Aj Aj

Jag dragits med ont i ryggen i mååånga och lååånga år. Har träffat en del olika så kallade experter men ingen har liksom kunnat hjälpa mig. Så jag har gått omkring och levt med i stort sett kronisk värk i snart 12 år och tänkt att det inte är något som går att göra något åt. Men så började jag ju springa förra året och fastnade helt och hållet för löpningen. Och ryggen började göra sig allt mer påmind, typ hallå där, här är jag, glöm inte bort mig....Så vad sjutton gör jag åt saken då?

Jag älskar löpningen! Den ger mig så oerhört mycket; fungerar underbart bra som stresshantering och toppen som mindfulnessövning. Ja, ni hör att jag öser på med superlativen. Och löpningen förtjänar verkligen det här. Men när orosmolnen började visa sig och ryggen började krångla lite mer än vanligt så bestämde jag mig för att söka hjälp på nytt. Jag kontaktade därför en idrottsnaprapat som ska kika på den.

Idag var jag där på första besöket och det var verkligen inte tal om några silkesvantar. Han hittade snabbt rätt muskelsfäste, i området där ischiasnerven sitter och när han började knåda så trodde jag för ett ögonblick att jag skulle svimma! Det gjorde något så fruktansvärt ont! Och vad gör jag? Jo, jag bokar in några behandlingar till. Jag känner ju att jag lever om jag säger så :).



Läs även andra bloggares åsikter om träning, hälsa, kvinna, löpning,