Jag kan ju inte låta bli att skratta åt tanken - att en 34-åring skulle vara för gammal! Det är ju egentligen helt absurt. Historien förtäljer att en 34-åring sökte jobb som montör - en 22-åring med sämre meriter fick jobbet då företaget ville ha en yngre förmåga. Öhhh, är någon i 30-års åldern ens att betrakta som gammal?? Möjligtvis av fjortisar men av företag som söker yrkeskunnigt folk....
Har en del insyn i företagsrekryteringar och det är en fascinerande värld som öppnar sig - i alla fall ibland. Ett företag sökte kort och gott efter en civilekonom. Trodde man ja. Sedan läste man annonsen som liksom gav en väldigt konstig bild av vad de faktiskt ville ha. Personen skulle ha en akademisk examen (såklart) gärna kryddad med en magister (spetskompetens), kunna tala minst 1 (gärna 2) språk till flytande (förutom svenska och engelska), ha minst 5 -7 års arbetslivserfarenhet av kvalificerat arbete (gärna med utlandserfarenhet), man såg gärna att personen hade någon form av erfarenhet av projektledning eller att ha varit arbetsledare (läs chef). Sist men inte minst så såg de att personen helst skulle vara i 25 årsåldern. Öhh, jag funderar och funderar men får helt enkelt inte ekvationen att gå ihop!
Där har ni alltså en kravprofil som heter duga. Innebär det att alla över 30 som söker jobb är helt körda på arbetsmarknaden? Nix, tror inte det. Eller är det istället så att en hel del företag är så kräsna och orealistiska i sin jakt på den perfekta medarbetaren att de istället går miste om den kompetens som faktiskt finns? Ja, så tror jag att det faktiskt kan vara ibland. It´s their loss!
Läs även andra bloggares åsikter om Rekrytering, Jobb, Arbete, Fackligt, Diskriminering, Politik, DO, Kompetens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar