Vilket liv!: december 2010

tisdag, december 21, 2010

Ett oskrivet blad

Ibland kommer man till en korsväg och stannar upp en stund och funderar. Man tänker hit och dit, åt alla håll och kanter innan man fattar sitt beslut. Frågorna maler runt i huvudet - gör jag rätt?, känns det bra?, blir det bra för oss allihopa?

Men saken är den att jag har kommit till en punkt i livet där det tamejfan är dags att våga hoppa och våga släppa taget. Jag föraktar mig själv ibland för att jag är en sådan trist trygghetsnarkoman. Önskade ibland att jag chansade lite mer i livet - för jag har ju faktiskt bara ett! Jag vet med mig att jag aldrig vill sitta längre fram i livet och känna att "varför gjorde jag inte så", eller "varför provade jag inte det?".

Nix, nu är det slut med det där. Jag har bestämt mig! Jag har tackat ja till ett nytt jobb!

Det här innebär stora förändringar för mig och för familjen. För min del innebär det ett lönelyft, relativt lång pendling varje dag, betydligt tuffare och mer utmaning i arbetet, komma längre upp på karriärstegen m.m. Listan över saker och ting kan säkert göras längre men det spelar faktiskt ingen roll. Jag har bestämt mig! Nu blir det nytt jobb från 1 mars!

Det här känns faktiskt riktigt bra! Jag är nöjd med mig själv, att jag lyckats ta mig dit av egen kraft. Nu hoppas jag att det kommer att bli bra på nya jobbet - att jag finner pendlingen uthärdlig och kollegorna lika trevliga som mina nuvarande.

Så nu finns det en hel del saker att försöka jobba undan och avsluta innan den 1 mars. Först och främst ska jag lämna över vice ordförandeposten i fackets avdelningsstyrelse till min efterträdare. Det är mycket som står på agendan inför 2011 - lönerörelse, nya arbetstider, arbetsmiljöfrågor osv. Jag måste ju se till att min efterträdare och platsombuden får så goda förutsättningar som möjligt för att kunna bedriva ett gott arbete under nästa år.

Jag känner ett vemod över att behöva lämna det fackliga arbetet. Det har tagit mig nästan tre år att arbeta mig fram till bra rutiner, hitta bra nätverk och kontakter, att få bra relationer med cheferna på de olika nivåerna och det viktigaste av allt - att få ett solitt förtroende av medlemmarna.

Eftersom jag vet vilka frågor som behöver jobbas med under nästa år - och att då inte få vara med och driva dessa - så känner jag mig faktiskt lite sorgsen över att inte få vara kvar.

Jag önskar givetvis min efterträdare och övriga i styrelsen all lycka till och jag hoppas verkligen de får de förutsättningar som de så väl både behöver och förtjänar för att på bästa sätt kunna företräda medlemmarna.

Jag har som sagt varit facklig förtroendevald under dryga tre år - har facklig tid - och nu när jag på ett sätt gör bokslut över den här tiden så kommer det upp en hel del tankar. Jag tänker att det är oerhört givande att jobba fackligt men också oerhört tufft och utmanande. Det är oerhört mycket jobb som ligger bakom det allra mesta man gör - det spelar ingen roll om det är en lokal samverkan som arbetsgivaren kallar till eller om det löneförhandlingar. Allt handlar om att vara påläst och inläst när man kommer till mötet. Det handlar om att tiden inte alltid räcker till. Det handlar om att jag jämt och ständigt ligger på väldigt mycket plus på min flextid - för den ordinarie arbetstiden räcker helt enkelt inte till.

Även om det har gett mig väldigt mycket att vara fackligt förtroendevald så har jag lovat mig själv att när jag nu börjar mitt nya jobb så ska jag hålla mig borta från den fackliga biten. För jag känner mig själv. Det lockar, drar , intresserar och engagerar mig så lätt och vips så är man fast igen. Men inte den här gången! Nu ska jag bara vara arbetstagare/utredare/kollega och inte "facket".

Tjohej för mitt nya jobb! Det ska som sagt bli oerhört roligt och framförallt spännande att börja en ny anställning. Känns som om jag redan har fått min julklapp för i år!