60-tals villa |
Idag upplever jag att det är ett oerhört fokus på att hitta rätt hus eller att bygga rätt hus. Det ska vara helst vara stort och man vill kunna sätta sin egen prägel på det för det är viktigt att det ska vara UNIKT och visa på vem DU är. Villaområden där husen ser likadana ut (i alla fall på utsidan) är inte förstavalet för många människor idag utan man vill som sagt helst skapa sitt eget drömhus i det perfekta läget. Och man är också villig att betala dyrt för det!
Bild lånad från Myresjöhus |
Men mina tankar och funderingar är ju så klart - har vi råd med det här? Köper vi en illusion av det perfekta livet, den perfekta familjen? Vad händer när den här illusionen inte längre är hållbar sett ur ett ekonomiskt perspektiv, miljöperspektiv osv?
Vad är det som gör att man jagar större, "bättre", dyrare bostad än vad man kanske har råd med? Är det rimligt att lägga större delen av sin inkomst på att bara ha råd att bo? Ja, säger några. Nej, säger andra. Det självklart upp till var och en att ta ställning till vad man vill betala för sitt boende! Men det kanske inte är alla som gör det helt frivilligt utan istället känner en viss press på sig att bo på ett visst sätt eller på ett visst område.
Jag är helt för förtätningar av bostadsområden så att vi till exempelvis kan bygga ut kollektivtrafiken än mer. Tänk att ha täta buss/tågavgångar under större delen av dygnet så att man kan klara vardagslivet med färre bilar per familj. Men varför fortsätter vi att envisas med att bygga isolerade öar av små förorter utanför städerna? Varför kan vi inte bygga vidare och bygga ut de samhällen och orter som redan finns istället? På så sätt skulle vi ju utnyttja befintlig infrastruktur på ett optimalt sätt. Men så länge folk har drömmar om att bygga stort, nytt och UNIKT så kommer det inte att ske någon förändring men frågan är hur länge det är hållbart.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, energi, miljö, familj, hus och hem, samhälle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar