Bröllopsdag

Tänk vad tiden rusar på och att vi redan har varit ett äkta par i hela 15 år. Det har varit (och är) ett fantastiskt äventyr att få dela livet med dig, kära make och själsfrände.

Älskar dig till världens ände och tillbaka!

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, bröllopsdag, Livet

Tänkvärt på måndagen

"Livet är summan av alla dina val." 

Albert Camus

Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, citat, tänkvärt

Tänkvärt på måndagen

"Framgång är att tycka om dig själv, tycka om det du gör och tycka om hur du gör det."

Maya Angelou


Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, citat, tänkvärt

One step at a time

Ibland är det svårt att få tiden att räcka till för de där viktiga långpassen. Vardagarna är fyllda med jobb och andra aktiviteter. På sin höjd räcker tiden till för pass runt milen som för mig tar runt en timme. Men långpassen kräver sin tid - de behöver minst 90 minuter för att vara just långpass.

Jag satt och kikade på veckokalendern vi har i köket och höll på att sätta kaffet i vrångstrupen. De lediga helgerna fram till GöteborgsVarvet är försvinnande få. Alldeles för få. Alltid är det någon aktivitet som någon i familjen ska skjutsas till, vi föräldrar ska engagera oss i städdagar och kiosktjänst plus allt annat.

Så igår bestämde jag mig för att idag skulle det springas långpass! Och allt annat skulle få stå tillbaka och sköta sig själva. Inga ungar skulle få skjuts någonstans utan idag skulle jag äntligen få min heliga springtid.

Men...när jag vaknade imorse regnade det. Det regnade inte lite. Det fullständigt vräkte ner. Ett sådant där regn som till och med gör ont om man är ute för länge i det. Det regnade med andra ord något alldeles för j-vligt. Jag kände besvikelsen välla fram och motivationen föll som en sten.

Nåja, efter lite frukost och kaffe blev humöret lite bättre och efter ett par timmar slutade det faktiskt att regna. Då ställdes saker och ting på sin spets - nu eller aldrig - ut och springa eller att välja soffläget. Snabbt som attan fick jag på mig springkläderna och gav mig ut.

Benen kändes tunga och sinnet likaså. Jag kände mig inte helt tipp topp även om solen försökte pigga upp mig så lyckades den inte helt med det. Ville ibland faktiskt bara sätta mig ner i diket o bli upphämtad. Suck, ja, inte den bästa rundan.

Men efter många om och men landade det hela på 16 kilometer. Så tungt och så trist men jag gjorde det. Ibland blir jag faktiskt riktigt imponerad över mig själv.


Läs även andra bloggares åsikter om Löpning, kvinna, motion

Semesterplanering

Parkeringsplats vid Herrenheusen trädgårdar i Hannover, Tyskland.

Hjälp vad tiden rusar på! Jag vet inte vad som händer men semestertiderna närmar sig och då behöver man ju göra lite S-E-M-E-S-T-E-R-P-L-A-N-E-R-I-N-G vilket vi liksom inte har gjort alls.

Jag har i och för sig redan bokat färjebiljett till Tyskland (ombokningsbar sådan om det visar sig att semesteransökan behöver justeras) men that´s it. Japp, inget annat är bestämt vilket i och för sig låter trevligt och lite spännande men nja, inte för mig. Jag vill ha lite koll på vad som händer eller ska hända. Vad vill jag se? Vad vill övriga i familjen se och göra?

Frågorna är många och semestern är på en si så där fyra veckor. Utgångsläget är att det även i år blir husbilssemester med fokus på en rörlig semester - vi är inga långliggare. Vi blandar campingplatser med ställplatser och fricamping.

Men så gjorde vi ett ryck och plockade fram lite kartor över Tyskland och Österrike och kikade på ställen där det såg ut att vara läge för friluftsliv och vandring. Sedan googlade vi på de olika områdena och fick en hel del kanonbra tips. Thank you Google!

Så nu är jag lite lugnare. Känner att jag har fått lite koll på läget. Det får bli några fler planeringskvällar men det lutar nog åt att det blir en spännande och upplevelserik sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, husbil, semester

Tänkvärt på måndagen

"Det finns mer i livet än att öka dess fart."

Mahatma Gandhi


Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, citat, tänkvärt

These shoes are made for running

Mina terrängskor, Salomon Speedcross, som numera är befordrade till (dubbade) vinterlöpningsskor 

Ibland vill man så gärna ut och springa men kropp och knopp är inte helt samarbetsvilliga. Ibland vill man inte ut och springa men kropp och knopp känns helt ok. De dagar då man längtar till att få komma ut på en löprunda tillsammans med en kropp och knopp som drar åt samma håll är helt fantastiskt. Ungefär så kändes dagens runda.

Jag ville få till ett sådär halvlångt långpass med lite blandat under fötterna; lite asfalt, lite grusväg och lite terräng.

Jag hade tänkt till kring kläder och var helt rätt klädd, det vill säga jag hade alltså inte klätt mig för varmt vilket brukar vara mitt allra största misstag. Och jag hade med mig en handburen vattenflaska vilket var en räddare i dagens soliga och varma väder.

När jag kom till terrängdelen så sprang jag igenom alla pölar och all gegga. Undvek inget utan sprang igenom allt. Fötter, vrister och hela kroppen fick jobba ordentligt för att parera hala rötter och stenar. För att inte tala om när jag halkade runt i leran. Helt enkelt underbart!

Skorna såg ut som kom och hjälp mig. De blev inte så där värst mycket renare när jag sprang genom vattenpölarna, kanske blev jag av med den värsta leran men så värst säker är jag nog inte. Det blev helt enkelt att blötlägga skorna i en hink med vatten när jag kom hem. De kommer att få torka och så får jag försöka borsta bort resten av leran.

Det är i och för sig ingen fara - skorna kommer snart att bli lika skitiga igen.  Devisen "These shoes are made for running" är helt rätt.

Dagens söndagsrunda laddade hem 13 km till kilometerkontot.

Läs även andra bloggares åsikter om löpning, kvinna, motion

Schackfyran

Vi gillar att variera oss. Vi är inte bara handbollstokiga eller löparnördar. Tydligen har vi också en läggning åt Schack-hållet. Sonens klass har nämligen kvalificerat sig till länsfinalen i något som heter Schackfyran. Det är en Schacktävling som alla fjärdeklassare i hela länet bjuds in till och så spelar de helt enkelt schack.

Den första tävligen var någon gång i mars och då gick de vidare till länsfinalen som ska spelas just idag.  Den här gången är det ca 40 lag från hela länet som spelar för en plats i den stora finalen i juni.

Väl på plats i den stora idrottshallen är det massor av förväntansfulla barn och vuxna som ivrigt väntar på att få börja spela. Inte illa att ha 600 schackintresserade barn på ett och samma ställe.

Efter ett antal timmar och fem ronder var det så dags att kora dagens vinnare. Och få reda på vilka som gått vidare till stora finalen den 4 juni.

Spänningen var olidlig när namnen på de olika skolorna och klasserna lästes upp och vi tjoade för fullt när vi hörde att sonens klass hade kvalat in till finalen! Så himla kul och så förbaskat bra spelat av ungarna!

Vi har ett litet krux bara....förutom schackfinal den 4:e juni så kutar maken Stockholms marathon den dagen.... Undrar om man kan klona sig...


Läs även andra bloggares åsikter om barn, schack, skola

Grammatik, hur svårt kan det vara?

När det gäller att lära sig svensk grammatik är alla sätt bra utom de dåliga, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om allmänt, samhälle, utbildning

Alla dagar är inte roliga

Jag vaknade till en gråmulen och regnig dag och hade planerat in en löprunda direkt på morgonen som en bra friskvårdsaktivitet och start på jobbdagen. Motivationen sjönk dock som en sten när jag såg det trista vädret.

Istället väntade jag till sen eftermiddag och då hade solen till och med hunnit komma fram. Alltså var det så dags att knyta på sig löpardojjorna och ge sig ut. Jag kände mig pigg och benen studsiga...den första kilometern... men sen trädde den värsta sega känslan någonsin in. Jag fick kämpa som en galning för varenda meter och flera gånger höll jag på att slänga in handduken och tacka för mig. Det var helt enkelt en bedrövlig löprunda!

Jag vet inte vad det berodde på men jag skyller helt enkelt på att jag var för varmt klädd! Jag hade långa tights, en en tunn långärmad tröja och ovanpå det en supertunn vindjacka. Det var nog den där jackan som gjorde att jag långsamt höll på att smälta bort i värmen.

Nåja, jag kom hem illröd i ansiktet och flåsade som jag vet inte vad. Det var definitivt en utav mina värsta löprundor någonsin. Helt sant faktiskt. Men jag fick i alla fall in 8 fantastiska kilometrar på löpkontot. Not bad at all!



Läs även andra bloggares åsikter om kvinna, löpning, livet

Tänkvärt på måndagen

Det du tänker blir du.

Det du känner attraherar du.

Det du föreställer dig skapar du.

Buddha

Läs även andra bloggares åsikter om citat, allmänt, tänkvärt

Ta tillvara på möjligheten

Hela den här helgen har livet kretsat kring handboll! Det har nämligen spelats cup på hemmaplan och förutom att skjutsa ungar till matcherna så har även vi föräldrar haft arbetsuppgifter. Vi har haft kiosktjänst, kvällstjänst och nattjänst. Så helgen har med andra ord varit fullspäckad.

Inför helgen så kände jag mig aningen frustrerad - jag visste ju att tiden skulle vara knapp med lite möjlighet till springturer men ändå...jag var så himla springsugen!

Men idag fick jag äntligen till det! Ungarna träffas nämligen en timme innan matchen drar igång för lite taktiksnack och uppvärmning och det var den timmen jag såg till att använda. Jag hade på mig springkläderna till handbollshallen, sa hej på ett tag till ungarna och stack ut och sprang.

Det var ett helt underbart vårväder och jag sprang längs med vattnet och fullkomligen njöt av livet.
Jag tog det lugnt och fick på 45 min in 7 ljuva km på springkontot.

Inte nog med det här. Under eftermiddagen fick jag en liten lucka till i schemat och gav mig då ut och sprang 6 härliga km till! Underbart.

Det är inte särskilt ofta jag springer dubbelpass men idag kändes det bara så rätt att göra. Det gäller helt klart att ta tillvara på möjligheterna när de nu kommer svischande förbi.


Läs även andra bloggares åsikter om löpning, handboll, kvinna

Aprilskämt?

Ibland är det nog bra att ta ett djupt andetag och räkna till höga tal. För den politik som förs i dagens Sverige är faktiskt erbarmligt naiv.

Jag läser om att ensamkommande barn har rätt att få efterlevandepension, dvs barnpension om de kan bevisa att deras föräldrar är avlidna. Och hur bevisar de det? De kan ju i många fall inte ens bevisa sin egen ålder utan Migrationsverket accepterar den ålder de uppger.
Så hur bevisar man då att ens föräldrar är avlidna...jo, man intygar på heder och samvete! Och vips så får man ut flera tusen kronor i månaden fram tills man fyller 20 år.

Det här är helt bedrövligt! Vissa välfärdsförmåner måste förbehållas svenska/EU-medborgare! Vi kan inte vara så här frikostiga när det idag finns så oerhört många brister i den svenska välfärden.

Det är helt enkelt absurt!

Läs även andra bloggares åsikter om efterlevandepension, politik, socialförsäkringssystem, etik och moral, skatter, samhälle