Öl till alla

Med språk kan man skapa mycket. Och göra mycket med. Det som betyder något i ett land tas inte på lika stort allvar någon annanstans. Den österrikiska byn Fucking! har fått rätt att döpa sitt öl efter sin by. Och ger då ölet namnet Fucking beer!

Tja, vet inte riktigt om det är så där jättekul eller om det helt enkelt är så att man vill "take the piss out of" någon. Jag vill nog helt enkelt kalla det för brist på fantasi. Men nåja, de roar säkert alltid någon stackare med det ölnamnet.

Överambitiösa föräldrar, eller vaddå?

Gud, vad trött jag blir på alla dessa förbannade överambitiösa föräldrar! Jag vet inte om det är för att jag själv upplever att informationsflödet nästan övergår mitt förstånd och att jag därför inte hinner registrera allt som dagis informerar om. Det bör tilläggas att jag inte missar det viktiga utan det är det där mindre bruset som inte tas in.

På senaste föräldramötet kom vi allihopa överens om att dagis skulle maila ut viktig information till alla föräldrar - just så att inget skulle missas pga alla dessa lappar som sitter både här o där. Men så har det tydligen suttit en lapp på ett torkskåp som informerar om att ungarna var välkomna (om de ville) att klä ut sig till påskkärringar (idag).

Och vad händer nu då? Jo då, när jag lämnar ungarna idag så är det värsta påskkärringmaskeraden på båda avdelningarna. Ungarna är utklädda i värsta/bästa stil - men inte våra eftersom vi hade missat lappinformationen! Lillen blev hur ledsen som helst över att han inte var utklädd som alla andra kompisar. Och vad säger man till en ledsen 5-åring som är ensam över att inte vara utklädd?

Jag blev riktigt upprörd över att ingen information har gått ut på mailen utan det har bara suttit en liten ynka lapp i kapprummet! Som var och är hur lätt som helst att missa! En utav fröknarna ursäktade det hela med att de inte har hunnit maila utan tog den för dem lättaste vägen - lapp på torkskåpet!

Det är inte så att jag är emot påsk eller påskkärringar på något sätt. Nej, inte alls, utan det är bara det att jag är så himla trött på alla dessa överambitiösa föräldrar som nästan går över lik för att få sina ungar att bli den häftigaste påskkärringen på dagiset! Kan inte låta bli och fundera i banor om att medelklassen har ett bekräftelsebehov som heter duga! Faktiskt!

Vårt förra dagis hade en helt annan sammansättning av föräldrar och barn. Den ekonomiska situationen och förutsättningarna var annorlunda. Detta gjorde faktiskt att det inte blev någon press på någon att försöka leva upp till vare sig det ena eller det andra. Det var inga utklädningsdagar utan ungarna kom som vanligt till dagis och så klädde man ut sig där - med de kläder som dagis hade. Helt klart mycket bättre för oss som föräldrar och roligare för ungarna. De fick ju välja och hjälpa varandra osv.

Nix, nu märks det faktiskt att vi bor i ett medelklass (ghetto) område med familjer som har bättre ekonomi. Det går helt klart till överdrift både vid påsk och halloween. Och för att inte prata om insamlingarna till personalen vid sommar och jul. Diskussionerna går häftiga om vilka trendiga presenter som ska inhandlas. Jag blir helt matt, suckar och tar ett steg tillbaka. Räcker det inte med lite choklad och nån blomma? Varför ska allt handla om att det ska vara störst o bäst?

Jag vet att det finns andra föräldrar som tycker likadant som jag. Tyvärr har flera inte orken att säga emot utan dras med i allt. Deras alternativ är ibland att ringa in barnen sjuka vid sådana här tillfällen som idag! Och det tycker jag är för jäkligt! Jag förstår dem till fullo - men ska vi verkligen behöva komma dithän att föräldrar hellre sjukanmäler sina barn - för att de inte orkar delta i den här löjliga framgångstävlan? Vet du vad - det tycker jag verkligen inte! Alla har rätt till sin förskola - det kanske är dags att den blir en frizon från alla dessa s.k frivilliga maskerader.

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Föräldraskap, Ekonomi,

Ny trotjänare var det här

Efter mycket om och men och funderande hit och dit så gjorde jag slag i saken. Jag bestämde mig äntligen för att det var dags för en ny dator till mig själv! Jag har länge gått o kikat på en lite mindre laptop/netbook än vad jag är van vid sen tidigare. Tror att en sådan är smidig att ta med sig vid resor eller bara när man flyttar runt på sig i huset.

Har letat och letat efter den Perfekta Datorn och så till slut hittade jag den här Acern som jag föll för. Tycker den har bra specifikationer och den har framförallt Windows 7 Home Premium. Dessutom är den liiite större än de vanliga netbooks - den är hela 11,6"! Och har normalstort tangentbord. Lite detaljer som gör den smidig och bekväm att använda.

Den ska nu hårdtestas på en gång och jag återkommer med en recension om vad jag tycker. Ska bli intressant att se hur den står sig i jämförelse med den större laptopen som äkta hälften har. Är minst bäst eller är det så att störst är det?

Vintertid som varit

Hujedamej för en sån lång, kall och snöig vinter vi har haft! Kylan kom tidigt och med den snön! Fastän vi snart är inne i april så har vi rejält stora snöhögar kvar i trädgården och jag misströstar starkt att de försvinner inom en snar framtid.

Jag är ingen direkt vintermänniska. Har de senaste 10 åren inte varit förtjust i att vara ute i snö och kyla. Kanske beror det på att jag har en dålig rygg som gör att så fort jag fryser det minsta lilla går och "tjuvspänner" mig med hemsk ryggonda till följd. MEN nu har det blivit annorlunda. Efter flytten till "nya huset" för ca två år sedan har ryggen blivit bättre o bättre o det är faktiskt så att jag sällan har ont.

Den här vintern har jag varit i Romme över en helg och åkt skidor och det kändes bara så himla bra. Det känns underbart att kunna åka skidor igen utan att få så ont så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min livskvalité har ökat något helt fantastiskt och tänk va kul att kunna ha det här som ett familjeintresse!

Livstecken

Japp, jag har haft ett uppehåll i bloggen under en tid. Det var inte något planerat stopp utan det så att säga bara blev så. Jag har haft oerhört mycket att göra på jobbet, både när det gäller den fackliga fronten men också med det som jag jobbar med. Ibland känns det som om bloggen då blir något ytterligare som "måste skrivas i" och då har jag liksom tappat entusiasmen och intresset för det.

Under tiden som varit sedan jag sist skrev har det ju skett massor av intresanta och spännande saker och det har ibland kliat i fingrarna av skrivarlust. Men så har något annat kommit emellan....Som det lätt gör när man har hus, småbarn och krävande jobb.

Men, nu när det går mot ljusare och skönare årstider så hoppas jag ändå åter finna inspiration till bloggskrivandet.