap kan vara att medarbetarna (på golvet) inte uppfattar att de får gehör för sin ämneskunskap som de har accumulerat genom åren. Kommunikationssvårigheter med andra ord eller helt enkelt att chefer ses med suspekt - med något som liknas "you scratch my back, and I scratch yours". Misstankar om att företagets bästa inte sätts i fokus kan frodas.

Ett par andra saker som jag slås av är att inget av det här handlar om relationen chef - medarbetare. Hur man kan samarbeta/samverka runt eller omkring olika frågor; ödmjukhet - att våga erkänna sina misstag och stå för dem (dessa punkter faller, enligt mig, INTE under förmågan att skapa sociala relationer utan de är betydligt större än det).

Jag är övertygad om att rangordningen hade blivit mycket annorlunda om medarbetare hade fått lista de egenskaper de tycker att en chef bör besitta. Men som vanligt är det mindre intressant att höra dessa åsikter. Risken är ju då att man kanske måste börja rekrytera utifrån andra kriterier och det är just det man inte vill - lika barn leka bäst. Gäller i allra högsta grad även chefer!

Läs även andra bloggares åsikter om Chef, Medarbetare, Jobb, Arbete, Samhälle, Handelshögskolan, Företag, Ekonomi, Makt

Ja, det krävs mod

Det gör det faktiskt. Det krävs en rejäl skopa mod för att stå upp för en delad föräldraförsäkring. Så fort den här frågan börjar dryftas så kommer de s.k individualisterna och skriker i samlad kör hur hemskt det är att staten ska lägga sig i hur man fördelar föräldradagarna. Rent ut sagt kvalificerat skitsnack!

Jag är så innerligen trött på diskrimineringen mot kvinnor (och givetvis män) som halkar efter i löneutveckling, inte får de tjänster de söker till osv. - allt med motiveringen "du har ju varit borta länge" eller "du kan inte få jobba med det här för du jobbar ju deltid" osv. osv. Listan kan säkert göras längre.

Vår familj bestämde oss redan innan vi fick barn att vi skulle dela på föräldraledigheten. För oss var det ett glasklart val - vi är båda barnets föräldrar och vi ville båda ha så mycket tid med Bebben som vi kunde. Alltså delade vi - båda gångerna. Nu när ungarna går på förskola jobbar vi också båda två deltid. För oss känns det också viktigt att vara goda förebilder för våra barn - att visa på att det är båda föräldrarna som har gemensamt ansvar för familjen. Kan låta högtravande men vi står för det. Ett medevetet informerat val från från vår sida.

En hel del kvinnor säger sig vilja vara hemma med barnen länge- om det är av helt fri vilja eller om det beror på att partnern säger sig inte vilja eller "kunna" låter jag vara osagt. Har en hel del expempel på familjer där kvinnan talar varmt för att vara hemma så länge hon bara kan men efter lite diskussioner kryper det fram att det egentligen är för att maken inte alls vill vara hemma - tycker det är tråkigt. Det kommer också fram att hon är lite orolig för hur det blir när hon kommer tillbaka till jobbet - har hon sin tjänst kvar, vilken lön kommer hon att få. Men de här sakerna är så lätt att att förpassa längst bak i minnet - tills verkligheten knackar på dörren och kallduschen sätts på.

Om fler pappor kräver och tar sin del av föräldraledigheten blir detta något mer naturligt för arbetsgivarna. Att det är lika stor "risk" att anställa en man som en kvinna när det kommer till föräldraledighet. Jag känner till arbetsgivare som inte har anställt kompetenta kvinnor med motiveringen att de inte har råd att förlora deras kompetens under tiden de är föräldralediga. (Just det här företaget åkte på en dubbelnit - de anställde två män som båda valde att vara föräldralediga under en mycket lång tid. 2-0 till familjen!).

Det handlar egentligen inte bara om föräldraförsäkringen i sig. Det handlar också om strukturer i samhället. Strukturer som säger att det är ok att indirekt diskriminera småbarnsmammor genom lägre löneökningar, sämre arbetsuppgifter osv. Det här är något som sker dagligen och som är väldigt svårt att komma åt. Det "sitter i väggarna". Därför är det inte en dag försent med en annorlunda utformad föräldraförsäkring.

Läs även andra bloggares åsikter om Föräldraförsäkring, Barn, Familj, Föräldraskap, Jobb, Kvinna, Jämställdhet, Arbete, Politik, Samhälle, Ekonomi, Mamma, Pappa

Rätt för en - fel för många?

Enmansutredare. Visst låter det tjusigt? Låter riktigt exklusivt. Men hur bra är det egentligen? Anna Hedborg, tidigare chef för Försäkringskassan, har haft i uppdrag att se hur man kan få långtidssjukskrivna tillbaka till arbetslivet. Det är i och för sig inte det lättaste uppdraget - bör man inte då tillsätta en bredare utredning som täcker in flera olika perspektiv i frågan?

Anna har nu bl a kommit fram till att folk helt enkelt ska skola om sig! Yes, kan man inte jobba som t ex undersköterska så ska man se till att skola om sig till ett yrke där man bedöms ha arbetsförmåga till. Hon tar sig själv som ett exempel "Nästan alla människor, även sjuka, kan arbeta om de hittar sin miljö och sina uppgifter, säger Anna Hedborg och konstaterar att hon själv har tur som är generaldirektör eftersom det är ett arbete som går att sköta trots att hon har höftproblem". Ja, vad säger man om en sån jämförelse? I´m speechless!

Problemet är inte att skola om sig. Har man varit sjukskriven länge och inte har möjlighet att återgå till sitt tidigare yrke så inser nog de flesta människor att byte av yrkesbana är nödvändigt. Den stora frågan är istället hur en sådan omskolning ska beskostas. Vem betalar kalaset? Det handlar alltså om ekonomi - har du varit sjukskriven under en längre tid är inte ekonomin på topp. Man har så att man klarar sig - det går jämnt upp. Om man då ska börja plugga med studiemedel (om man nu beviljas det vill säga) så blir det ännu mindre pengar i plånboken. Hur ser Anna Hedborg på den här frågan?

"Om den tidigare arbetsgivaren inte kan få fram anpassade arbetsuppgifter åt den sjukskrivna efter 180 dagar föreslår Anna Hedborg att ett särskilt program sätts in för att stötta i omställningen till ett nytt arbete. Det ska skapas genom att det samarbete som redan finns mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan omvandlas till ett permanent arbetsmarknadsprogram"

Hm, det berömda samarbetet mellan AF och FK. Kärt barn har många namn: Faros, Samanda, Rehabiliteringssamverkan etc. Men det svarar ändå inte på frågan om vem som stöttar upp vid omskolning och vägledning.

Frågan handlar som sagt inte helt och hållet bara om att skola om sig - men hur vet man vad man vill bli? Det handlar också om kvalificerad vägledning. Är det något som arbetsförmedlingen ska erbjuda eller är det till och med så att kommunernas studievägledare ska vara med på ett hörn? I en sån här fråga behövs ett bredare perspektiv och individuella lösningar. Än så länge har ingetdera levererats!

Redigering: Hittade Gunnar Axéns inlägg i frågan. Intressant och tjusig läsning där teorin inte riktigt stämmer med pratiken.

Läs även andra bloggares åsikter om Försäkringskassan, Långtidssjukskrivna, Arbetsförmedlingen, Omskolning, Jobb, Arbete, Socialförsäkring, Arbete, Politik

Den religiösa ondskan

Kärlek - Förhållande - Äktenskap - Otrohet - Skilsmässa. Alla dessa ting förekommer idag. Och vi förväntas klara av detta själva - som individer. Vi vill absolut inte att någon moralpolis ska tala om för oss hur vi ska agera. I Somalia har en man stenats till döds för att han har haft ett förhållande med en kvinna - utan att vara gift. "Han skrek och blod rann från hans huvud under steningen. Efter sju minuter slutade han att röra sig, berättade ett ögonvittne för BBC". Kvinnan har också dömts till stening. Men först ska hon få föda barnet som hon blev gravid med - sedan ska hon också dödas på detta barbariska sätt.

Har den religiösa ondskan och mörkret inget slut?

Läs även andra bloggares åsikter om Kvinna, Kärlek, Jämställdhet, Religion, Islam, Somalia, Stening, Politik

Rätta ragget

Arbetsförmedlingen duger inte som den är. Nu har det t ex tillkommit externa kompletterande aktörer såväl som externa jobbcoacher i jakten på att minska arbetslösheten. Frågan är bara hur bra dessa aktörer är kvalitativt sett. Arbetsförmedlingen gör tydligen regelbundet kontroller på hur väl saker och ting fungerar och det har visat sig att ett antal jobbcoacher inte uppfyller kvalitetskravet - får därför inga förlängda avtal.

Just externa jobbcoacher är ett intressant fenomen. Coachföretagen står ibland utanför arbetsförmedlingarna och delar ut sina visitkort och lovar högt och lågt att ordna jobb till dessa godtrogna arbetslösa som väljer just dem. Värsta raggningsstilen alltså! Hur seriöst är det här när vissa av dessa företag inte ens har egna lokaler att träffa kunder i?

Det verkar som om arbetslösheten är en mycket fri marknad att exploatera. Det är en huggsexa om att bli en samarbetspartner/extern jobbcoach/kompletterande aktör till arbetsförmedlingen för affären kan bli riktigt lukrativ. Och återigen - hur bra är egentligen kvalitén?

Vissa av dessa samarbetsparners med avtal som innebär att de har kunder för en längre period träffar endast kunderna 1till 2 gånger per vecka. Nån enstaka timme per gång. Kan ju inte påstå att jag gör vågen direkt. Självklart har även Arbetsförmedlingen sina fläckar - visst behövs en omstrukturering av verksamheten - men de har ändå bättre resultat än sina externa partners. Nåja, det här kanske inte är så mycket att orda om - det viktigaste är ju ändå att folk får jobb - mindre viktigt vem som hjälper till med det.


Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen. Jobbcoacher, Jobb, Arbete, Samhälle, Politik, Arbetslöshet