lördag, september 15, 2007

Utbrändhet är inte bara ett svenskt fenomen

Nu har allas vårt idealland när det gäller långa dagar fyllda av hårt arbete, Japan, drabbats hårt av utbrändhet. Det är till och med så att kronprinssessan har drabbats av det och premiärministern ligger inlagd på sjukhus för utbrädnhet. Nu ska jag i och för sig inte raljera över det här för det är säkert en personlig tragedi för var och en av de drabbade.

Det börjar pratas i Japan om utbrändhet och att det drabbar så många. Många vill inte längre lida i tysthet - det ska vara ok att gå hem före chefen. Som tur är har vi inte riktigt den hårda inställningen till jobbet - men nästan! Den lutherska arbetsmoralen står faktiskt inte så där jättelångt efter!

Jämför det här med Sverige där Carina Husmark-Pehrson berättade att hon hade drabbats av en släng av utbrändhet. Hon behövde tydligen bara vara hemma från jobbet i ett par dagar...Då var det säkert bara nån enkel förkylning hon hade drabbats av eller kanske någon liten formsvacka men ingen utbrändhet!

Kunskap och kompetens verkar just nu inte vara ledord för moderaterna. Man kör hellre på det som ger mest i statskassan NU och vad som får dem att framstå som handlingskraftiga. Det här med långsiktighet verkar inte finnas med på kartan.

I Sverige gör vi idag tvärtemot mot vad vi egentligen borde göra. Vi skär ner och försvårar för sjukskrivna istället för att ta reda på vad det är som är roten till det onda. Lite grann av att stoppa huvudet i sanden-metoden.

Men nu är det bara att gilla läget, bita ihop ett tag till. För allt går ju ändå att ändra på i ett senare läge. Det är bara en fråga om pengar.

Vi får väl försöka tänka lite som Kjell-Olof Feldt "Löntagarfonder är en j-vla skit, nu har vi baxat dem ända hit".

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tyvärr ganska okunnig bloggartikel angående Japan och utbrändhet. Ett land som Sverige där de flesta jobbar ynka fem dagar i veckan (och oftast bara 8 timmar/dag) kan inte jämföras med ett land som Japan där många jobbar 12 timmar per dag, 6-7 dagar i veckan. När svenskarna diskuterar "utbrändhet" så diskuterar japanerna "karoshi", vilket innebär "dödsfall genom överansträngning". Japanernas arbetsbörda ligger helt enkelt på en väsentligt högre nivå än svenskarnas.

Japan borde vara helt överfyllt av utbrända människor men är det inte. Påminner om det gamla svenska bondesamhället där folk också arbetade stenhårt som i dagens Japan men inte heller blev mentalt "utbrända".

Vilket liv sa...

I Japan är de flesta gifta kvinnor (med hemmavarande barn) hemmafruar. Oftast är det "bara" männen som yrkesarbetar utanför hemmet så långa dagar - dvs de koncentrerar sig huvudsakligen på sitt yrkesarbete medan hustrun sköter hushållet.

I Sverige yrkesarbetar majoriteten av kvinnorna utanför hemmet och de har dessutom (ofta) det mesta ansvaret för barn och hushållsarbete - vilket gör att de lätt kommer upp i lååånga arbetsdagar 7 dar/veckan.

Det är inte för inte som man i Sverige i lite föraktfullt kallar utbrändhet för "kvinnosjukan".

Jag tror att i Sverige har vi utbrändhet pga den mentala stressen - att vi känner oss otillräckliga, att vi inte hinner med, att vi "borde" och alla måsten.

Att jämföra Japans högteknologiska samhälle med svenska bondesamhället är att vara naiv. Var tid har sina svårigheter.

Man kan inte lösa dagens problem med gårdagens lösningar!

Anonym sa...

På Island byggde man tidigare sina hus ifrån grunden. Det blev oftast att jobba på huset på kvällar och helger när gubbarna var lediga ifrån sina för övrigt 2 förvärvsarbeten.
Det gick en anekdot om korridoren på psyket om att gubbarna gick omkring där och den ständiga frågan var. "Hur långt hade du kommit med ditt hus" Detta var på 60 och 70 talet, så utmattning är inget nytt fenomen