Har gått o grunnat i ett par dar nu om jag ska skriva något om det här med ammning. Det är ju en sån jätteladdad fråga och sen att det inte finns något som är rätt eller fel gör ju inte saken lättare. MEN det som är viktigt att ha med sig är att det finns en oerhört stark
amningslobby i det här landet som kan vara rätt så svår att stå emot.
Jag har själv två barn och fick alltid höra (under båda graviditeterna)
"att visst kan alla amma! Endast några få kan inte göra det, t ex de som har gjort bröstoperationer av något slag etc." Så det här var alltså det jag fick itutad mig från både mödravårdscentralen och från omgivningen. Pressen började ju byggas på....Inget snack om saken...
Men när Lillen väl var född så var det tamejtusan inte den här "perfekta världen" som dök upp utan snarare tvärtom. Jag satt och intensivammade redan på BB i nästan 4-5 dagar men mjölken räckte inte till. Det blev till att börja flaskmata redan på sjukhuset (på doktorns ordination). Sen när vi kom hem så fortsatte jag och försökte amma men samma visa här - det räckte inte till.
Vår barnmorska försökte vara hurtig och käck och hon framhärdade att jag skulle fortsätta att sitta timme efter timme och försöka få ut lite mjölk. Men som tur är har jag en rejäl dos eget sunt förnuft och kan prata för mig så jag sa precis vad jag tyckte om den saken - nej!!! Det kan ju vem som helst förstå - det finns ju en realitet som inte går ihop med det här, eller hur?!
Alltså började jag med ersättning och vips så var Lillen supernöjd - mätt och belåten - och jag kunde börja återhämta mig. Har aldrig ens tänkt tanken att han inte skulle må bra av att inte ammas - det viktigaste för oss var ju helt klart att han skulle bli mätt och må bra. Närhet får barnet ändå.
Samma historia upprepades när Lillan kom tidigare i år. Ingen mjölk där heller så då var det bara att börja med ersättning relativt omgående. Även hon som nu är 11 mån är en glad, pigg och busig "skitunge".
Jag har tyvärr sett vänner och bekanta som har kämpat som "idioter" för att fixa amningen. De har
genomlidit mjölkstockning, spruckna bröstvårtor, barn som inte har ett bra grepp vid amningen osv. De har heller inte haft någon BVC-madam som har backat upp dem utan de har bara fått höra
"det hör till...". De har haft en tuff start på sitt föräldraskap - tuffare än nödvändigt, anser jag.
Och det är som jag alltid säger till de som förfasar sig över att mina barn är "flaskbarn" - det blir säkert folk av dem också!
Andra bloggar om:
Amning,
BVC,
Kvinna,
Samhälle,
Flaskmatning,
Föräldraskap,