Om det är något man får lära sig när det gäller politik är att den är föränderlig och att den ibland rent utav kan ha populistiska drag. Politikerna har under flera år debatterat pensionsåldern - hur ska man få folk att jobba längre upp i åren. Hur ska man motivera och hur kan man framförallt få människor att inse vikten av att inte gå i pension vid 60 års ålder utan helst betydligt senare. På pappret kan det här verka som en lätt sak, "a piece of cake", men i verkligheten är det betydligt svårare.
Det är lätt att generalisera och sätta en högre pensionsålder för alla men frågan HUR och OM det är rätt åtgärd. Politikerna vädrar kosingar i kassakistan och siffran 100 miljarder har nämnts. Men då har man som sagt enbart sett ur ett ekonomiskt perspektiv och inte tittat på vad människor faktiskt är i behov av. Vissa yrkesgrupper har tuffare jobb än andra och att då höja den lägsta pensionsåldern med ytterligare 1 år kan vara förödande.
Arbetslivet har idag ett oerhört högt tempo med slimmade organisationer. Det sliter både på kropp och själ. Inte nog med detta, Sverige har också gjort en oerhört stor förändring av socialförsäkringssystemet. Sjukskrivningarna ska helst av allt avskaffas och människor bör istället klassificeras som arbetslösa och inte som sjuka. Att i det här läget då diskutera en höjning av lägsta pensionsåldern verkar både ogenomtänkt och dumt.
I Sverige är pensionsålder 65 år (dock kan man välja att redan från 61 års ålder ta ut förtida pension). Den faktiska pensionsåldern ligger någonstans mellan 61 och 65 år vilket i och för sig inte är illa. Många europeiska länder avundas den höga svenska pensionsåldern för inom EU finns det länder där man säger Farväl till yrkeslivet redan i 50-års åldern.
Vi har också en alldeles för stor arbetslöshet och utanförskap för både ungdomar och invandrare. Detta är en stor arbetskraftspotential som bara väntar på att få komma in på arbetsmarknaden. Varför är man från politiskt håll inte villig att ta tag i detta med hårdhandskarna och hjälpa dessa grupper? Varför väljer man istället den lätta (och fega) vägen - att höja den lägsta pensionsåldern för att på så sätt se till att landet inte står utan arbetskraft?
Om höjd pensionsålder redan idag anses vara eller bli en kassako vågar jag inte ens tänka på hur det ser ut när min generation, 70-talisterna, kommer upp i den åldern. Då kanske vi inte ens pratar pensionsålder överhuvudtaget - utan istället "don´t ask what your country can do for you, but what you can do for your country".
Jag hukar mig och inser att ättestupan har kommit på modet och är här för att stanna. Lika för alla - dock med brasklappen att vissa är mer lika än andra!
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Arbetsmarknad, Pension, Hälsa, Samhälle, Socialförsäkring,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar