A sign of life

Ibland är det märkligt att saker och ting kan ta tvärt slut och att helt plötsligt så pausar man saker och ting under längre perioder. Bara sådär liksom. Och bara sådär helt plötsligt så vaknar allt till liv igen. Oförklarligt men det sker. Livet är något som pågår här och nu och det gör sina helt egna prioriteringar utan någon som helst förståelse för att man själv önskar något annat. Eller åtminstone delvis något annat.

Det har varit en låååång tystnad från mig och det är mycket som har hänt under de här tre åren som tystnaden har varit. Jag har varit med om mycket sorg och förlorat nära och kära vilket har satt sina spår i själ och hjärta. Sorgen finns där och det känns ibland som att själen gråter medan jag själv försöker komma vidare i livet. Hur jag ska synka livet och själen är den stora gåtan för mig.

Jag tror att det är en livsuppgift att fundera på hur livet egentligen funkar och jag tror aldrig att jag någonsin kommer att få ett svar på denna eviga fråga utan tror snarare att jag får acceptera att "det är som det är". Good enough helt enkelt. Livet blir inte alltid som man tänkt sig och det är faktiskt helt ok det med.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar.se, bloggosfären, svenska bloggportaler http://rpc.twingly.com/ http://rpc.twingly.com/