torsdag, november 22, 2007

Hur många gånger ska man folkomrösta?

Ibland blir jag fundersam kring hur politiker tänker och agerar. Det är populärt som politiker att vara folklig och insistera på folkomröstning - men hur agerar de om folket "röstar fel", dvs inte som politikerna vill att de ska rösta?!

Danske statsministerna "vill ha en folkomröstning om landets undantag från EU:s regler" dvs. bl a om "EU-undantag som bland annat stoppat danskt militärt samarbete inom EU och euron".

I Sverige är det tydligen inte läge för folkomröstning - eller som Anders Borgs pressekreterare uttrycker det "En anledning är att den svenska opinionen mot EMU fortfarande är kompakt".

Hm, det här låter riktigt konspiratoriskt - de menar alltså att så länge opinionsundersökningarna visar på att Nej-sidan leder så vill politikerna inte ha folkomröstning. Men så snart (om det gör det vill säga) det ändrar på sig så - vips - kommer man att ordna med folkomröstning för ett sånt här beslut måste man ju förankra hos folket, eller hur??

Kallar man det för politik, eller vad heter det egentligen?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

11 kommentarer:

Anonym sa...

Det handlar väl mer om att man tycker att det är onödigt att folkomrösta om man vet att utgången kommer vara nej. Vill folket däremot ha EU, börjar stora makter kämpa för det, då är det väl dags för det. Känns onödigt att slösa pengar och energi på något när man redan vet hur det ska utfalla.

Vilket liv! sa...

Hm, jag förstår hur du resonerar men samtidigt kan låter det "helgalet" om jag säger så.

Ska vi verkligen låta opionionsundersökningarna tala om för politikerna när det är läge att folkomrösta? Eller ska politikerna istället lägga ut en viktigt fråga - och argumentera för sin ställning i frågan - till folket som sedan tar ställning till "vi" tycker det är ok eller inte?

Vi är inte så väldigt vana vid folkomröstningar i Sverige så det gör nog ingen skada om de kom lite oftare. Tror också att det skulle få mer människor intresserade av politik- och samhällsfrågor.

Anonym sa...

Helt ok att dom utlyser folkomröstning om Euron flera gånger, så länge vi har fortsatta val med samma intervall att lämna EMU om vi vid ett tillfälla bestämmer oss för att gå med.

Anonym sa...

Varför tycker du att ett sådant agerande är konstigt? Partierna har åsikter så det är självklart att regeringen värnar sin egen. Lika självklart måste det väl vara att, om ingen annan tidsgräns föreligger (som med det kommande EU-fördraget), man lägger folkomröstningen när man har byggt upp tillräckligt folkligt stöd för sin åsikt. Lika självklart måste det vara att få hålla nya folkomröstningar med rimliga intervall om "samma" fråga, varför skulle en enda folkomröstning gälla för tid och evighet? Se t.ex. kärnkraftsfrågan, där folkopinionen har förändrats drastiskt.

Om det är något som skulle vara upprörande så är det att regeringen klubbar igenom det nya EU-fördraget utan folkomröstning.

Vilket liv! sa...

esteban:
Jag är med på vad du säger - tycker dock att det finns en fara i att folkomrösta om samma saker flera gånger. Det finns ju då en risk att folk till slut tycker att det inte spelar någon roll hur de röstar - eftersom det kommer en ny folkomröstning inom några år....

Nu hårddrar jag det men det kanske kan bli lite åt det hållet...

Sen när det gäller kärnkraftsfrågan så verkar just den folkomröstningen vara nästintill helig - verkar vara otänkbart att ha en ny omröstning - för precis som du säger så har ju folkopinionen svängt kraftigt.

Men det är ju det här som kallas politik, eller hur? :-)

Anonym sa...

Fjärde gången...

Under början av 1990-talet röstade danska folket nej till en monetär union två gånger; första gången gällde det om man skulle vara med i den monetära unionen och den andra gången hade Danmark förhandlat till sig att kunna stå utanför den monetära unionen (efter ett nej i den första folkomröstningen).

I september 2000 röstade så danskarna nej till den monetära unionen för tredje gången och nu vill statsministern ha en fjärde folkomröstning i samma fråga.

De danska kraven för folkomröstningar i EG-/EU-frågor skiljer sig från de svenska. Men gemensamt för de bägge länderna är att de stora partierna - i bägge lägren - var totalt knäpptysta om EU inför de bägge ländernas val. Samtidigt drivs de bägge länderna med en allt högre hastighet in i EU, utan någon egentlig diskussion. Ingen av de bägge ländernas statsministrar vill heller att folken skall få säga sitt om den nya EU-konstitutionen.

Denna nya stil skiljer sig för dansk och svensk del mot den centraleuropeiska samhällsmodellen. I Centraleuropa - som ju knappast kan anses ha någon längre, obruten tradition av demokrati - verkar dock EU gå som tåget. Det är dom fyra trilskande länderna uppe i Norden som verkar ha en annan syn på begreppet demokrati. Kanske något för våra folkvalda att ta lite större hänsyn till?

Sen finns det dock ett "litet" trovärdighetsproblem för den gemensamma EU-valutan; den relativa tillväxten sedan euron infördes januari 1999 har ju varit så mycket högre i Sverige, Norge och Island än i euro-området (som ju Danmark är knutet till via fast växelkurs sedan 1987). Ja, faktum är att Island och Norge har blivit Nordens rikaste länder.

Det är mycket som är märkligt med euron...


Mr X

Anonym sa...

Om politikerna vill ha något så kommer de antingen gå mot demokratin eller folkomrösta om och om igen, tills deras skrämselpropaganda (kommer ni ihåg EU valet?) gått igenom.

I Sverige händer nämligen ingenting när politikerna spottar svenskarna i ansiktet med uttalanden och handlingar.

De försökte samma grej i Norge, då var det EU. Där har folket en nationstolthet (något som inte existerar i Sverige) och partiet som senaste gången försökte tvinga in Norge i EU fick problem. Det tog många år för dem att återhämta sig efter den smällen, norrmännen var inte intresserade av att bli ett B-land i Europa likt Sverige utan de ville ha kvar sina pengar, en fungerande skola och en invandring som de iaf kunde kontrollera själva (även om deras politiker inte är mycket bättre på att värna om landets säkerhet än de svenska).

Borde vara skottpremie på politiker, det skulle lösa många problem.

Vill de köra folkomröstningar tills folket "lär" sig och lyder politikerna? Då har jag en bättre idé, börja köra folkomröstningar i sådant som folket sagt ja till också. "Vill du vara kvar i EU?" omröstningar, "Vill du tillåta forskning och utveckling av kärnkraft?" låter bra för mig.

Vissa av oss går inte på politikernas lögner och är kapabla att förstå saker. Vi kan lista ut vad som kommer hända utan att saker hänt. Jag förutspådde hur Sverige skulle utvecklas för 15 år sedan och jag hade fullständigt rätt (tyvärr). Jag förutspådde vad EU-medlemskap skulle innebära för Sverige och jag hade rätt även där (tyvärr). Jag kan berätta vad som kommer hända med Sverige i framtiden också, det finns en liten sak som skulle förhindra utveckligen men att svenskarna skulle växa upp och få ett par testiklar på så kort tid är inte speciellt troligt.

"Vi" är ett självhatande folk utan självrespekt eller uppfattning om vad heder är (nej, heder är inte vad våra kriminella nya berikare tror).


Jag kan citera en annan blogg, en 14-årig centerpartist uttryckte sig så här:

"Vissa kanske vill vara "demokratiska" och säger nej bara för att folket säger nej."

Han kommer bli en PERFEKT politiker i Sverige. Varför göra något bara för att folket säger något? Politikerna är ju experter (trots att de oftast inte har någon som helst utbildning eller kompetens) och vet bättre än folket. Härligt va? Ni politiskt korrekt håller säkert med, men om svenskarna skulle få ett par testiklar i tid så kommer ni alla hänga från lyktstolpar när revolutionen kommer. Viva la Suede! Leve nya Irak.

Anonym sa...

Hur kan du tro att det är en konspiration? Det hela är mycket enkelt, vad Borg menar är att det blev ju ett stort nej i förra EMU-omröstningen och eftersom opinionen fortfarande lutar åt nej-sidan så är ju utfallet ganska givet. Skulle det däremot svänga så att en majoritet är för så är ju läget ett annat.

Vilket liv! sa...

Peter:
Om det nu är så att opinionen är FÖR något så kanske det heller inte behövs en folkomöstning - det kanske då räcker med ett vanligt riksdagsbeslut.

Det vore desto mer om regeringen drev sin linje och utlyste folkomröstning - och kör massiv info.kampanjer m.m.

Som jag sa tidigare tror jag det här skapar ett större intresse för politik- och samhällsfrågor och kanske också större respekt för politiken som fråga i sig.

Anonym sa...

Ditt resonemang är hel-tossigt! tycker jag.. Men det bygger på att jag ser folkomröstningar som ett otyg, av anledningar som flera tidigare kommentarer tagit upp. Man kan antingen ha representativ demokrati. Det betyder att vi väljer personer som ska sätta sig in i frågorna som kommer upp och ta beslut som är genomtänkta, vettiga och sammanhängande. Alternativet är direktdemokrati där man får rösta om praktiskt taget alla beslut.

I Sverige har vi en idiotisk blandning som gör att när våra folkvalda, av parti-interna skäl, inte kan stå för vad de tror på fegar ur och låter "folket" säga sitt. Det största problemet är att en folkomröstning inte har ett slutdatum, som påpekats tidigare om kärnkraften, till skillnad från allmäna val. Det blir problem oavsett om det blivit ett ja, nej eller linje två..

När det gäller Anders Borgs kommentar, som du tycker låter konspiratoriskt, är det ju precis som tidigare nämnts att det är meningslöst att genomföra en folkomröstning om opinionen visar att den sida som inte vann förra gången inte har möjlighet att vinna denna gång heller. Det måste ju finnas en möjlghet för båda perspektiv att vinna för att det ska vara meningsfullt, eller hur?

Vilket liv! sa...

Med tanke på hur folk misstror politiken och politiker tror jag att folkomröstningar kan vitalisera politiken.

Tyvärr har folkomröstningarna i Sverige, precis som du säger, kommit till när partierna fegar ur och inte talar om klart och tydligt hur de står i en fråga.

Av just den anledningen kan jag tycka att det ibland vore bra med mer folkomröstningar.

Tycker bara att det är så genomskinligt att utlysa folkomröstning när man ser sig ha vind i seglen.