Aj, aj, sa vi faktiskt inte! Det gjorde inte så värst ont att få vaccinationssprutan. Tyckte inte Lillen heller och var helt klart mer intresserad av att leka med BVC bilar och dinosaurier än av själva sprutan. No worries, där alltså.
Nu känns det bara bra att det är överstökat. Vi vet inte i dagsläget om vi ska få en dos till eller om det räcker med en. Ska få besked om några veckor eller så.
Vi hade en intressant diskussion på jobbet ang. just huruvida man ska vaccinera sig eller inte. Verkar som om halva gänget är för vaccinering, en fjärdedel har inte bestämt sig och de resterande fjärdelaren verkar tro att det kommer att ta kål på dem. Än så länge verkar både Lillen och jag helt ok. Vi får väl verka som levande bevis för de fjärdelarna som är sååå väldigt skeptiska.
För oss i familjen var valet ganska så lätt. Jag säger ganska för inget är nästan aldrig någonsin så där jättesjälvklart. Men i det här fallet var det som sagt rätt så lätt. Jag tänker i termer kring att om jag kanske får influensan och klarar mig bra men att jag däremot smittar någon som kanske blir jättedålig. Känns därför bättre att veta att jag inte kan få den (mimimal risk i alla fall) och därigenom smitta någon vidare. Särskilt som småbarnsfamilj (med alla andra möjliga baskelusker i bakfickan)!
Nu har ju vi som sagt gjort en eget val att vaccinera oss. Hur mycket vi har påverkats av media och omgivning låter jag vara osagt. Hypen som det är kring det här med svininfluensa och vaccination är lite väl triggad. Lite sans och balans i frågan behövs i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om Vaccinering, Svininfluensa, Barn, Familj, BVC, Samhälle, Sjukvård, Föräldraskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar