lördag, december 29, 2007

Man måste börja någonstans

Med tanke på hur misshandlat det svenska skolväsendet har blivit under de senaste 20 åren är det väl ändå dags att försöka få till ett långsiktigt tänkande. Vi har faktiskt en skyldighet gentemot kommande generationer att kunna erbjuda en väl fungerande skola - en skola där elever får bra kunskaper och som också kan konkurrera med övriga länders skolsystem.

Därför är det väl ingen stor grej att ungarna redan från årskurs 1 får skriftliga omdömen, eller hur? Eller är det bara en principgrej från sossarnas sida - att alla är lika duktiga på att tillgodogöra sig kunskap och därmed behövs inga betyg, eller vaddå?

Det är väl egentligen snarare tvärtom - att det visar sig år efter år att många (alldeles för många) går igenom hela grundskolan utan de mest elementära kunskaperna - att kunna läsa och skriva! Jag är övertygad om att hade dessa elever fått skriftliga omdömen - som föräldrar tar del av - hade de allra flesta väldigt snabbt kunna komma på rätt spår igen.

Det är som med mycket annat här i livet - det man bara hör, t ex vid föräldrasamtal, det tar man till sig för en kortare stund (och som förälder fokuserar man kanske också mest på det positiva) medans det man ser och får skriftligt får en att tänka till och reflektera över det som faktiskt står där.

Det verkar vara något med Sverige och svenskarna som gör att de är livrädda för betyd. Man vägar inte tala om för någon att det här är mindre bra och att det är bättre. Handlar det kanske om konfliktsrädsla, eller vaddå? Om man jämför med länderna inom EU är Sverige absolut sist i ligan när det handlar om när eleverna börjar få betyg. Det tycker jag också avspeglar sig hur Sverige ligger till kunskapsmässigt - t ex OECD:s senaste mätning är inte något som Sverige bör vara alltför stolta över.

Ge ungarna en chans till en bättre start i skolan och inför skriftliga omdömen så snart det går. Det tjänar alla på och framförallt de som är i behov av extra stöd och hjälp.


Andra bloggar om: , , , , , , ,

6 kommentarer:

Christer sa...

Som jag skrev i en kommentar till ett inlägg i ämnet:
http://christermagister.blogg.se/1194935204_skolpolitik.html

"Varför lärare ofta är emot betyg (sammanfattning):

Det tillför ingenting. I dag har vi samtal med alla elever och föräldrar varje termin. Där går vi igenom hur eleven ligger till i varje ämne och hur han/hon kan förbättra sig. Vi skriver en "individuell utvecklingsplan" där de viktigaste punkterna finns med. Om en elev inte uppnår målen i ett ämne skrivs även ett åtgärdsprogram i det ämnet där vi specifierar vad som fattas och hur vi kan sammarbeta för att eleven ska nå målen.

Det här tycker jag är tydligare än ett betyg. Det enda ett betyg skulle tillföra är en gradering av eleverna som når målen ("vem är bäst"?) och det tycker jag är olämpligt.

Som jag skrivit tidigare; betygsförespråkarna verkar tro att lärare är emot betyg för att det skulle vara jobbigt att genomföra, men så är det inte alls. Problemet är att det är dessa enkla "lösningar" som får uppmärksamheten och resurserna! Det är en billig politisk poäng och jag undrar ofta hur det kommer sig att inte folk blir misstänksamma när det i första hand är folk som inte är insatta i skolan som förespråkar betyg."

Vilket liv sa...

Låter bra men funkar inte bra, enligt erfarenhet. Att skriva utvecklingsplan (som man gör i arbetslivet) är inte samma sak som att få svart på vitt på vad som är bra eller mindre bra.

Det är klart att man måste nå målen - det måste man göra i arbetslivet och det bör man också göra i skolan. Dagens ungdomar får en rejäl chock när de kommer ut i arbetslivet - för de får plötsligt riktiga krav på sig - inga flumformuleringar om att "det här ska vi jobba mera på" etc.

Nix, jag tror på betyg och/eller skriftliga omdömen - att det ger en fast grund att stå på.

Självklart kan man ha utvecklingsplaner som ett komplement men att enbart ha det räcker inte, tycker jag.

Christer sa...

Men det här handlar ju inte om ungdomar, det handlar om små barn som knappt lärt sig att gå på toaletten själva!

De ungdomar som kommer ut i arbetslivet har 10 betyg bakom sig, vilket borde räcka mer än väl för att vänja sig vid "riktiga krav".

Anonym sa...

Det är inget större fel på den svenska skolan. Problemen som finns , finns ockås i andra länders skolor. Jag pratade nyss med engelska lärare i England som beklagade sig över hur illa elever uppträder där,hur lite makt lärarna har och att elever går ur grundskolan utan att kunna läsa.
Samma tongångar hörde jag från en tysk lärare. Alltså: flumskolan är inget typiskt sossigt utan globalt....Skolan är en spegelbild av det samhälle vi lever i.

Vilket liv sa...

christer:
Även barn mår bra av att få veta vad som krävs osv. Otydlighet mår ingen bra av alls.
Det som är tänkvärt i det hela är att många barn i dag från tidig ålder har flera aktiviteter per vecka - sport, musik osv. och där är det ju självklart att prestera, eller hur?

Varför är det då inte ok med krav och skriftliga omdömen i riktiga skolan? Är det bara ok att ha krav när det är valfria aktiviteter - för då kan man ju alltid sluta om det inte passar....

Skriftliga omdömen är inte detsamma som betyg - jag ser en stor skillnad däremellan. Jag tror faktiskt att det är jätteviktigt att man får det på pränt - hur det går i skolan och vad eleven behöver jobba mera på. Det är inte frågan om tävling eleverna emellan utan snarare coachning för individen.

Vilket liv sa...

anonym:
Alla generationer har klagat på tidigare generationer - att de är latare, dummare, ohyfsade osv. Intet nytt under solen alltså :-).

Men frågan är hur vi i Sverige kan få en bättre skola - och jag tror att skriftliga omdömen från årskurs 1 kan vara en väg att gå. En del i det stora pusslet så att säga.

Nu får elever veta alltför sent hur de ligger till och alltför många går igenom grundskolan med icke godkända betyg.

Fråga mig inte hur man kan komma upp till 9:an och inte kunna läsa och skriva ordentligt??!! Det måste till fler grindar som hindrar dessa elever att gå så långt - de ska istället få hjälp så snart man upptäcker att hon/han saknar baskunskaperna. Skriftliga omdömen ser jag som ett bra verktyg för att få både elever och föräldrar med på tåget.