Nygammalt

Efter att ha varit ifrån det fackliga engagemanget i drygt två år så har jag halkat dit igen. Jag blev tillfrågad om jag ville ta en plats i "stora" styrelsen vilket jag funderade lite grann på och tackade sedan ja. På nåt sätt lockas jag av att arbeta med såväl fackliga som verksamhetsfrågor - vilket man ju får göra som förtroendevald.

Idag bar det iväg till storstan för ett första konstituerande möte med "stora" styrelsen och det var lite pirrigt att komma in som ny ledamot till en redan befintlig grupp men det gick så bra så. Som alltid är det lägesavstämningarna som tar tid och som också är så viktiga. Det är intressant och nyttigt att höra hur det är på andra håll i landet och vilka frågor som är viktiga för de olika enheterna.

Jag kan dock efter den här dagen känna att det krävs att de fackliga (inklusive mig själv) blir bättre på att kommunicera vad vi/jag gör som förtroendevald. Att vi blir bättre på att faktiskt lyssna på vad medlemmarna vill och vilka frågor som är viktiga för dem. Som förtroendevald kan varken jag eller någon annan köra vårt eget race!

Jag har också en uppfattning om att det är viktigt att vi som förtroendevalda börjar jobba med och mot våra visioner. Vi ska inte bara respondera gentemot arbetsgivarens förslag utan måste också driva våra egna frågor. Det här är något som i dagsläget går på sparlåga. Om det beror på att vi inte har tid, möjlighet eller helt enkelt inte anser det vara nödvändigt så måste vi tänka om. Att börja driva våra egna , det vill säga medlemmarnas, frågor är helt avgörande för vårt existensberättigande. Vi ska vara en motpart med egen vilja och drivkraft och inte bara ett ja-sägande mähä som i varje fråga instämmer med arbetsgivaren.

Jag är redo att kavla upp armarna och börja jobba fackligt igen. Och det ska bli så förbannat kul!


Läs även andra bloggares åsikter om fackligt, samhälle, arbetsmarknad