Jag vet inte vad det är riktigt. Har varit jättetrött de senaste dagarna och allt känns som om det går i slow-motion. Är tillbaka på jobbet sen igår - har varit föräldraledig i 5 dagar så nu är det min tur att jobba lika många dagar för att sen vara hemma igen. Det funkar jättebra och det är riktigt skönt att kunna stänga dörren på morgonen och knalla iväg till bussen och veta att jag har en arbetsvecka framför mig med VUXENkontakter.Tänk att kunna äta lunch i LUGN och RO!!!! Bara en sån sak är helt fantastiskt egentligen.... Visst är det skönt att vara föräldraledig men ibland blir jag liksom lite rädd - tänk om jag får lappsjukan? Av att inte träffa fler vuxna än vad jag gör.
Man blir liksom riktigt bra på det här med att stämma av med andra småbarnsföräldrar - "är alla friska idag? Ok, va bra då ses vi kl. 10 utanför öppna förskolan." Man vet med sig att hur mycket man än vill träffas så kan planerna grusas på sekund. Det är förkylningar som kommer från ingenstans, tänder på G och ungarna dreglar värre än Niagara-fallet=djupt olyckliga {läs gnälliga} barn, BVC-tiden som man helt plötsligt kommer på att man bokade i förra veckan.
Sen så är det inte nog med det här - de små liven reser ju ingenstans med lätt packning heller. Det är blöjor, mat, napp och gosedjur som ska med. Ja, det är klart att allt ska med - är det sovdags i vagnen så måste ju i allafall snuttefilten med, och helst också nappen och gosedjuret. Gud nåde om något råkar glömmas!
Just det här med att glömma saker och ting så där riktigt snabbt har jag döpt till "senilstress". Och just nu har jag en hel del senilstress. Glömmer bort att ringa och avboka tandläkaren, missar helt att anmäla mig till jobbets julfest etc.
Jaaa, vad ska det bli av mig?
Bilden lånad från Trelleborgsbloggen
Andra bloggar om: Kvinna, Föräldraskap, Föräldraledighet, Barn, Hus, Hem, Arbete,
2 kommentarer:
Jag ska snart tillbaka till mitt arbete efter något år av föräldraledighet, och igår hade jag bokat tid med min chef för samtal.
Det gick fint, sonen mottogs med öppna armar på arbetsplatsen och han var jätteglad för all uppmärksamhet. Samtalet gick någorlunda det med, trots att lillkillen studsade omkring och var övertrött.
Hur som. Man kommer hem, sätter sig ner, försöker ta några djupa andetag och tittar ner på strumporna. Två helt varandra olika strumpor.
Det tycker jag beskriver föräldraledigheten ganska bra. Varför kallas det för ledighet förresten? Det är ju knappast så att man är ledig.
Ha, ha ,du det är ju en klockren grej - det här med strumporna...Ungarna är välmatchade o fixade medans jag själv rafsar åt mig det som finns närmast.
Tycker nu när jag kombinerar jobb och föräldraledighet - att det är såå skööönt att vara på jobbet för det känns lite som ledighet. När jag är föräldraledig är jag igång i stort sett hela dagen - kanske 5 min över för en kopp te...men det är nog också allt.
Lycka till på jobbet!
Skicka en kommentar