Som 70-talist tillhör jag Generation X. Den generation som suktar efter frihet och livsrum i alla sfärer. Lite krasst kan man väl säga att X:arna är motsatsen till Generation Babyboom som istället är kontrollfreaksen som bugar, bockar och lyder auktoriteter.
Jag är fullt medveten om att ovanstående är att hårdra det hela. Att det inte finns svart eller vitt. Men jag delar inte Annette Thörnquist åsikt om att det inte är stora skillnader mellan generationerna - för det ÄR det!
Jag har under mitt yrkesliv alltid haft kollegor ur alla olika generationer och vi har arbetat mycket bra tillsammans. Idag jobbar jag främst tillsammans med en hel del 80-talister eller Generation Millenium, och de är ett härligt släkte att samarbeta med. De ifrågasätter och tänker om och tänker nytt. De accepterar inte ett nej på grund utav "så här gör vi på den här arbetsplatsen" utan de begär helt enkelt välgrundade argument i sakfrågor.
Jag jobbar också tillsammans med Babyboomarna, har en hel del sådana chefer, och där kan det till viss del vara oerhört stelt och svårt med nytänkandet. En utav cheferna på arbetsplatsen har inom loppet av ett halvår förlorat fem medarbetare från Generationerna X och Millenium just på grund av sitt stelbenta förhållningssätt i sakfrågor. Och det handlar inte helt och hållet om chefen som person utan är mer en generationsfråga i sakfrågor....
Det måste till en öppen diskussion i ämnet- att de olika generationerna faktiskt Ä R olika och värderar olika saker mycket. Det handlar inte om att ställa de olika generationerna mot varandra utan snarare tvärtom - att få dem att jobba än bättre tillsammans och dra nytta av varandras fördelar och kompetens.
Arbetslivet förändras och förbättras och det vore oerhört märkligt om inte medarbetarna gör detsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar