Mors Dag

Jag vaknade i morse av att det tisslades, tasslades och fnissades vid fotändan. Ungarna höll på att spricka av morgonbus och för att de så väldigt gärna ville visa mig alla fina teckningar och små häften de gjort åt mig. Tänk vad varm i hjärtat man kan bli av sånt här! Vi åt sedan frukost tillsammans  - hela familjen - vilket inte händer särskilt ofta på helgerna för ungarna brukar gå upp tidigt och fixa sina egna flingor och låna iPad:en för att spela lite :).

Efter lite donande här hemma så drog maken och ungarna iväg på Flygets dag/Roll out ute på Hässlö för att se på alla möjliga flygplan. Jag stannade däremot hemma och chillade och laddade. Det stod 10 km löpning på schemat och jag kände mig långt ifrån fit for fight idag. Ville verkligen inte ge mig ut. Kände mest för att sitta i soffan och vara ledsen. Inga roliga tankar alls.

Tänkte på att det snart är ett år sedan mamma gick bort. Saknar henne så - och saknaden har vuxit under året som gått. Och just idag kändes det extra tungt.

Jag satt och tänkte på Vårruset som jag sprang tidigare i veckan och att det just i år är 20 år sedan mamma sprang sitt Vårrus nere Göteborg. Hon sprang sitt lopp 1993 och jag sprang i år,  2013.  Det här fick mig att känna att jag nog kanske, i alla fall lite grann vill ge mig ut på en runda. Det skulle inte bli min bästa runda utan mer en det-gör-mig-gott-runda.

Jag började springa ut mot landet och dånet från jetmotorerna överröstade faktiskt det mesta under hela rundan. Planen flög riktigt lågt och jag såg både Herkulesplan, Gripen och några äldre jet fighters. Ett litet annorlunda sällskap på turen.

Fick ihop mina 10 km vilket jag är väldigt glad över. Det var kämpiga kilometrar men jag gav inte upp utan gjorde dem! Klapp på axeln till mig!





Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löping, mors dag, träning, hälsa, mamma, barn, familj