Usch, vad frustrerad man känner sig ibland när man bara inte fattar vad Lillan vill. Hon kan tjoa för fulla muggar och vara allmänt olycklig. Man testar allt som bara går; mat, ny blöja, sova, krama, leka, aktivera plus allt annat. Men det funkar ibland ändå inte...
Och varför fattar jag då inte alltid vad hon vill - för vi pratar ju inte samma språk!!! Men "Enligt australienska Priscilla Dunstan så kan du förstå ditt barns skrik och därmed också dess behov. Priscilla, som enligt egen utsago, har ett ”fotografiskt ljudminne”, upptäckte när hon själv blev mamma till sin son Tomas att han upprepade samma ljud vid vissa tillfällen."
Hm, tänk vad dum jag måste vara som efter två barn fortfarande inte alltid fattar vad minstingen menar när hon tjoar som värst....Men nu blir det minsann ändring på det för här har nu den efterlängtade översättningen äntligen kommit:
Bebisspråk 1.0:
Neh – Barnet är hungrigt. Ljudet framkallas när spädbarnet pressar tungan i gommen och sugreflexen aktiveras.
Owh – Barnet är trött. Påminner om en ljudlig gäspning.
Heh – Barnet har det obekvämt. Detta kan bero på att det kliar någonstans, att blöjan behöver bytas eller att det känner sig stressat.
Eairh – Den här ljudreflexen orsakas av att barnet har en orolig mage.
Eh – Barnet behöver rapa.
Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Språk,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar