Religionen i det sekulära samhället

Den senaste tiden har religionen, och främst då Islam, stått i fokus för mycket debatter kring för eller emot vad som ska vara tillåtet eller inte tillåtet. Hur långt sträcker sig yttrandefriheten när den berör religionen? Ska allt vara tillåtet eller finns det begränsningar?

Eller som Per Bauhn uttrycker det:

"Lars Vilks teckning av Muhammed som rondellhund ­utmanar endast ett religiöst tabu. Den påstådda kränkningen handlar inte om en levande person. Man kan möjligen tala om en övertygelseskada. Den sekulära demokratin förutsätter ett fritt ifrågasättande av övertygelser".

Han säger också att "Religiösa kan känna sig kränkta av att andra inte tar deras tabun på allvar, veganer kan känna sig kränkta av reklam för köttvaror, feminister kan känna sig kränkta av reklam för damunderkläder, kommunister kan känna sig kränkta av marknadssamhället i största allmänhet".

Per Bauhn har absolut slagit huvudet på spiken och det han beskriver är just dilemmat i Sverige. Vi är för yttrandefrihet och demokrati MEN så fort någon (religiös) säger att han/hon känner sig kränkt så uppstår genast diskussion om att vissa saker kanske borde förbjudas eller inskränkas.

Vi lever idag i ett sekulärt Sverige med en grundlag som bl a ger oss rätt att i mångt och mycket uttrycka oss fritt i politiska och konstnärliga åsikter, den ger oss rätt att välja om vill (eller inte vill ) utöva en religiös övertygelse. Att alla inte gillar det här är också en rättighet man har.

Men det betyder inte att vi ska inskränka grundlagsskyddade rättigheter bara för att en liten minoritet villigt tar på sig "offer"-rollen så fort det är något som inte passar dem.