Det var ju ändå ett tag sedan de berömda Muhammed-kariaktyrerna publicerades i Jyllands-Posten men ändå vägrar de, likt envetna terrier, att släppa taget. Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om det verkligen är religionen som styr - och inte någon slags psykisk ohälsa.
Om det är så att dessa fanatiker/individer/grupper/ nätverk m.m. anser att Danmark är landet från helvetet och befolkat av hedningar och individer som de inte vill bevärdiga med en blick så får det stå för dem. De får mer än gärna börja med en handelsbojkott, kulturell bojkott eller vad sjutton som helst men det är helt oacceptabelt att hota med våld och terrordåd mot ett demokratiskt land med yttrandefrihet.
Problemet är att dessa fanatiker inte erkänner den fulla yttrandefriheten - endast till vissa gränser och dessa gränser ska endast de kunna bestämma och sätta upp. Ska resten av världen vända sig till talibaner och Al-Qaida för godkännande innan vi publicerar något? Risken finns ju att minsta lilla text eller bild som inte faller dem i smaken utlöser protester och våldsvåg. Är det så vi vill ha det i framtiden?
Kikar man bakåt i tiden så fanns Spanska Inkvisationen med liknande censur och dogmer. Nu tror jag inte att det finns någon vettig människa som vill införa något sådant idag - men vart går gränsen? Kommer det istället att bli så att man kanske börja idka (en allt starkare) självcensur efter påtryckningar från politiker och andra grupper i samhället som inte har civilkurage nog att stå upp för det öppna samhället?
Vilka tolkningar gör man av religionsfrihet och yttrandefrihet? Rätten att ha sin tro och rätten att uttrycka sig fritt? Vad väger tyngst?
Andra bloggar om: Demokrati, Mänskliga rättigheter, Mångfald, Politik, Religion, Yttrandefrihet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar