Att svenskarna är hysteriska trygghetsnarkomaner är nog inte någon nyhet för någon. Att ta ansvar för sig själv och sitt liv är farligt och skall helst fixas av SAMHÄLLET som i mångt och mycket är allsmäktigt.
Det här kan tyckas provokativt men jag kan ibland tycka att vi lever invirade i bomull där inget får hända. Ju mer reglerat och styrt samhället är desto hårdare blir fallet när vi väl tvingas handla efter eget huvud.
Visst sjutton vill jag också ha det bästa för mig och min familj. Helst ska ju aldrig något förändras - mera bidrag till mig för det ger ju mer till min kassakista, eller hur? Och jag behöver heller inte fundera så mycket på hur jag själv ska lösa saker och ting - för det gör ju SAMHÄLLET åt mig.
Men det här skapar en förlamande känsla av att systemet man lever i är oerhört svårförändrat. Den lilla människan förlorar i betydelse och det är endast kollektivet som är viktigt och betyder något. Det är "experter" och "proffstyckare" som tolkar och tycker till om vad folket vill eller bör vilja/tycka.
Det räcker med att titta på de länder som har haft socialism och se vilken riktning de tar idag. Folket i dessa länder har verkligen fått nog av kollektivet och viljan till att utforma sina egna individuella liv är oerhörd stark.
Se där, något för Sverige att ta efter. Det är dags för det här landet att stanna upp, se sig om och öppna tankarna för att det finns andra samhällsidéer som faktiskt fungerar bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar