tisdag, januari 15, 2008

Ett första initiativ

Jan Björklund pekar med hela handen och menar det han säger: "Sverige måste lämna flumskolan". Han vill att obligatoriska omdömen ska införas från årskurs ett redan nu till hösten. "De skriftliga omdömena ska vara obligatoriska i samband med utvecklingssamtalen, men ska även kunna delas ut vid andra tillfällen under skolåret". Det är alltså tänkt att det ska bli ordning på torpet efter åratal av förfall....

Det är som alltid lika intressant att se bra politiska initiativ implementeras i verkligheten. Jag delar inte alls åsikten om att det skapar en hets eller tävlan barnen emellan om vem som är "bäst" utan snarare tvärtom. Det ger den enskilde eleven och dess föräldrar en bra insikt i hur det faktiskt går i skolan. Alltför många elever lämnar idag skolan utan att ha de mest elementära kunskaperna - att kunna läsa, skriva och räkna. Det vill jag påstå är ett resultat av att skolan under en mycket lång tid har varit utsatt för flum och vanskötsel.

Hade skolan däremot kunnat uppvisa bättre resultat än de gör idag hade jag kanske kunna köpa argumentet att "inga betyg behövs" men med tanke på att det faktiskt är tvärtom behövs verkligen en helomvändning för att kunna vända det sjunkande skeppet.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Moppe sa...

Jag är behärskat positiv, alltså inte helentusiastisk till detta förslag. Och det bara för att jag ännu inte läst på vad det egentligen innebär. Det är nämligen stor skillnad på BETYG i en graderad skala och OMDÖMEN fomulerade som konstruktiv kritik utan skala. Det första är helt onödigt innan eleverna närmar sig urvalsövergång till högre studienivå (dvs det behövs i högstadiet och gymnasiet, för att skapa konkurrens om platser i gymnasium respektive högskola). Att ge låg- och mellanstadiebarn graderade betyg gör nog mer skada för de som inte ännu kan eller TROR sig kunna lära sig, än det gör nytta för de som kan mycket och har lätt att lära vissa ämnen. Däremot tycker jag att skriftliga omdömen kan vara bra, beroende på vilken typ av återkoppling de ger. "Nisse är duktig" eller "Anna är inte så duktig" är värdelöst. Däremot är det bra om omdömena pekar ut sidor, styrkor och svagheter hos eleven som gör det möjligt för föräldrana att koppla på och stödja skolans ansträngningar.

Jag bodde utomlands och gick i en internationell skola som liten. Vi hade två typer av omdömen - dels årliga "Exams" som var rena provskrivningar, där resultatet innebar ett visst betyg och som sen också blev ditt betyg i det ämnet, men vi hade också två gånger per läsår (efter de två examensfria terminerna, jag läste tre terminer per år) nåt som hette "Grades of effort" vilket var ett häfte innehållande handskrivna omdömen om hur väl jag ansträngt mig under året - alltså inte endast om hur duktig eller dålig jag var, utan hur hårt jag jobbade. Plus lite om mina allmänna kunskaper och styrkor/svagheter. Det var väldigt roligt att få dessa, även om jag inte var någon stjärnelev. De bästa i varje klass fick träffa rektorn och applåder, och det var väldigt kul allting.

Det var långt om lite kanske, jag tror att Björklunds förslag ligger åt det håll jag hoppas.

Vilket liv sa...

Visst är det STOR skillnad på skriftliga omdömen och betyg. Med rätta så...

Jag ser gärna skriftliga omdömen från årskurs 1 - att få på pränt hur det faktiskt går i skolan osv.

Varför är man egentligen emot det här? Systemet med omdömen gagnar ju alla elever och kanske allra främst dem som är i behov av extra hjälp.

Tror att Sverige ibland behöver blicka utåt och se hur andra länders skolsystem fungerar - allt är inte dåligt utan det finns också bra saker att lära från andra.

Har också bott och pluggat utomlands under några år och det kanske är därför som jag alltid vägrar tycka att bara ett land har de rätta svaren på alla frågorna - gillar inte riktigt "besserwisser-attityden".