Jag vaknade till en gråmulen och regnig dag och hade planerat in en löprunda direkt på morgonen som en bra friskvårdsaktivitet och start på jobbdagen. Motivationen sjönk dock som en sten när jag såg det trista vädret.
Istället väntade jag till sen eftermiddag och då hade solen till och med hunnit komma fram. Alltså var det så dags att knyta på sig löpardojjorna och ge sig ut. Jag kände mig pigg och benen studsiga...den första kilometern... men sen trädde den värsta sega känslan någonsin in. Jag fick kämpa som en galning för varenda meter och flera gånger höll jag på att slänga in handduken och tacka för mig. Det var helt enkelt en bedrövlig löprunda!
Jag vet inte vad det berodde på men jag skyller helt enkelt på att jag var för varmt klädd! Jag hade långa tights, en en tunn långärmad tröja och ovanpå det en supertunn vindjacka. Det var nog den där jackan som gjorde att jag långsamt höll på att smälta bort i värmen.
Nåja, jag kom hem illröd i ansiktet och flåsade som jag vet inte vad. Det var definitivt en utav mina värsta löprundor någonsin. Helt sant faktiskt. Men jag fick i alla fall in 8 fantastiska kilometrar på löpkontot. Not bad at all!
Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar