Nya sätt att göra det på

Redan för flera år sedan diskuterade en kompis och jag fördelarna med anonyma eller s.k. avidentifierade jobbansökningar. Redan då tyckte vi att det var ett mycket bra sätt att komma till rätta med diskriminering.

Ett tungt vägande skäl till varför vi är odelat positiva till detta är att vi själva har sökt och fått jobb via det här förfarandet - i Storbritannien.

Som fackligt aktiv har jag suttit med vid olika rekryteringar och själv sett och hört hur arbetsgivare resonerar - "vi har fyllt kvoten med invandrare så nu räcker det", " hon kommer säkert att skaffa barn inom kort så henne hoppar vi över, hon kan söka en annan gång". Jag kan göra listan ännu längre med exempel på hur en stor arbetsgivare kan bete sig.

De här uppräknade ansökningarna (människorna) hade bra utbildning, fyllde mer än väl kriterierna för jobbet och hade dessutom relevant yrkeserfarenhet. Men det räckte ändå inte - fördomarna var för många.

Självklart görs försök från fackligt håll att påpeka att det handlar om diskriminering men det hela viftas bara bort och man går vidare till att granska nästa ansökan.

För mig är det självklart att man skulle kunna ha avidentifierade ansökningar - man ser ju om personen har rätt utbildning, tidigare yrkeserfarenhet, referenser osv. Det är först vid intervjun som man ser om personen är en han/hon, svensk/invandrare etc. Och inget av detta ska spela någon som helst roll om personen är bäst lämpad för att utföra arbetet!!!

Jag misstänker att de som är emot avidentifierade ansökningar är personer med "svensk" bakgrund och utbildning som tror att de kommer att ha något att förlora på det här. So what om ni inte får jobbet? Då är det bara att inse att ni inte dög den här gången!

De som har allt att vinna är faktiskt företagen (om de vågar anställa efter en lyckad intervju)som kommer att få utökad kompetens inom många fler områden. Sverige behöver ju öka sin konkurrenskraft, eller hur?!