Söndagslöpning

Vaknade imorse av att regnet öste ner och kände genast en stor besvikelse. För idag var ju dagen för mitt långpass. Nåja, efter några timmar slutade regnet och jag fick äntligen på mig springskorna. Jag hade laddat för ett riktigt långpass och det var precis vad det blev.

Jag sprang ner mot och längs med Mälaren under flera kilometer och det var så härligt så. Sedan var det dags att vända tillbaka och när Garmin visade på 21,1km, halvmaradistansen, blev lyckan total! Så himla häftigt att ha tagit mig igenom den distansen. Så nu får jag klura på ett spännande lopp att anmäla mig till snart. Kort sagt en underbar söndag!

 Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, hälsa, träning, halvmaraton

Ett år sedan

Tiden har gått omärkligt fort. Det är nu ett helt år sedan du lämnade oss. Det var alldeles för tidigt. Vi saknar dig och längtar efter dig. Vi hade så gärna velat ha dig kvar hos oss.

Livet är annorlunda idag än vad det var för ett år sedan. Det är lite tommare och barnen saknar sin mormor och jag min mamma väldigt mycket. Tiden stannar inte upp och vi tänker på dig varje dag och du är alltid med oss i vårt liv.

Många kramar från ungarna, mig och maken. Vi älskar dig!



Läs även andra bloggares åsikter om cancer, mamma, familj

Finns det fler förslag?

Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, träning, hälsa

Skitrunda

Fy och blä! På jobbet idag var jag riktigt laddad för kvällens pass. Kom hem, fixade middagen och busade med ungarna och var fortfarande laddad för kvällens pass. Undrade var maken höll hus och blev orolig när jag ringde och ingen svarade. Blev skitförbannad när jag på väg ut för kvällens pass upptäcker att han tagit min Garmin utan att först ha sagt till. Blev än mer förbannad när han kom hem och nonchalant bara säger "vadåda?"

J-vla skit! Blev i allafall 7,2 km vilket är bättre än ingenting (men inte vad jag från början hade laddat för!!!) Fy och blä alltså!


Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, hälsa, träning

Tänkvärt på måndagen

Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, citat, tänkvärt

Gjort!

Japp, det var bara att bita ihop och ge sig ut. Hade en rosa post-it lapp med vad jag skulle göra i ena handen och vattenflaskan i den andra. Och så var det bara att bita ihop och ge järnet.

Intervaller stod på schemat och intervaller blev det. 8x3 min med 1 min vila däremellan. Allt som allt slutade det på 7,4 km. Riktigt gott!


Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, hälsa, träning, löpning

Kidsen är borta

Det händer egentligen alltför sällan. Men när det sker är det riktigt ljuvligt. Ungarna har lånats ut till kompisar över hela dagen och både maken och jag är lite villrådiga. Huset är tomt och så tyst. I vanliga fall är det full rulle med ungar och kompisar som kommer och går. Men nu njuter vi av lugnet (före stormen).

Maken gav sig i förmiddags ut på en lång cykeltur och fick ihop nästan 3 mil! Jag sitter i soffan och spelar Wordfeud och chattar på Facebook. Och försöker ladda för ett intervallpass. F-n också, jag får alltid en sån lättare ångestattack över dessa intervallpass. Hur sjutton kan jag göra för att få dem att kännas lite mer inspirerande? Jag tänker så det knakar och om någon har bra tips på hur jag kan börja älska, eller i alla fall tycka om intervaller så hör gärna av er! :)



Läs även andra bloggares åsikter om löpning, familj, barn

Dagen efter

ett härligt midsommarfirande med fantastiskt väder, god mat och trevligt sällskap så var det dags för veckans första löprunda. Ja, faktiskt är det så illa. Jag har inte tagit ett enda löpsteg under hela veckan på grund av lite känningar i ena knäet. Ibland är det bättre att vila någon dag extra....

Men idag var det dags för 8 km. Och jisses vad jag fick slita för att inte bara lägga mig i diket och stortjuta! Det var tungt, jobbigt och vare sig knoppen eller kroppen var med på noterna.

Jag får banne mig se det hela som en bragd att jag faktiskt tog mig igenom 8 km på 59,09 min.



Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, hälsa, träning

Tänkvärt på måndagen

"Good things come slow - especially in distance running."-  

Bill Dellinger, University of Oregon coach

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, hälsa, träning

Springa långt

Dagen efter kvartsmaran kändes både kroppen och knoppen oförskämt pigga. Det blev till att ge sig ut på en eftermiddagsrunda som till slut landade på 16 km. Solen sken och vinden var ljummen. Helt underbart! Ibland behöver jag inte så mycket för att känna mig sådär härligt lycklig.

16 km sprangs på 1h 57min 03s.



Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, träning, hälsa, sommar,

Å-varvet kvartsmarathon

Idag var det återigen dags för tävlingslopp nämligen Å-varvets kvartsmarathon. Jag lyckades få med mig en kompis bara så där. Två tjejer på egen hand. Utan ungar och partners. Bara skratt och tokigheter bäddade för en skön road trip.

Vi hade en fantastisk tur med vädret och hela loppet (och allt runt omkring) var superbra organiserat. Tummen upp för dem!

Kompisen springer betydligt snabbare än jag men vad sjutton gör egentligen det?! Huvudsaken är att man är nöjd med sin egen insats. Och jag tänker absolut köra repris igen nästa år.

10,549 km sprang jag på 1h 11 min 32s

Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, träning, hälsa, kvartsmarathon, å-varvet

Grattis på födelsedagen kära mamma

Idag är din födelsedag och du skulle ha fyllt 76 år. Du är saknad och älskad varje dag, Vi tänker på dig, pratar om dig och vet att du är med oss i allt som händer i våra liv. Ungarna kikar efter dig bland molnen och hävdar med bestämdhet att de ibland får en glimt av dig däruppe. Jag tror dem.

Ett stort grattis på födelsedagen mamma!



Läs även andra bloggares åsikter om mamma, födelsedag, familj, cancer,

Dags för lopp

Kände mig lite spontan idag och efteranmälde mig till Mälarenergis Stadslopp i stan - och drog till med 10 km sträckan. Ibland är det skönt att kunna spontananmäla sig och bara rafsa ihop lite springkläder och off I go liksom. Spiken i foten just idag var att någon i familjen (det vill säga INTE jag) inte hade laddat Garmin och som grädden på moset så är det något strul med min mobiltelefon. Så jag kan inte precis säga att jag var en happy bunny när jag åkte in till stan.

Jag laddade för uppvärmning med Friskis & Svettis och kände mig himla stolt över att jag klarade det hyfsat bra. Jag är annars katastrofalt dålig på att få ihop armar och ben - koordinationen fungerar bara inte.

När starten gick så gick hela tiden tankarna till att jag måste hålla igen och inte rusa iväg som en tokdåre i början. För då håller jag inte sträckan ut! Jag gjorde mitt bästa men jag tycker det är svårt att springa på känsla och jag tyckte att "allt och alla" sprang på bra vilket gjorde att det blev än svårare för mig att hålla koll på tempot.

Efter lite funderande så bestämde jag mig för att springa/gå under ett par kilometer och det visade sig vara ett lyckokast för efter fem kilometer så vaknade benen och kroppen till liv. Och det bara flöt på.

Jag vet inte i skrivandets stund vad min sluttid blev men när jag sprang i mål såg det ut som 1,06,något men  jag får återkomma när de officiella resultaten finns ute.





Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, hälsa, träning, stadslopp, mälarenergi stadslopp,

Tänkvärt på måndagen

Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, citat, tänkvärt

Äntligen

Efter en riktig jobbhelg där vi har röjt och rensat, kört flera vändor till tippen, storhandlat på IKEA, monterat och fått upp garderober och skjutdörrar, hämtat och lämnat ungar på kalas, haft terminsavslutning på Lillans aktivitet så fick jag äntligen till en stund för löpning.

Det blev en bra men ganska så annorlunda runda på strax över 12 km. Benen kändes bra och det gjorde även skallen. Men magen däremot protesterade vilt. Det var till och med så illa att jag efter halva sträckan var tvungen att dyka in bland träden och sätta mig. Jag har bara läst om andra löpares upplevelser när det gäller så kallad löparmage men jag har aldrig tänkt i de banorna att det skulle hända mig! Jag har liksom aldrig tidigare haft några som helst känningar. Men idag hände det och det var bara att agera.... Må det aldrig hända igen! :)



Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, träning, hälsa

Sveriges Nationaldag

Tjoho, idag firar vi Sveriges nationaldag! Familjen åkte in till stan och fikade lite. Sedan gick vi till Djäkneberget och fikade lite till. Det är riktigt roligt att se att folk firar nationaldagen lite mer för varje år som går. Och det gäller ju så klart oss själva med. Förr om åren ryckte vi på axlarna och tyckte inte att det var något speciellt med 6 juni men sedan några år tillbaka så firar vi faktiskt.

Vi kanske inte riktigt firar i klass med norrmännen men för oss är det ett stort steg att vi inte bara är hemma och jobbar på huset eller i trädgården utan att vi istället kopplar av och firar dagen som vi tycker att den förtjänar att firas.

Gårdagens planerade löptur blev inte av och här skyller jag på IKEA. Vi lämnade med glädje in ungarna på Småland och kunde sen i lugn och ro klura på vilka garderober med tillhörande dörrar som vi vill ha. Och så fick vi syn på en riktigt snygg och bekväm bäddsoffa.... Suck, allt det här lär bli en dyr historia...

Och idag blir det heller inte någon springtur för ungarna ska ha en drös med övernattningsgäster och maken uppskattar inte att bli lämnad ensam med sju ungar. Inte för en sekund, säger han! :).

Hej och hå, det får helt enkelt bli nya tag i morgon.


Läs även andra bloggares åsikter om nationaldag, 6 juni, sommar

Tänkvärt på måndagen

Läs även andra bloggares åsikter om citat, tänkvärt, allmänt

En sån där dag

Vissa dagar är inga bra dagar. Idag var en sån dag. Jag vaknade med huvudvärk och då vet jag att det mer eller mindre är kört för resten av dagen. Blev så himla ledsen och besviken för jag hade tänkt att göra både det ena och det andra under dagen. Jag lyckades i alla fall köra Lillan till voltigen och just där och då kändes faktiskt huvudvärken aningen bättre men när vi sedan kom hem så slog den till med full kraft igen.

Så nu orkar jag inte mer för idag. Tack och godnatt för mig!


Läs även andra bloggares åsikter om hälsa, kvinna, må bra

1 juni och marathon

Sommaren är här och vad gör jag då? Jo, jag städar, tvättar och donar och kollar Stockholms marathon på en och samma gång. Multitasking på hög nivå :).

Jag kan inte bli annat än djupt imponerad över hur man kan springa ett marathon - 42 km - på 2 h och 16 min som vinnaren gjorde ! Helt fantastiskt bra!

Och ett stort grattis till Mustapha Mohamed och Isabellah Andersson som vann herr-SM respektive dam-SM.


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, hälsa