Pirrigt

Nu närmar det sig med stormsteg. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och det känns hur bra som helst, men samtidigt lite pirrigt. Det ska bli så fantastiskt skönt att arbeta i hemstaden igen, att kunna hämta och lämna ungarna på dagis och skola utan att stressa med tågtider och sånt. Att ha tid och möjlighet att göra saker och ting efter jobbet och inte slösa bort tiden på SL och SJ. Hur häftigt som helst alltså!

Jippi, efter två år som pendlare (åt lite olika håll) firar jag med att lämna Lillan i morgonbitti på dagis medan maken åker in till jobbet lite tidigare :). Kan man tänka sig vilken vardagslyx?!

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, familj, barn