Det måste vara varje förälders mardröm - att man ligger på BB och att barnet förväxlas med någon annans! Måste faktiskt erkänna att jag har tänkt i de banorna när jag har fått barn...tänk om det händer något...att ID-banden trillar av.
På första barnet trillade det faktiskt av stup i kvarten och jag fick själv sätta på det varje gång. Till slut fick Lillen ett "specialband" som satt ordentligt, till och med när han badade. Säger bara en sak: Vilken tur att jag inte läste om det här innan jag själv fick första barnet----då hade jag varit hur supernojig som helst på BB.
Man knyter ju an väldigt fort till sitt barn och älskar det över allt annat. Vad gör man och hur reagerar man när man efter ett halvår får reda på att du har fått "fel" barn? Vilka känslor rusar genom en efter ett sådant besked?
Andra bloggar om: Barn, BB, Tyskland, Föräldrar, ID, Allmänt,
2 kommentarer:
Jag tänker nog lite annorlunda. Kanske för att vi är i processen att adoptera.
För mig är det inte självklart tt födelsebanden är viktigast. Tänk dig att två barn förväxlas och växer upp i "fel" familj. När barnen är 5-6 år upptäcks det. Ska då barnen ryckas upp ur en trygg kärleksfull familj och plötsligt hamna hos främlingar?
Det är inte ett helt lätt dilemma. Men för så små barn som 6 månader kan det gå bra, även om föräldrarna kommer att få jobba lite extra med anknytningen - precis som adoptivföräldrar gör.
Med risk för att låta "överlägsen" - säger det ändå - är känslan av att vara gravid och bära ett barn helt fantastisk. Man skapar redan under graviditeten ett oerhört starkt känslomässigt band med barnet och barnet lär sig också känna igen föräldrarnas röster osv.
Därför skulle det mer eller mindre (för mig i alla fall) vara en fruktansvärd katastrof att efter ett tag få veta att jag har fått någon annas barn. Vet inte hur jag skulle reagera men det skulle bli starkt!
Det värsta scenariot i ett sånt här sammanhang är nog om det upptäcks när barnet är äldre...hur man ska göra då vete sjutton!
Har några bekanta som adopterade från Colombia för 7-8 år sedan och när de fick "barnbesked" var de givetvis överlyckliga. Än lyckligare blev de när de fick mer info. om barnet och dessutom flera foton.
Alldeles innan avresan till Colombia fick de ett hastigt besked om att de hade skett ett misstag (administrativt sådant)och att de istället skulle få ett annat barn.
De hade ju redan knutit band till det barn som de trodde att de skulle få hämta. När det sedan inte blev så blev det en riktig känslomässig berg- och dalbana.
Jag tror att det ligger i den mänsliga naturen att knyta an väldigt starkt till sin avkomma - därför blir det också ett "trauma" när det går så fel...
Lycka till med adoptionen!
Skicka en kommentar