Idag är det två dagar sedan mamma gick bort och det känns fortfarande overkligt. Igår var vi hos pappa hela dagen så att han inte skulle behöva vara ensam. Det kändes konstigt att komma hem till honom (även om jag fortfarande säger dem) och se att mamma säng var tom. Att inte höra hennes röst. Oh, vad det kändes i hjärtat!
Pappa tyckte det var skönt med besöket - att barnbarnen hjälpte till att skingra tankarna den första riktiga dagen utan mamma var precis vad han behövde. Vi lagade också en god middag till oss allihopa som vi sedan åt tillsammans. Det blev en sådan där lugn dag där vi alla försökte komma till någon slags ro kring mammas bortgång.
Läs även andra bloggares åsikter om
Cancer,
Sorg,
familj,
Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar