I vått och torrt

Ungarna är underbara och så härliga. Ibland är de som katt och hund och bråkar och retas för fullt. Och givetvis slutar det med gråt och tandagnissel. Men ofta (vilket är helt sant) är de riktigt goa mot varandra och varandras bästa vänner. De älskar att lyssna på CD-sagor och vara i samma rum och samtidigt sitta och leka med varsina leksaker.

Nu när Lillan har brutit benet är Lillen väldigt hjälpsam. Hon kör hejvilt med honom och han springer och hämtar än det ena och än det andra. Ja du, det är inte lätt att vara storebror med en krävande lillasyster med gipsat ben.

När man har barn, och kanske då småbarn, är de nästan alltid i olika utvecklingsfaser. Just nu är båda ungarna inne i sina perioder. Lillen är riktigt tyken och är tvärtemot allting. Det är nej till höger och vänster och tjurighet så in i norden. Ibland känns det mindre kul och man undrar bara när det blir en lugn period igen. Suck och stön!

Lillan däremot vill just nu bara vara nära. Närhet till alla i familjen och mycket mys är viktigt för henne. Om det bara vore så väl att hon ville gosa - nix, hon blir så väldigt ARG om hon inte får som om vill. Det är värsta raseriutbrotten med så mycket gap och skrik att jag ibland undrar om hela kvarteret kan höra oss. Ett gipsat ben är inte i vägen för hennes raserianfall där hon ligger på golvet och rullar runt.

Men för övrigt är det lugnt på hemmafronten. Ungarna växer så det knakar och vi vuxna renoverar på huset. Same as always!

Läs även andra bloggares åsikter om Syskonskap, Föräldraskap, Barn, Hälsa, Hus och Hem, Renovering,