Akutbesök

Idag började dagen tidigt för oss, närmare bestämt vid halv fyra tiden imorse. Lillan har varit förkyld i snart en vecka och det har liksom inte blivit bättre utan i stort sett varit detsamma hela tiden. Men i natt tyckte vi att hon blev sämre; hon fick feber och andades ansträngt. Dessutom hade hon en hemsk hosta. Vi ringde till Barnakuten och fick rådet att åka in till dem. Klockan var ungefär fyra på morgonen när vi fick klä på henne overallen och sätta henne i bilbarnstolen för färd till akuten.

De gjorde de vanliga testerna; lyssnade på lungor och hjärta. De tog dessutom blodprov för att se att hon inte hade någon infektion i kroppen. Efter allt det här fick vi grönt ljus att åka hem igen och fick rådet att hålla koll på andning och feber. Vi ska dessutom ge henne näsdroppar innan varje gång hon ska äta; för att det på så sätt blir lättare för henne att äta när hon inte är så täppt.

Det var så skönt att det inte var något allvarligt.....hade tankar om att hon hade lunginflammation och lite till. Resten av dagen har bara flytit på och vi har försökt att verkligen bara tagit det lugnt idag.

Lite frihet

Idag fick jag äntligen lite tid för mig själv. Jag har varit inne i stort sett hela veckan då Lillan är jätteförkyld med svår hosta. Åkte iväg och handlade lite smått och gått och det var så skönt så. Har egentligen aldrig varit så förtjust i att strosa runt i affärer och bara "fönstershoppa" men det var precis vad jag behövde idag.

Skulle jättegärna vilja köpa lite nya kläder men jag vägrar shoppa något innan jag har gått ner i vikt. Min planering är att så fort det är möjligt så börjar jag på min diet-kur igen för att försöka nå min vanliga vikt till runt sommaren.

Jag provade Cambridge-kuren efter förra graviditeten och det funkade jättebra. Kommer att köra samma sak den här gången, även om den ibland kännas lite väl tuff. Jag vet många som vurmar för Viktväktarna, GI-metoden m.m. men jag har helt enkelt inte det tålamodet. Jag vill gå ner i vikt så snabbt som möjligt och så enkelt som möjligt utan att behöva räkna points eller något sådant. Cambridge-kuren fungerar jättebra för mig då jag går ner i vikt snabbt och det är det viktigaste för mig. När jag väl har nått min målvikt så har jag inga problem med att hålla den utan nu gäller det först och främst att få vågen att visa att det går åt rätt håll.

Dikt

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit..

Av: Marie Fredriksson

Fy sjutton

Vi har ju fått en ny regering i Sverge, Alliansen, och det har man nog märkt av rejält. Vi har dessutom fått samma styre i stan där jag bor och nu ska de minsann ändra på saker och ting. Jag är övertygad om att saker och ting ibland kan göras bättre och att regimskifte inte alltid är av ondo.

Därför blir jag så himla arg när de nu med stor sannolikhet kommer att ändra dagistider för de barn som har arbetssökande eller föräldralediga föräldrar. Som det är idag kan Lillen vara på dagis mellan 9-14, dvs 5 tim/dag, och det funkar jättebra. Det ger det lilla syskonet egentid med mamman och det gör ju också att man har större möjlighet att få matningen/ammningen och annat att fungera. Man behöver inte stressa runt som en galning för att hinna.

Det nya förslaget är istället att Lillen ska få vara på dagis 3 tim/dag, mellan 9-12. Det här gör ju att man knappt hinner lämna Lillen där innan det är dags för hämtning igen. Snacka om att öka på stressbördan för föräldrarna.

Nu får man väl höra argumenten att det minsann gick förr i tiden....syskonet gick inte alls på dagis då utan var hemma hela tiden och det gick ju bra?! Eller gjorde det verkligen det?!

Jag bryr mig inte om sådana argument för då kan vi ju backa bandet långt tillbaka för olika verksamheter så kan vi säkert spara en hel del pengar, t ex varför ha skolmat i skolan? Det hade man inte förr och inte for eleverna illa för det?!

Politikerna vill ändra dagistiderna för att som de säger "öka kvalitén" i förskolan. Men hur gör man det när man fortfarande har samma bemanning, samma lokaler m.m. Det enda man sparar in på är mellanmålet på eftermiddagen!!! Wow, vilken kvalitetsökning!

Man tar ingen hänsyn till respektive barns behov av barnomsorg utan drar alla över en kam. Min Lille är en jätteaktiv knatte som verkligen behöver stimulansen på dagis för att må bra. För hur kul är det att vara hemma hos mig som spenderar flera timmar varje dag med matning/ammning och att ta hand om Lillan som är 3 ½ vecka gammal?!

Nej, jag kräver att själv få bestämma vilka tider jag vill att mitt barn ska ha på dagis. Jag betalar lika mycket i skatt när jag är föräldraledig som när jag jobbar och lika mycket i dagisavgift så nog tycker jag att jag och mitt barn har rätt att ställa krav, eller hur?!

Hänt sen sist

Att det var länge sen jag skrev i bloggen är ju ett "understatement". Mycket har hänt sen sist, det har ju gått nästan ett helt år sedan. Det största och bästa som har hänt under året är att jag blev gravid i april/maj och att jag alldeles nyligen, nu i januari, har fått en dotter. Det känns riktigt häftigt att nu vara 2-barnsmamma. Är väl lite svårt att säga att jag har landat ännu, känns fortfarande som om det inte är riktigt sant att jag nu faktiskt har två härliga barn, en kille och tjej.

När jag var i tonåren och faktiskt fram tills 30-års åldern, så har jag alltid velat adoptera istället för att ha biologiska barn. Varför det inte blev så har jag ingen riktig förklaring till. Kanske för att den ekonomiska realiteten slog till....det kostar ju en hel del pengar att adoptera, kanske för att jag ville ha någon som jag kunde se likheter med och känna att det finns ett blodsband mellan oss. Men som sagt så har jag inga direkta svar utan det svängde sakta över till att försöka få biologiska barn.

Nu när de är här så känns det helt fantastiskt och det har varit två otroliga resor; två mycket olika graviditeter och sedan förlossningarna...båda med planerade kejsarsnitt.

Nu gäller det att fixa vardagen med allt vad det innebär med hämtning och lämning på dagis på bestämda tider (eftersom jag är föräldraledig!) med den lillas mat- och sovtider. Men det ska väl gå, eller hur?!

Nu har vi blivit moderna

Äntligen har det hela skett. Vi som har gått och funderat, väntat och kollat runt, har nu fått bredband. Det här med att ha bredband är säkert ingen stor grej för de flesta men för oss är det stort. Särskilt med tanke på att Telia vägrar bygga ut och modernisera telestationen i vårt område så det har helt enkelt inte funnits kapacitet att koppla in oss förrän nu. Egentligen är det smått otroligt att vi som bor i ett mindre samhälle, knappt 11 km utanför en relativt stor mellansvensk stad, inte kan få en hyfsad bredbandsuppkoppling därför att monopolet TeliaSonera vägrar uppgradera telestationen och/eller släppa in andra aktörer.
Men nu så tillhör vi äntligen bredbandsvärlden och känner oss riktigt moderna. Jippie!

Vårstädning

Igår pratade jag med en kompis som berättade hur hon hade storstädat källare och vind och sedan bokat bord på loppis. Hon hade liksom inte hjärta att slänga saker och ting utan tänkte nog att kan det inte säljas så kan man kanske ge bort grejorna. När hon kommer till loppisen och ställde upp allt så hade hon inte direkt några stora förhoppningar om att tjäna storkovan på gamla grejor. Men tjii fick hon för det minsann. Hon berättade att hennes grejor gick åt som smör i solsken; leksaker, barnkläder, sulky, barnvagn och en massa annat.
När dagen var över hade hon sålt rubb och stubb och tjänat såpass bra att det räcker till en spahelg för henne och sambon. Inte alls illa, eller hur? Jag är hursomhelst jätteinspirerad och tänker nu under våren följa hennes goda exempel och rensa ut grejor som vi inte använder. Jag är helnöjd om jag tjänar tillräckligt så att det räcker till bio och restaurangbesök men jag är också säker på att det är ganska så kul att stå på loppis.

Fortfarande kallt

Man kan inte ha järnkoll på allt alltid, tänker jag, men blir ändå lätt stressad över situationen. Lillens vinterkläder är för små och det är fortfarande jättekallt ute. I förrgår när jag gick till jobbet var det -22 grader och det var lite väl häftigt för min del. Jag har nu varit runt och letat efter vinterjacka och/eller vinteroverall men det är slutsålt överallt, till och med på second hand butikerna är det slutsålt. Till slut så köper vi lite tjockare vårkläder, tjocka tröjor, fleecejacka och inser att det får bli lager-på-lager metoden. Till detta får vi kombinera tjock fleecefilt och lite annat värmande. Nu får vi verkligen hoppas att denna kyla snart försvinner och att våren hittar hit istället.

Nu har det ordnat sig

Äntligen fick vi ett postivit besked häromdagen. Vi har fått en förskoleplats för Lillen som nu har blivit stor. Efter en hel del ringande till kommunen och besök på olika förskolor så har vi nu äntligen fått en förskoleplats som vi tror kommer att bli jättebra. Det är på en förskola som ännu inte har startat...så förhoppningsvis "sitter inget i väggarna" utan det kommer att vara lite mera nytänk och flexibilitet i verksamheten.
Vi ser med stor spänning fram emot 10 april när inskolningen börjar. Har väl lite på känn att det kommer att bli jobbigare för oss än för Lillen.

Makt tilll varje pris

Jag har under flera år tyckt att det här med valår är en överdriven grej. Alla partier fjäskar för väljarna, pensionärerna ska få höjda pensioner, barnfamiljerna billigare barnomsorg m.m, men efter valet heter det plötsligt – om ekonomin tillåter. Den s.k valupptakten brukar sätta igång någon gång på vårkanten. Jämfört med andra länder är Sveriges valrörelse en relativt stillsam historia. Tills nu i dagarna som var....

För nu har socialdemokraterna visat sitt verkliga jag! De är så maktfullkomliga att en hög partifunktionär tycker det är ok att skriva ”anonyma” falska veckobrev och smutskasta en partiledare från ett annat parti. Inte nog med det här, en SSU-funktionär har dessutom haft en ”anonym” blog där han har kallat moderaternas partiledare, Fredrik Reinfeldt, för pedofil! Vad är det egentligen som driver en människa, ett parti, att bete sig på det här viset? Har man inte lärt sig respekt för andra individer? Tror de verkligen att väljarna är så korkade att de köper lögner och förtal? Det tror faktiskt inte jag. Jag tror fullt och fast på att ett riksdagsval vinner man på sin politik och inte på att förtala och baktala andra människor.

Är man riktigt cynisk, som jag ibland kan bli, så tror jag att det hela kommer att vara över om någon månad eller så. Partifunktionären med mailen och ssu:aren med blogen kommer säkert att hålla en låg profil ett tag framöver och sedan, vips, så är de tillbaka på spelplanen. Inga konsekvenser av deras handlande. Jämför det med utvisning i hockey, vanligtvis två minuter och sedan är det glömt och du spelar vidare. För så här går det ju till, det är praxis i svensk politik. Ju högre upp du är på rankingen och ju större misstag du gör desto bättre blir din befordran.

För egentligen , varför kan inte politiker (och näringslivshöjdare) faktiskt stå för hur de agerar och därefter ta konsekvenserna av det hela? Är makten verligen så korrumperad?!

Härlig dag

Efter en hektisk helg så såg jag fram emot en lugnare vecka. Men tjii fick jag för det... för igår, måndag, var det så mycket som skulle göras och hinnas med att jag knappt visste vad jag skulle börja med. Det värsta som finns är när man ska ringa olika kundtjänster....det är typ "var god dröj, du kopplas snart till handläggare", och där sitter man och väntar hur länge som helst. När man äntligen kommer fram så blir man hänvisad till nästa person. Jag har nu ringt mobiloperatören vid 4 olika tillfällen för att få rätt på ett abonnemang som jag förlängde i mitten av december. Efter alla dessa samtal är det fortfarande inte ordnat! Jag blir SÅÅ trött och irriterad!

Kände efter allt detta telefonköande att jag var tvungen att få lite frisk luft och se lite sol. För idag var det ett härligt vinterväder med glittrande solsken, snö och några minusgrader. Lillen och jag var ute och promenerade i nästan 2 timmar och det var så skönt som det bara kan bli. Har nu lovat mig själv att jag ska försöka ta vara på dessa härliga dagar lite oftare. Ska vara ute och promenera lite mera och inte skjuta upp det till helgen eller så. För egentligen, hur kul är det att ta sig en promenix när det är alldeles yllegrått ute?!

Tänkvärda citat

"Bättre att tiga och tas för en narr än tala och undanröja varje tvivel."
- Abraham Lincoln


"Det sägs många kloka saker på skämt, men det är ingenting mot de dumheter som sägs på allvar."
- Anonym

Det är ju bara tjejer...

I dessa OS-tider är det riktigt intressant att se och följa hur jämställd Tv-sporten och övrig massmedia INTE är. Kolla bara hur de duktiga hockeytjejerna uppmärksammas av TV och tidningar. Inte särskilt mycket alls, eller hur? De har i allafall tagit sig till OS-final och är garanterade minst OS-silver. Jämför dem med hockeykillarna som det redan har skrivits spaltmeter om och hur de har presterat. Hittills har det inte blivit mycket resultat men Tv och tidningar fokuserar fortfarande envetet på laget som inte tycks komma någon vart. Överbetalda manliga idrottstjärnor som inte presterar särskilt mycket under ett OS är inte ett dugg värda all den massmediala uppmärksamheten som de får. Hur mycket mer skattepengar ska SVT lägga ner på dem innan det får vara nog?

Ja tack till mer nyheter om de svenska idrottstjejerna, t ex hockeydamerna som kommer att komma hem med minst OS-silver från Torino, och till en mer jämställd sportrapportering. Lite funderingar kring hemkomsten för hockytjejerna - kommer de också att mötas upp flygvapnet när de kommer till stockholm? Ställer man till med jättefest på Sergels Torg med olika höjdargratulanter (för det gör man ju när hockeykillarna vinner medalj)? Hur jämställda är vi egentligen 2006?

Liten blir Stor

Jaha, idag var det dags att återigen känna sig trött, uppgiven och maktlös. Jag talar om det stora dagiskaoset i stan! Det är nämligen dags för Lillen att bli stor och börja på Dagis. Men det är faktiskt lättare sagt än gjort för det här att få en plats är nästan som att vinna på Lotto.
Vi hade fått rådet av nästan alla våra kloka vänner som redan har barn att det är bra att ställa sig i dagiskö så snart barnet , så att säga, har kommit. Goda lyssnare som vi är så följde vi rådet och ställde oss i kö relativt omgående och vi får då höra att vi är ute i VÄLDIGT god tid och att det inte skulle bli några som helst problem. Kommunen fick oss till och med att känna oss lite fjantiga eftersom det var nästan ett år innan det var dags för Lillen att bli stor och börja på Dagis.

Men, och nu börjar det bli riktigt stressigt, så i höstas när jag ringde kommunen och hörde mig för igen, för det var ju ca 4 mån, kvar innan det var tänkt att Lillen skulle börja, och då var det annat ljud i skällan. Nu fanns det helt plötsligt inga platser alls, någonstans! Det var 50 barn i kö på ett ställe och i ett annat område var det nästan 2 ½ års väntetid osv. Vad sjutton har hänt på 7 månader? Varifrån har alla dessa barn kommit? Helt klart fanns de ju inte i våras när vi ställde oss i kö för då lät det ju helt annorlunda!

Vi har ringt och ringt och ringt till alla möjliga dagis, kommunala och "privata", kooperativ osv. Var faktiskt på studiebesök på ett föräldrakooperativ som var helt underbart. Det kändes så rätt och de erbjöd oss också en plats där. Tyvärr kan vi inte tacka ja eftersom min man reser mycket i tjänsten och det är en hel del föräldrainsatser som man ska göra. Det handlar t ex om jourdagar och städdagar varje månad plus lite annat och vi har tyvärr inte den möjligheten att ställa upp på det. Vi hade kanske kunnat det om vi hade haft familj i stan men det har vi inte eftersom de bor i Storbritannien och på västkusten/ i Kroatien. Så nu ringer vi lite till och har många och långa kontakter med kommunen. Det känns så förbenat tröstlöst eftersom det är tänkt att Lillen ska börja i mitten av mars men än idag har vi inte fått nån plats någonstans!

Kommunen gör, i mitt tycke, det svårt för alternativa utförare att starta verksamheter och det gäller framförallt familjedaghem (dagmamma) som man helt har stoppat. Vi har först och främst önskat att få en dagmamma men det är helt omöjligt för kommunen rekryterar inga nya då de helt vill styra att barnen går på dagis. Hur kan man neka att någon startar eget företag med F-skattsedel att bli dagmamma? Vad har hänt med den fria företagsamheten? Jag är trött på att nästan alla barnomsorgssubventioner går till dagisplatser. Jag vill ha dagispeng likväl som man får skolpeng så att jag mera fritt kan välja vilken barnomsorg jag vill ha till mitt barn. Hur svårt kan det vara? Sverige är sannerligen den sista Sovjetstaten i Europa!