Nu när semestern är över och jag är ensam hemma med ungarna, Lillen på 2 ½ år och Lillan på 6½ mån, så är det tufft alltså. Särskilt när Lillen bara vrålar Neeej! så ofta han bara kan och vill. Vad sjutton gör man??? Leker med tanken att man kanske borde ha bytesrätt på trotsiga ungar...stora som små...
Det som brukar hjälpa liiite grann ialla fall är vara ute och knalla runt "byn" och gå till järnvägsövergången och kika efter TÅG. Just tåg är han helt fascinerad av - han blir helt till sig när han ser tåg och han vinkar för fullt när de kör förbi. ( Passar nu på att säga TACK till alla de lokförare som faktiskt vinkar tillbaka! Ni kan inte ana hur jätteglad han blir när ni gör det :-). )
Än mer wow-faktor blir det när vi går till tågverkstan och tittar på alla de tåg som står där. Och just idag var det en hel del dubbel-däckare som stod inne och han kunde bara inte sluta stirra och det var nästan stört omöjligt att få honom därifrån.
Får se vilket trix som behövs imorrn för att behålla husfriden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar