tisdag, december 11, 2007

Vem ska göra vad i klimatfrågan?

Miljövännen Al Gore har nu fått Nobels fredspris för bl a sina insatser att sprida information om klimatförändringarna som drabbar vår värld. Helt klart en mycket behjärtansvärd sak. Men samtidigt känner jag lite - "Oh, nej, kom inte till Sverige för vi tar alltid till oss allting 150% och lider samtidigt av Rädda-världen-syndromet!" Det spelar liksom ingen roll vad saken än gäller för Sverige och svenskarna har på nåt sätt ett världssamvete och kör sitt race som ingen annan och sen har vi också mage att bli förbannad på att ingen följer efter och gör likadant....Tyvärr stannar vi sällan upp och ger oss själva en klapp på axeln för ett gott arbete utfört - utan det är snarare - gör mera, ännu mera, ännu fortare....Hela tiden piska men väldigt lite morot.

Läste en oerhört bra Ledare i VLT för ett par dagar sedan som jag här tar mig friheten att återge:

"Svensk politik har elskräck. Sverige är lyckligt lottat i kampen mot den globala uppvärmningen. Här finns kärnkraft, vattenkraft och bioenergi. Mer vindkraft kan bidra till att energipolitikens oförnuftiga ¿elskräck¿ försvinner. Den svenska regeringen har kritiserat EU-kommissionens planer på att kräva att energiproduktionen i Sverige år 2020 till 55 procent skall baseras på förnybar energi. Bakgrunden är att EU har beslutat att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, räknat från 1990 års nivå. Andelen förnybar energi skall öka från 8 till 20 procent.

Genast har regeringen fått kritik för att inte ställa upp tillräckligt i kampen mot den globala uppvärmningen. Men den kritiken skjuter över målet. Sverige ligger tack vare vattenkraften redan bäst till i EU. 40 procent av energiproduktionen kommer från förnybara källor, dubbelt så mycket som den andel EU har satt upp som mål till 2020. Till det kommer de jämförelsevis många svenska kärnkraftverken som producerar el utan att bidra till den globala uppvärmningen. Därför ligger Sverige trots kallt klimat väl till jämfört med de mest utvecklade EU-länderna.

Varje svensk släpper i genomsnitt ut runt sex ton koldioxid per invånare. Det kan jämföras med Danmark och Tyskland, som trots all omtalad satsning på vindkraft släpper ut drygt tio ton per invånare.Tyskland har nu antagit en mycket ambitiös satsning på energisparande och förnybar energi. Den skall enligt Svenska Dagbladet till år 2020 minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent jämfört med 1990. Men i siffror innebär det att Tyskland om 13 år skall vara nere på den utsläppsnivå per invånare som Sverige har i dag!

En viktig anledning är att Tyskland också skall avveckla sina kärnkraftverk under den här tiden. Det innebär att en stor del av elproduktionen, som inte ger upphov till utsläpp av växthusgaser, ändå skall bort. Det gör att Tyskland i onödan försvårar möjligheterna att minska utsläppen av växthusgaser. Sverige har ovanligt goda förutsättningar i kampen mot den globala uppvärmningen.

Vi har vattenkraft, kärnkraft och gott om skog. Och det är viktigare att hålla nere koldioxidutsläppen än att hamna långt över EU:s gemensamma mål för förnybara energikällor. Det är främst inom transportsektorn som Sverige behöver minska sina koldioxidutsläpp. Det politiskt betingade motståndet mot kärnkraft har inneburit att elanvändningen har hållits tillbaka med ständigt högre skatter. Men nu är priserna så höga att regeringen snarare borde kunna sänka elskatten.

Det beror på att andra smutsiga europeiska kraftverk behöver betala dyrt för utsläppsrättigheter för fossila bränslen. Det finns skäl att bygga ut såväl vindkraft, kärnkraft och viss vattenkraft. Mycket talar för att mer el behövs både till uppvärmning och för sådant som elbilar inom transportsektorn.

Skulle Sverige genom ökad produktion också få ett elöverskott kan det med fördel exporteras till kolkraftsberoende länder som Danmark och Tyskland. Det är dags att göra upp med den svenska politikens ¿elskräck¿, som har varit en olycklig effekt av den bittra kärnkraftsstriden.

Alla larmrapporter om klimatförändringar ställer invanda begrepp på huvudet, och borde leda till rejäla omprövningar. Nu finns skäl att satsa på olika former av koldioxidfri elproduktion. Då borde vindkraftsanhängare kunna acceptera kärnkraftens framtida roll och kärnkraftsanhängare se vindkraften som en tillgång. Det är tid att sluta slåss mot väderkvarnar."




Andra bloggar om: , , , , , ,

6 kommentarer:

Spiff sa...

Hear hear..

Vilket liv! sa...

Absolut! :-)

Anonym sa...

Sverige ska verligen inte vara nöjda med koldioxidutsläppen för att vi klarar EU-kommissionens gräns. Klimatkampen är ingen tävling mellan länderna! Alla länder måste göra sitt yttersta för att sänka utsläppen. Sveriges sänkta utsläpp beror främst på att de stora företagen flyttat till Kina. Detta minskar inte de globala utsläppen. Svenskarnas konsumtion av produkter och transporter i landet är verkligen inte något att se upp till. Om svenskarna stannar upp och känner sig nöjda och stolta med sin insats mot den globala uppvärmningen är man inte en förebild!

Vilket liv! sa...

Jag tycker att Sverige gör ett jättebra jobb och insats i miljöfrågan. Det måste vi själva ge oss "credit" för.

Och nej, alla stora företag har inte flyttat till Kina. Höga skatter på bl a el, bensin, osv. har gett stora effekter. Det är den vanlige medborgaren som inte bor i storstan med bra kollektivtrafik som betalar den stora notan.

Vi bor i ett kallt land = måste värma upp bostäderna under en stor del av året, långa avstånd = måste kunna ta sig till och från bostad och arbete, stort land = folk lever utspridda över HELA Sverige - dvs en levande landsbygd och Norrland.

Det är självklart dags att övriga EU-länderna och världen ökar sitt engagemang. Sverige kan dock inte göra allt....vi är faktiskt bara en droppe i havet - litet land, liten befolkning (internationellt sett)så vad vi gör är inte lika viktigt som vad USA, Kina,Ryssland gör etc.

Anonym sa...

Ja Sverige gör ett bra jobb inom klimatfrågan med skatter på bränsle och el, men du måste hålla med om att det går långsamt. Om klimatet på jorden räddas kan man inte som du skriver "stanna upp och ge oss en klapp på axeln". Desto bättre Sverige blir på klimatpolitik, desto mer kommer vi att verkligen kunna ses som en förebild av övriga länder. Det gäller att ge de andra länderna en utmaning!

Du skriver att det är de på landsbygden som betalar notan med höjda skatter på bränsle. Det är ju helt rätt! Ju mer utsläpp- desto mer ska det kosta. Det finns kollektivtrafik på landsbygden också, själv bor jag på gotland och det är fullt möjligt att ta bussen till jobbet. Det handlar bara om inställning, viljan att förändra.

Sverige påverkar självklart inte miljön lika hårt som större länder. Däremot kan vi påverka med att ge de andra länderna en utmaning. Genom att sänka utsläppen snabbare än något annat land. Då kan Sverige påverka.

Vilket liv! sa...

Wow, vilken inställning du har! Du skrämmer bort mig från miljörörelsen för gott alltså!

Håller inte alls med om att Sverige kan påverka särskilt mycket - vi är ett såpass litet och betydelselösa i världen att vi knappast tas på riktigt allvar av de stora länderna. Inbillar man sig det så är man bara en naiv svensk som blivit itutad att allt Sverige gör lyssnar världen på.

Det stämmer heller inte att det är fullt möjligt att åka kollektivt överallt - räcker med att man kanske bor en så så där 15 km utanför en medelstor stad så går bussarna kanske 1g/morgonen och 1/g på kvällen. Hur löser man det med dagislämning och hämtning samt ta sig till och från jobb??

Det handlar inte alltid om inställning - om man vill så går det inte. Det går säkert an om man inte har barn men det blir helt klart en annan femma när småttingar är inblandade i familjelogistiken.

Om du verkligen tycker att de som bor i landsbygd och glesbygd ska betala notan för att Sverige ska få sola sig i glansen på klimatkonferenser, så kan vi kanske stänga halva Sverige för boende. Alla norr om Uppsala tvångsförflyttas söderöver för då får vi större befolkningsunderlag för kollektivtrafik och dessutom förtätas bostadsområdena.

Iofs tror jag inte på den idén då jag gärna se att HELA Sverige har en möjlighet till att hållas levande - inte bara några få ställen.