A sign of life

Ibland är det märkligt att saker och ting kan ta tvärt slut och att helt plötsligt så pausar man saker och ting under längre perioder. Bara sådär liksom. Och bara sådär helt plötsligt så vaknar allt till liv igen. Oförklarligt men det sker. Livet är något som pågår här och nu och det gör sina helt egna prioriteringar utan någon som helst förståelse för att man själv önskar något annat. Eller åtminstone delvis något annat.

Det har varit en låååång tystnad från mig och det är mycket som har hänt under de här tre åren som tystnaden har varit. Jag har varit med om mycket sorg och förlorat nära och kära vilket har satt sina spår i själ och hjärta. Sorgen finns där och det känns ibland som att själen gråter medan jag själv försöker komma vidare i livet. Hur jag ska synka livet och själen är den stora gåtan för mig.

Jag tror att det är en livsuppgift att fundera på hur livet egentligen funkar och jag tror aldrig att jag någonsin kommer att få ett svar på denna eviga fråga utan tror snarare att jag får acceptera att "det är som det är". Good enough helt enkelt. Livet blir inte alltid som man tänkt sig och det är faktiskt helt ok det med.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar.se, bloggosfären, svenska bloggportaler http://rpc.twingly.com/ http://rpc.twingly.com/

En fot framför den andra

Löpningen är mitt livselixir och det som håller mig stadigt kvar på jorden när stormarna viner. Det är inte alltid motivationen finns där  - snarare är det vanans makt som får mig att knyta på mig skorna och ge mig ut på en tur. Men löpningen är mitt andningshål och ger mig så oerhört mycket tillbaka och just därför är jag glad för att vanans makt är stor och stark när motivationen inte riktigt mäktar med.

Det här året har varit ett tråkigt löparår då alla löparlopp varit inställda. Jag hade ju som vanligt siktet inställt på GöteborgsVarvet och därefter var planen att springa ett marathon (mitt livs andra) men tjii fick jag för det. Alla dessa inställda lopp har gjort att fokus och motivation inte riktigt varit på topp utan jag har harvat på i mitt egna lugna tempo. Det är ju inte så att jag står och faller med lopp och medaljer men de är definitivt en stark motivator för mig. 

Nåja, vi får se vad nästa löpar år har att bjuda på. Prio nr ett är självklart att Corona ger med sig så att livet så sakteligen kan återgå till att återigen vara öppet. 

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar.se, bloggosfären, svenska bloggportaler

Tänkvärt på måndagen

”Det finns mer i livet än att öka dess fart.”

 

- Mahatma Gandhi

 

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar.se, bloggosfären, svenska bloggportaler, citat tänkvärt, allmänt

Någon fyller 10 år idag

Vi säger hipp, hipp, hurra till våran Lillan som idag fyller tvåsiffrigt! Tänk att hon blir 10 år idag! Vi är så oerhört tacksamma för att vi har en sådan härlig, pigg, omtänksam, snäll, enveten, nyfiken, busig,vetgirig och alldeles underbar unge som verkligen älskar livet.

Stort grattis till dig, mitt älskade barn!

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, familj, födelsedag

Välkommen 2017

Nytt år och nya möjligheter. Nya drömmar, tankar och idéer att förverkliga.

Jag slutade med nyårslöften för flera år sedan men har ändå hållit fast vid att se det nya året som en slags nystart. En slags egen variant på nyårslöfte utan löften utan mer av förhoppningar.

Jag vet inte riktigt vad det här året kommer att bjuda på men jag hoppas på mer av glädje och mindre av sorg.

Önskar alla ett bra 2017! Let´s go!

Läs även andra bloggares åsikter om Nytt år, Livet, Allmänt

Vi saknar dig så oerhört mycket

Idag är det din födelsedag, mamma, och jag saknar dig så. Jag önskar varje dag att du fortfarande fanns med mig och familjen. Att du fanns här vid min sida och kunde följa våra steg i livet.
Det är med sorg i hjärtat som vi tänker på dig på din födelsedag.

Jag hoppas innerligt att du har det väl där du är. Älskar dig så!


Läs även andra bloggares åsikter om mamma, födelsedag, livet

Syster yster

Så här i juni så rasslar till med födelsedagar bland släkt och vänner och idag står syrran på tur för att bli firad.

Grattis kära Syster på din högtidsdag!


Läs även andra bloggares åsikter om födelsedag, familj, livet

Bröllopsdag

Tänk vad tiden rusar på och att vi redan har varit ett äkta par i hela 15 år. Det har varit (och är) ett fantastiskt äventyr att få dela livet med dig, kära make och själsfrände.

Älskar dig till världens ände och tillbaka!

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, bröllopsdag, Livet

One step at a time

Ibland är det svårt att få tiden att räcka till för de där viktiga långpassen. Vardagarna är fyllda med jobb och andra aktiviteter. På sin höjd räcker tiden till för pass runt milen som för mig tar runt en timme. Men långpassen kräver sin tid - de behöver minst 90 minuter för att vara just långpass.

Jag satt och kikade på veckokalendern vi har i köket och höll på att sätta kaffet i vrångstrupen. De lediga helgerna fram till GöteborgsVarvet är försvinnande få. Alldeles för få. Alltid är det någon aktivitet som någon i familjen ska skjutsas till, vi föräldrar ska engagera oss i städdagar och kiosktjänst plus allt annat.

Så igår bestämde jag mig för att idag skulle det springas långpass! Och allt annat skulle få stå tillbaka och sköta sig själva. Inga ungar skulle få skjuts någonstans utan idag skulle jag äntligen få min heliga springtid.

Men...när jag vaknade imorse regnade det. Det regnade inte lite. Det fullständigt vräkte ner. Ett sådant där regn som till och med gör ont om man är ute för länge i det. Det regnade med andra ord något alldeles för j-vligt. Jag kände besvikelsen välla fram och motivationen föll som en sten.

Nåja, efter lite frukost och kaffe blev humöret lite bättre och efter ett par timmar slutade det faktiskt att regna. Då ställdes saker och ting på sin spets - nu eller aldrig - ut och springa eller att välja soffläget. Snabbt som attan fick jag på mig springkläderna och gav mig ut.

Benen kändes tunga och sinnet likaså. Jag kände mig inte helt tipp topp även om solen försökte pigga upp mig så lyckades den inte helt med det. Ville ibland faktiskt bara sätta mig ner i diket o bli upphämtad. Suck, ja, inte den bästa rundan.

Men efter många om och men landade det hela på 16 kilometer. Så tungt och så trist men jag gjorde det. Ibland blir jag faktiskt riktigt imponerad över mig själv.


Läs även andra bloggares åsikter om Löpning, kvinna, motion

Semesterplanering

Parkeringsplats vid Herrenheusen trädgårdar i Hannover, Tyskland.

Hjälp vad tiden rusar på! Jag vet inte vad som händer men semestertiderna närmar sig och då behöver man ju göra lite S-E-M-E-S-T-E-R-P-L-A-N-E-R-I-N-G vilket vi liksom inte har gjort alls.

Jag har i och för sig redan bokat färjebiljett till Tyskland (ombokningsbar sådan om det visar sig att semesteransökan behöver justeras) men that´s it. Japp, inget annat är bestämt vilket i och för sig låter trevligt och lite spännande men nja, inte för mig. Jag vill ha lite koll på vad som händer eller ska hända. Vad vill jag se? Vad vill övriga i familjen se och göra?

Frågorna är många och semestern är på en si så där fyra veckor. Utgångsläget är att det även i år blir husbilssemester med fokus på en rörlig semester - vi är inga långliggare. Vi blandar campingplatser med ställplatser och fricamping.

Men så gjorde vi ett ryck och plockade fram lite kartor över Tyskland och Österrike och kikade på ställen där det såg ut att vara läge för friluftsliv och vandring. Sedan googlade vi på de olika områdena och fick en hel del kanonbra tips. Thank you Google!

Så nu är jag lite lugnare. Känner att jag har fått lite koll på läget. Det får bli några fler planeringskvällar men det lutar nog åt att det blir en spännande och upplevelserik sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, husbil, semester

These shoes are made for running

Mina terrängskor, Salomon Speedcross, som numera är befordrade till (dubbade) vinterlöpningsskor 

Ibland vill man så gärna ut och springa men kropp och knopp är inte helt samarbetsvilliga. Ibland vill man inte ut och springa men kropp och knopp känns helt ok. De dagar då man längtar till att få komma ut på en löprunda tillsammans med en kropp och knopp som drar åt samma håll är helt fantastiskt. Ungefär så kändes dagens runda.

Jag ville få till ett sådär halvlångt långpass med lite blandat under fötterna; lite asfalt, lite grusväg och lite terräng.

Jag hade tänkt till kring kläder och var helt rätt klädd, det vill säga jag hade alltså inte klätt mig för varmt vilket brukar vara mitt allra största misstag. Och jag hade med mig en handburen vattenflaska vilket var en räddare i dagens soliga och varma väder.

När jag kom till terrängdelen så sprang jag igenom alla pölar och all gegga. Undvek inget utan sprang igenom allt. Fötter, vrister och hela kroppen fick jobba ordentligt för att parera hala rötter och stenar. För att inte tala om när jag halkade runt i leran. Helt enkelt underbart!

Skorna såg ut som kom och hjälp mig. De blev inte så där värst mycket renare när jag sprang genom vattenpölarna, kanske blev jag av med den värsta leran men så värst säker är jag nog inte. Det blev helt enkelt att blötlägga skorna i en hink med vatten när jag kom hem. De kommer att få torka och så får jag försöka borsta bort resten av leran.

Det är i och för sig ingen fara - skorna kommer snart att bli lika skitiga igen.  Devisen "These shoes are made for running" är helt rätt.

Dagens söndagsrunda laddade hem 13 km till kilometerkontot.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, motion

Alla dagar är inte roliga

Jag vaknade till en gråmulen och regnig dag och hade planerat in en löprunda direkt på morgonen som en bra friskvårdsaktivitet och start på jobbdagen. Motivationen sjönk dock som en sten när jag såg det trista vädret.

Istället väntade jag till sen eftermiddag och då hade solen till och med hunnit komma fram. Alltså var det så dags att knyta på sig löpardojjorna och ge sig ut. Jag kände mig pigg och benen studsiga...den första kilometern... men sen trädde den värsta sega känslan någonsin in. Jag fick kämpa som en galning för varenda meter och flera gånger höll jag på att slänga in handduken och tacka för mig. Det var helt enkelt en bedrövlig löprunda!

Jag vet inte vad det berodde på men jag skyller helt enkelt på att jag var för varmt klädd! Jag hade långa tights, en en tunn långärmad tröja och ovanpå det en supertunn vindjacka. Det var nog den där jackan som gjorde att jag långsamt höll på att smälta bort i värmen.

Nåja, jag kom hem illröd i ansiktet och flåsade som jag vet inte vad. Det var definitivt en utav mina värsta löprundor någonsin. Helt sant faktiskt. Men jag fick i alla fall in 8 fantastiska kilometrar på löpkontot. Not bad at all!



Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, livet

Ta tillvara på möjligheten

Hela den här helgen har livet kretsat kring handboll! Det har nämligen spelats cup på hemmaplan och förutom att skjutsa ungar till matcherna så har även vi föräldrar haft arbetsuppgifter. Vi har haft kiosktjänst, kvällstjänst och nattjänst. Så helgen har med andra ord varit fullspäckad.

Inför helgen så kände jag mig aningen frustrerad - jag visste ju att tiden skulle vara knapp med lite möjlighet till springturer men ändå...jag var så himla springsugen!

Men idag fick jag äntligen till det! Ungarna träffas nämligen en timme innan matchen drar igång för lite taktiksnack och uppvärmning och det var den timmen jag såg till att använda. Jag hade på mig springkläderna till handbollshallen, sa hej på ett tag till ungarna och stack ut och sprang.

Det var ett helt underbart vårväder och jag sprang längs med vattnet och fullkomligen njöt av livet.
Jag tog det lugnt och fick på 45 min in 7 ljuva km på springkontot.

Inte nog med det här. Under eftermiddagen fick jag en liten lucka till i schemat och gav mig då ut och sprang 6 härliga km till! Underbart.

Det är inte särskilt ofta jag springer dubbelpass men idag kändes det bara så rätt att göra. Det gäller helt klart att ta tillvara på möjligheterna när de nu kommer svischande förbi.


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, handboll, kvinna

Önsketänk

Ibland önskar man helt enkelt att det fanns en sådan här knapp att trycka på. För såväl livets små som stora livsfrågor eller livsval.

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, allmänt, livet

Den nya tidens arbetsplats

Jag läste nyligen en mycket intressant artikel om dagens industriella tänk när det gäller arbetstid. Att vi fortfarande är fast i tänket när det gäller åtta timmars arbetsdag - oavsett vad vi arbetar med och hur vi arbetar. Det är intressant att vi inte har förändrat vårt tänk kring arbetstid på så många år. Visst har vi justerat ner arbetstiden en aning men inte så mycket mer har gjorts trots de tekniska innovativt lösningar som står till vårt förfogande.

Jag upplever faktiskt det likadant i mitt kontorsarbete - att jag är effektiv på sex timmars arbetsdag men inte på alla de åtta timmar som jag måste vara på arbetet. Jag har mobiltelefon, dator och använder mig av Skype för att effektivisera mötestider. Jag multitaskar och samordnar så att det står hej vilt till.

Jag vet att jag är mer effektiv nu än vad jag var för ca 20 år sedan i mitt arbete. För då var det papper och penna som gällde i alla dess former. Man fick inför kundbesöken leta efter pappersakter, hjälpa till med pappersansökningar som skulle fyllas i, journaler skulle skrivas för hand osv. Hujedamej vilken stenålder!

Ändå är det inte nog med att ha fått fram bra tekniska lösningar. Jag och andra med mig sliter med att få tiden att gå ihop. För att kunna lägga det där pusslet och få förvärvsarbete och familjeliv att bli en helhetsbild. Jag inser att jag ändå är lyckligt lottad som "bara" har dryga halvtimmen enkel väg med bil till jobbet.  Men hur skulle det se ut i samhället om fler jobbade hemifrån och färre behövde ta bil, buss, tåg etc till och från sina arbetsplatser. Skulle inte miljön tjäna på det? Skulle inte alla må bättre av att slippa stressa så mycket  av att behöva ta sig till och från olika ställen varje dag? Jag själv upplever att de gånger jag har möjlighet att arbeta hemifrån så är jag mer produktiv än i ett kontorslandskap. Jag slår jag på jobbdatorn när övriga familjen ger sig iväg till skola och jobb, vid halvåtta-tiden på morgonen, och så jobbar jag på helt störningsfritt i flera, flera timmar. Ren och skär njutning! Till och med att skriva en verksamhetsberättelse med tillhörande budget är nästintill njutning.

Jag ser möjligheten till distansarbete som något oerhört positivt. Eftersom jag under min arbetstid sitter i ett bedrövligt kontorslandskap som dränerar mig på energi och kraft så är det underbart de gånger jag har möjlighet att jobba hemifrån. Det ger mig möjlighet att i lugn och ro göra mina arbetsuppgifter, ringa mina samtal, ha Skype-möten osv utan att behöva stressa med att behöva boka rum. Att behöva gå iväg från mitt skrivbord och dator för att kunna ta ett telefonsamtal. Att helt enkelt slippa det logistiska trasslet med allt vad det innebär att sitta i ett stort kontorslandskap.









Läs även andra bloggares åsikter om arbete, jobb, samhälle, arbetsmarknad, distansarbete, kontorslandskap, kontor

Trötta ben

Med lätt huvudvärk som sällskap gav jag mig ut på en springtur. Kände att kroppen verkligen behövde röra på sig efter den senaste tidens alla tågresor. Ryggen har börjat spöka igen och ibland nu gäller det att mota Olle i grind. Innan det blir värre.

Jag kämpade och bet ihop. Inte precis den mest njutbara runda. Men 5 km fick jag i alla fall in på springkontot. 

8 mars Internationella Kvinnodagen

Jag vill som alltid känna att den här dagen är just min dag som kvinna. Att det är här jag stannar upp och tänker på det som generationers kvinnor före mig har kämpat för och uppnått. Och jag tänker på det som fortfarande behöver stridas för.

Och just idag tänker jag på hur jag aldrig kan ta något för givet! Vi är i vissa sammanhang tillbaka i mörka medeltiden då man på sina håll i Sverige väljer att könssegregera pooler, barnäktenskap tillåts osv. Det är sannerligen mörka tider och jag undrar hur jag kunde undgå att se det komma.
Jag känner sorgsenhet över det här - undrar över vad min dotter kommer att få leva i för samhälle.

Ja, internationella kvinnodagen är sannerligen en tid för reflektion.

Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, internationella kvinnodagen, mänskliga rättigheter

Alla hjärtans dag

Man kan tycka lite si och så om just Alla Hjärtans Dag. En del tycker att det kommersialistiskt trams medan andra tycker att det är en trevligt dag att fira någon man älskar eller tycker om på.

"Förr i tiden" var jag mycket starkt emot sådana här "bemärkelsedagar" när butikerna fylldes av hjärt-ballonger, choklad, blommor och allt annat som kan höra dagen till. Men numera tar jag faktiskt alla tillfällen i akt att fira det som går att fira. Varför inte liksom? Livet går allt som oftast sin gilla gång med jobb, skola, skjutsningar, träningar och ett evigt knåpande med att få tiden att gå ihop. Just därför är det kul med lite glam i tillvaron.

Mer fest och glam åt folket!

Läs även andra bloggares åsikter om glam, alla hjärtans dag, familj

Välkommen augusti

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, semester, livet

Sista juli

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, semester, livet