Gud, vad trött jag blir på alla dessa förbannade
överambitiösa föräldrar! Jag vet inte om det är för att jag själv upplever att informationsflödet nästan övergår mitt förstånd och att jag därför inte hinner registrera allt som dagis informerar om. Det bör tilläggas att jag inte missar det viktiga utan det är det där mindre bruset som inte tas in.
På senaste föräldramötet kom vi allihopa överens om att dagis skulle maila ut viktig information till alla föräldrar - just så att inget skulle missas pga alla dessa lappar som sitter både här o där. Men så har det tydligen suttit en lapp på ett torkskåp som informerar om att ungarna var välkomna (om de ville) att klä ut sig till påskkärringar (idag).
Och vad händer nu då? Jo då, när jag lämnar ungarna idag så är det värsta påskkärringmaskeraden på båda avdelningarna. Ungarna är utklädda i värsta/bästa stil - men inte våra eftersom vi hade missat lappinformationen! Lillen blev hur ledsen som helst över att han inte var utklädd som alla andra kompisar. Och vad säger man till en ledsen 5-åring som är ensam över att inte vara utklädd?
Jag blev riktigt upprörd över att ingen information har gått ut på mailen utan det har bara suttit en liten ynka lapp i kapprummet! Som var och är hur lätt som helst att missa! En utav fröknarna ursäktade det hela med att de inte har hunnit maila utan tog den för dem lättaste vägen - lapp på torkskåpet!
Det är inte så att jag är emot påsk eller påskkärringar på något sätt. Nej, inte alls, utan det är bara det att jag är så himla trött på alla dessa överambitiösa föräldrar som nästan går över lik för att få sina ungar att bli den häftigaste påskkärringen på dagiset! Kan inte låta bli och fundera i banor om att medelklassen har ett bekräftelsebehov som heter duga! Faktiskt!
Vårt förra dagis hade en helt annan sammansättning av föräldrar och barn. Den ekonomiska situationen och förutsättningarna var annorlunda. Detta gjorde faktiskt att det inte blev någon press på någon att försöka leva upp till vare sig det ena eller det andra. Det var inga utklädningsdagar utan ungarna kom som vanligt till dagis och så klädde man ut sig där - med de kläder som dagis hade. Helt klart mycket bättre för oss som föräldrar och roligare för ungarna. De fick ju välja och hjälpa varandra osv.
Nix, nu märks det faktiskt att vi bor i ett medelklass (ghetto) område med familjer som har bättre ekonomi. Det går helt klart till överdrift både vid påsk och halloween. Och för att inte prata om insamlingarna till personalen vid sommar och jul. Diskussionerna går häftiga om vilka trendiga presenter som ska inhandlas. Jag blir helt matt, suckar och tar ett steg tillbaka. Räcker det inte med lite choklad och nån blomma? Varför ska allt handla om att det ska vara störst o bäst?
Jag vet att det finns andra föräldrar som tycker likadant som jag. Tyvärr har flera inte orken att säga emot utan dras med i allt. Deras alternativ är ibland att ringa in barnen sjuka vid sådana här tillfällen som idag! Och det tycker jag är för jäkligt! Jag förstår dem till fullo - men ska vi verkligen behöva komma dithän att föräldrar hellre sjukanmäler sina barn - för att de inte orkar delta i den här löjliga framgångstävlan? Vet du vad - det tycker jag verkligen inte! Alla har rätt till sin förskola - det kanske är dags att den blir en frizon från alla dessa s.k frivilliga maskerader.
Den har nu hårdtestats i ganska exakt 1 veckas tid och jag är helnöjd med den. Min nya blåa Acer Aspire 1410 gör jobbet precis lika bra som jag hade förväntat mig av den. Den är liten, men inte för liten, lätt och har ett fullstort tangentbord. Jag är oerhört nöjd med att jag inte köpte den allra minsta netbooken med endast 10,1 tums skärm utan höll mig till Acers 11,6 tum.
