Jag älskar verkligen mina långpass när jag kan springa i ett lugnt och skönt tempo, när jag hinner se och ta in det som finns runt omkring mig. När jag kan låta tankarna flöda och lösa världsproblemen. Underbart!
Motsatsen till de härliga distanspassen är de j-kliga intervallpassen. Jag avskyr dem och får verkligen tvinga mig själv att genomföra dem. De är helt enkelt jobbiga, svettiga, tråkiga och benen ömmar lite här och där efter de här passen. Och idag var just en sån dag - det stod intervaller på schemat. Trist så in i norden och hela härligheten landade på ca 6,2 km.
Läs även andra bloggares åsikter om
kvinna,
löpning,
hälsa,
träning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar