Har gått o grunnat i ett par dar nu om jag ska skriva något om det här med ammning. Det är ju en sån jätteladdad fråga och sen att det inte finns något som är rätt eller fel gör ju inte saken lättare. MEN det som är viktigt att ha med sig är att det finns en oerhört stark amningslobby i det här landet som kan vara rätt så svår att stå emot.
Jag har själv två barn och fick alltid höra (under båda graviditeterna) "att visst kan alla amma! Endast några få kan inte göra det, t ex de som har gjort bröstoperationer av något slag etc." Så det här var alltså det jag fick itutad mig från både mödravårdscentralen och från omgivningen. Pressen började ju byggas på....Inget snack om saken...
Men när Lillen väl var född så var det tamejtusan inte den här "perfekta världen" som dök upp utan snarare tvärtom. Jag satt och intensivammade redan på BB i nästan 4-5 dagar men mjölken räckte inte till. Det blev till att börja flaskmata redan på sjukhuset (på doktorns ordination). Sen när vi kom hem så fortsatte jag och försökte amma men samma visa här - det räckte inte till.
Vår barnmorska försökte vara hurtig och käck och hon framhärdade att jag skulle fortsätta att sitta timme efter timme och försöka få ut lite mjölk. Men som tur är har jag en rejäl dos eget sunt förnuft och kan prata för mig så jag sa precis vad jag tyckte om den saken - nej!!! Det kan ju vem som helst förstå - det finns ju en realitet som inte går ihop med det här, eller hur?!
Alltså började jag med ersättning och vips så var Lillen supernöjd - mätt och belåten - och jag kunde börja återhämta mig. Har aldrig ens tänkt tanken att han inte skulle må bra av att inte ammas - det viktigaste för oss var ju helt klart att han skulle bli mätt och må bra. Närhet får barnet ändå.
Samma historia upprepades när Lillan kom tidigare i år. Ingen mjölk där heller så då var det bara att börja med ersättning relativt omgående. Även hon som nu är 11 mån är en glad, pigg och busig "skitunge".
Jag har tyvärr sett vänner och bekanta som har kämpat som "idioter" för att fixa amningen. De har genomlidit mjölkstockning, spruckna bröstvårtor, barn som inte har ett bra grepp vid amningen osv. De har heller inte haft någon BVC-madam som har backat upp dem utan de har bara fått höra "det hör till...". De har haft en tuff start på sitt föräldraskap - tuffare än nödvändigt, anser jag.
Och det är som jag alltid säger till de som förfasar sig över att mina barn är "flaskbarn" - det blir säkert folk av dem också!
Andra bloggar om: Amning, BVC, Kvinna, Samhälle, Flaskmatning, Föräldraskap,
5 kommentarer:
Bra att du flaskmatat!
Vår först son ville inte ta bröstet ordentligt och fick inte i sig mat. Det blev en evig cirkus med skrik dygnet runt och en bebis som tappade i vikt. Alla råd från BVC var att bara bita ihop och fortsätta försöka. Till slut hade vår nyföding tappat 0.5 kg i vikt och vi åkte akut till barnasjukhuset. Läkaren fick höra om det hela, skakade på huvudet, tog fram en flaska ersättning som vår son satte i sig och somnade på stubben.
Amningshysterin kan vara direkt skadlig för barn. Vist ska man försöka amma dem så mycket som möjligt. Men det får inte gå ut över barnens välbefinnande. Och inte göra föräldrarnas situation olidlig. Visst ska man jobba på det - men inte tills man gråter blod.
Bra att amningslobbyn får lite mothugg. Låt mig berätta varför.
Min syster fick en liten tjej för tre år sedan och var verkligen stressad över att amningen inte fungerade. Hon hade naturligtvis även hon råkat ut för pressen från både sig själv och BVC. Sömnlöshet både på grund av att dottern inte fick tillräckligt med mat på dagarna och därför vaknade med två timmars mellanrum på nätterna för att hon var hungrig och oron som blev resultatet av situationen plus dessutom en väldig stress dagarna innan dotterns dop, gav som resultat en hjärtattack där min syster gick bort. Tre dagar innan dottern skulle döpas.
Detta var dessutom mitt i den värsta upphetsningen runt mäns våld mot kvinnor och FI's kampanjer vilket fick till följd att hennes man när han upptäckte vad som hänt klockan två på natten och larmade ambulans, blev slängd i arresten av polisen fram till luchtid dagen därpå då en läkare kunde konstatera att han inte hade något med hennes död att göra. Socialen tog under tiden hand om dottern och gjorde alla fel man kunde med en liten tremånaders.
Bort med amningshysterin. Jag är övertygad om att den i alla fall starkt bidrog till min systers död.
daddy gamer:
Japp, med sunt förnuft kommer man lugnt. Det här med viktnedgång råkade Lillen ut för. Redan på BB gick han ner i vikt - men då ordinerade läkaren ersättning.
anonym:
Vilken tragisk historia du berättar! Hoppas verkligen att lilltjejen och övriga familjen har återhämtat sig och mår bra idag.
Jag håller helt med dig, skönt att det är fler som tycker till mot den här senaste amningshetsartikeln! Läs gärna min blogg: matildastenius.blogspot.com.
Skicka en kommentar